Det
visar en granskning som ST press nyligen gjort på årsredovisningarna
för 2004.

Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog protesterar mot att storföretagen delar ut rekordvinsterna i stället för att investera, allt för att det ska missgynna regeringen under valåret. Även fackliga företrädare har kritiserat att aktieutdelningar är mer angelägna än investeringar för att skapa nya jobb.

Vart och vartannat börsbolag har under senaste veckorna muntrat upp ägarna med höjda utdelningar. I år kommer mer än 100 miljarder kronor att delas i så kallade traditionella utdelningar till aktieägarna. På det ska läggas återköp av egna aktier för tiotals miljarder kronor. I fjol och 2004 var det frågan om ungefär lika mycket.

Aktieägarna har på senare år krävt allt mer av de intjänade pengarna och styrelserna i bolagen har inte haft något att invända. Parallellt med den utvecklingen har investeringarna sjunkit till rekordlåga nivåer. Trots en liten uppgång i fjol är investeringarna fortfarande kvar på historiskt låg nivå.

Så visst har kritikerna rätt när de anklagar näringslivet för att premiera ägarna före jobben. Men samtidigt äger fackförbund aktier för miljardtals kronor. De är alltså själva med på årets och även tidigare års rekordstora utdelningsfest.

21,7 miljarder kronor
Med hjälp av siffror från årsredovisningar för 2004 har facktidningen ST Press sammanställt förmögenhet och vinster från aktieutdelningen för 16 fackförbund. Det samlade kapitalet som förbunden förfogar över är 21,7 miljarder kronor, medan inkomsten uppgick till 1,2 miljarder kronor 2004.

Senaste årens börsuppgång har gjort fackförbunden mer förmögna än någonsin. Bästa resultatet under 2004 gjorde Metall som redovisade en vinst från finansiella poster på 263 miljoner kronor. Året innan blev det 187 miljoner kronor i vinst, eller nästan en halv miljard på två år.

Metall äger miljontals aktier i en mängd olika företag, bland annat Volvo, Electrolux, Ericsson, Boliden, Föreningssparbanken, Nordea, Scania och Wallenbergs maktbolag Investor. De äger också stora fondandelar och obligationer. Metalls samlade förmögenhet uppgick till drygt 5,1 miljarder kronor 2004.

Sif är rikast
Ett annat LO-förbund som tjänat storkovan på börsuppgång och andra värdepapper är Kommunal. Under 2004 blev vinsten 214 miljoner kronor. Kommunals förmögenhet uppgår till 2,4 miljarder kronor.

I sällskap med redan nämnda fack har Byggnads, Handels, Industrifacket och Seko ett samlat kapital på motsvarande drygt 12 miljarder kronor.

Den sammanlagda vinsten för de sex LO-facken blev hela 730 miljoner kronor 2004. I och med fjolårets börsuppgång på 30 procent har sannolikt deras kapital ökat än mer, vilket även gäller de inkomster som förbunden kan håva in på utdelningen för 2005.

Sif är rikast med en förmögenhet på 5,4 miljarder kronor, medan deras inkomst blev 218 miljoner kronor 2004. Fackförbunden är med andra ord själva miljardklippare på börsen. Med det framtidsperspektivet blir facket alltmer oberoende av medlemsavgifter.

Tappar medlemmar
Enligt senaste siffror, från 31 december 2004, förlorade LO-förbunden drygt 30000 medlemmar under det aktuella året. Största medlemsraset hade Kommunal med nästan 12000 färre medlemmar jämfört med året innan. Metall tappade 8600 och Industrifacket 2270 medlemmar.

Den sista december 2004 organiserade LO totalt 1861321 medlemmar, en minskning med 1,6 procent sedan 2003. Det är bara fem LO-förbund som ökar medlemsantalet, medan övriga fack minskar. Inget talar för att medlemsraset har vänt 2005.

För att motverka de ekonomiska effekterna av det sjunkande medlemsantalet satsar facken alltmer på aktier och andra värdepapper. Ett annat sätt att minska kostnaderna är att gå samman i storförbund, som till exempel när Metall och Industriförbundet nyligen bildade IF Metall.

Kapitalistiska metoder
En gång i tiden skällde Stig Malm på finansvalpar. I dag har LO-facken anammat kapitalistiska metoder för att lösa sina problem med allt färre medlemmar. De har blivit storspelare på aktiebörsen, precis som vilken kapitalist som helst.

Marita Ulvskogs och facktoppens bannor över kvartalskapitalismen kan inte tas på allvar. De är lika goda kålsupare själva. Gnället ska ses med tanke på att det är valår och då behöver socialdemokrater och LO-facket ett högerspöke att jaga för att vinna.

Frågan om facket behöver medlemmar för att finansiera verksamheten har dock ställts på sin spets, eftersom facket bara blir rikare och rikare. Dessutom tyder ingenting på att LO-förbunden kommer att omvärdera sin nuvarande ekonomiska policy.

Stora delar av de intjänade medlen från aktier och annat kommer i år att omplaceras i socialdemokraternas valbudget. Men till det får vi återkomma senare. 
 
KENT HALDEBO
Proletären 7, 2006