• Varför införs vårdval?
Vårdval är en kraftig förändring av primärvårdens, alltså främst vårdcentralernas, arbetssätt. Syftet är politiskt, att enligt tidens nyliberala dogm skapa konkurrens mellan olika vårdgivare. Medlet är en förändrad styrningen av skattepengar till vårdcentralerna, vilket gynnar privata vårdföretag.

• Hur fungerade det gamla systemet?
I grunden är det ett bra system som infördes kring 1970 i en tid när social omsorg och befolkningens behov stod i centrum för samhällsbygget. Förbättrad folkhälsa var målet.

Då genomfördes en omfattande förändring av hälsooch sjukvården med tydliga socialistiska förtecken. 1969 förstatligades apoteksväsendet och Apoteksbolaget fick monopol. 1970 genomfördes 7-kronorsreformen där läkarbesök och all medicin på ett recept kostade vardera sju kronor.

Plånbokens tjocklek bestämde inte längre tillgången till vård. I rasande fart byggdes moderna vårdcentraler för den primära, alltså grundläggande, sjukvård som bedrivs nära medborgarna. I primärvårdens uppdrag är också förebyggande hälsovård högprioriterat.

Samtidigt infördes i läkarutbildningen specialistutbildning i allmänmedicin för distriktsläkare. Också sjuksköterskeutbildningen byggdes ut med satsningar på specialistutbildning till distriktssköterskor, barnmorskor och andra yrkeskategorier som placerades på större vårdcentraler.

• Men varför skrota ett bra system?
Det sker främst av ideologiska skäl, där faktiskt alla riksdagspartier sedan slutet av 1990-talet mer eller mindre förordar utökad privat primärvård.

Men det är också viktigt att inse att vårdcentralerna på många håll inte har fungerat så bra som det var tänkt.

Sedan tjugotalet år har primärvården mer eller mindre dränerats på resurser. Nedskärningarnas 1990-tal stoppade effektivt alla nödvändiga vårdsatsningar.

Här finns stora geografiska skillnader där storstädernas vårdcentraler aldrig hann byggas ut tillräckligt så att tillgången på läkare och övrig personal inte motsvarar befolkningens behov. I glesbygden har sedan årtionden särskilt läkartjänster stått vakanta och vården har upprätthållits med inhyrda läkare. Ett uselt och dyrt system.

I Sverige har politikerna, ofta i samförstånd med reaktionära läkarintressen, hållit nere antalet utbildade allmänläkare. 
Detta har lett till kronisk brist på distriktsläkare som under 2000-talet blivit akut då många offentliganställda läkare hoppat över till den växande privata vården.

Dessa och andra brister som är orsakade av de politiskt ansvariga, används av samma politiker till att motivera mer privatisering genom vårdval.

• Hur fungerar vårdval?
Medborgarna ska välja, ”lista sig”, till valfri offentlig eller privat vårdcentral. Den som inte väljer själv listas automatiskt till närmaste vårdgivare. Medborgaren kan när som helst välja om. Då försvinner skattepengar till någon annan vårdgivare.

Istället för att utifrån folkets behov av primärvård anslå pengar till vårdcentraler så anslås i vårdvalet en summa pengar för varje medborgare. Detta ger allvarliga systemfel.

• Förklara vad Kommunisterna menar med systemfel i vårdvalet?
Valet av sjukvårdssystem är en ideologisk fråga. All sjukvård och förebyggande hälsovård anser vi måste utgå från samhälleliga behov.

Med vårdval blir det istället i hög grad den enskildes upplevda behov som styr. I klartext kommer medborgare ur högre samhällsskikt att få mer och bättre vård än gemene man.

Med vårdval ges kapitalistiska vårdföretag rätten att etablera sig var de vill. Därmed undergrävs samhällelig styrning. Följden blir överutnyttjande av sjukvård, som är ett universellt problem i rika länder.

I vårdvalssystem är det viktigt med nöjda patienter vilket enligt all erfarenhet leder till överförskrivning av mediciner och ökade kostnader för samhället.

Den som bara är lite sjuk ger mer intäkter till vårdcentralen än den svårt sjuka. Sanningen är att den vårdgivare som lyckas lista friska medborgare tjänar mest.

Patienter med kroniska sjukdomar kräver ofta långa besök vilket inte är lönsamt. Patienter som behöver tolk är också mindre lönsamma. För att bara ta några exempel.

I Stockholm har välbärgade centrala områden fått mest pengar medan socioekonomiskt svaga ytterområden har förlorat.
Vårdval innebär att än mer skattepengar blir profit hos privata vårdföretag. Det ger också mer administration som kostar skattepengar. Alltså mindre vård för de offentliga pengarna. Ytterligare en avgörande invändning mot vårdvalet är att förebyggande hälsovård åsidosätts.

Vårdens makthavare har nästan helt vänt ryggen åt begreppet
folkhälsa, vilket över tid kommer att ge ökande skillnader i hälsa beroende på medborgarnas klasstillhörighet.

• Vad är Kommunisternas alternativ?
Grundläggande i en kapitalistisk ekonomi är principen lika sjukvård för fattig som för rik. Fattiga och arbetare är mer sjuka än rik överklass. Här behövs riktad utbyggnad av primärvården i förorter och arbetarområden.

Lika viktigt är vårt nej till privat drift av sjukvården. Skattepengar ska gå till vård, inte profit. Punkt slut.
Inga nedskärningar. Tvärtom behövs kraftiga satsningar på att återuppbygga en fungerande hälso- och sjukvård.

Konkret behövs en rejäl utbyggnad av hela primärvården och den förebyggande sjukvården. Det är väldokumenterat att en heltidsarbetande distriktsläkare per 1500, absolut max 2000, medborgare ger möjlighet för optimal primärvård. I exempelvis Göteborg är den siffran på många håll 1 per 4000.

I denna utbyggnadsprocess kan resurser flyttas över från sjukhusen. Betydande rationaliseringar är då möjliga. Stoppa de skenande läkarlönerna. Utbilda fler specialister i allmänmedicin och låt behoven styra utbildning av vårdarbetare.

En avbyråkratisering av all sjukvård är absolut nödvändig. Den offentligt drivna vården har idag alldeles för många beslutsnivåer. Gärna konkurrens mellan olika ickekommersiella vårdenheter i syfte att förbättra servicen till medborgare/patienter.

En sådan humanistisk reform är fullt möjligt att genomföra omgående. Men då krävs ett totalt brott mot tidens ekonomiska politik.

Varför det lär krävas en smärre revolution innan en välfungerande, tillräckligt dimensionerad, offentligt finansierad och offentligt driven sjukvård ser dagens ljus i Sverige.

Lars Rothelius
Proletären nr 14, 2009