Hur var egentligen kvinnans ställning i Sovjetunionen? Fanns det någon barnomsorg? Var folk gifta eller sambo? Hur fungerade underhåll efter skilsmässor? Var abort tillåtet? Hur ska 70 år av socialistiskt samhällsexperiment utvärderas ur ett jämställdhets-perspektiv?
För att skaffa sig ett bättre underlag tar Proletären hjälp av Helene Carlbäck, docent i historia vid Södertörns högskola och expert på sovjetisk familjepolitik.
Året är 1917 och i Ryssland pågår en revolution. Under hösten tar arbetare, soldater och bönder till vapen och gör uppror. Sovjetmakten utropas som landets enda legitima regering under Vladimir Lenins ledning. En radikal kursomläggning av landets politik i socialistisk riktning påbörjas.
I den nya revolutionära regeringen ingår också den pådrivande marxisten Alexandra Kollontaj som socialminister. Hon lyfter jämställdhetsfrågor högt upp på dagordningen. Redan 1918 stiftar sovjetmakten en ny familje- och äktenskapslag.
– Med den nya lagen jämställs kvinnor och män i juridisk mening, förklarar Helene Carlbäck. Äktenskapet individualiseras och sekulariseras. Lagstiftningen är långtgående, både utifrån ryska och dåtida internationella förhållanden.
Lagen innebär att två blivande makar endast behöver registrera sig hos de civila myndigheterna för att äktenskapet ska träda i kraft. Kyrkan har inte längre med saken att göra. Båda parter har rätt till skilsmässa utan att behöva ange några speciella skäl. De står makarna fritt att välja efternamn.
– Andra viktiga inslag är att inom- och utomäktenskapliga barn jämställs med varandra, fortsätter Helene Carlbäck. Makarna har ingen underhållsplikt gentemot varandra, såvida inte den ena blir sjuk. Deras egendom är inte gemensam. Var och en behåller sitt i händelse av skilsmässa.
Inbördeskrig
Det revolutionära maktövertagandet övergår nästan omgående i ett blodigt inbördeskrig. De röda styrkorna vägleds av kommunistpartiet och behärskar storstäderna Petrograd och Moskva. Den vita kontrarevolutionen får stöd från utlandet och kämpar bittert för att återta makten.
I sovjetmaktens områden råder den så kallade krigskommunismen. Såväl kvinnor som män har arbetsplikt. Staten delar ut matransoner. I Petrograd äter 90 procent av befolkningen i kollektiva matsalar med gratis mat. I Moskva är siffran 60 procent. De första daghemmen startar.
1921 är inbördeskriget över. Landet är slaget i spillror och ekonomin är körd i botten. På Lenins initiativ införs Nya ekonomiska politiken, NEP. För att åter få fart på hjulen tillåts fri marknad och handel i begränsad omfattning. Jordbruket bygger i huvudsak på självägande bönder.
Lagen från 1918 förutsätter att båda makarna jobbar. Men med NEP kommer också arbetslöshet och ökad lönespridning. Detta drabbar särskilt kvinnorna. I synnerhet ensamstående kvinnor får en svår försörjningsbörda. Skilsmässor och aborter ökar. Det är vanligt med lösa samboförhållanden.
– 1926 går en modifierad familje- och äktenskapslag igenom, berättar Helene Carlbäck. Sambo och gifta likställs med varandra. Egendom som förvärvats under äktenskapet räknas som gemensam och det blir strängare krav på underhåll vid skilsmässa. Samtidigt blir det lättare att skilja sig. Det räcker att meddela myndigheterna, något som i folkmun kallas för ”postkortsskilsmässor”.
Med revolutionen och inbördeskriget erövrar bolsjevikerna och sovjetregeringen den politiska makten. NEP säkrar och befäster segern. Byggandet av socialismen som ett nytt ekonomiskt och socialt system börjar dock på allvar först i slutet av 20-talet.
Dras in i arbetslivet
Med hjälp av femårsplaner industrialiseras landet i rasande fart. Jordbruket kollektiviseras för att frigöra arbetskraft. Kvinnorna dras snabbt in i arbetslivet. Samtidigt släpar bostadsbyggande och social service efter. Bönderna har svårt att hänga med i förändringarna. De rika bönderna saboterar och på landsbygden råder nästan inbördeskrig. Svält följer.
– Industrialiseringen och kollektiviseringen sätter igång stora migrationsrörelser, säger Helene Carlbäck. Folk flyttar in till städerna. Familjen försvagas och hotas av upplösning. Den tidigare starka befolkningsökningen mattas av. Antalet hemlösa barn blir fler och ungdomskriminaliteten ökar.
Skilsmässor försvåras
Särskilt befolkningsfrågan får den politiska ledningen att reagera. 1936 är det åter dags för ny lagstiftning anpassad till den aktuella situationen. Partiorganet Pravda skriver på ledarplats att ”den lättsinniga attityden till äktenskap ska få sig en stöt”.
– Syftet med de nya lagarna är att främja familjen och samtidigt uppmuntra folk att skaffa fler barn, resonerar Helene Carlbäck, bland annat med barn- och mödravårdsreformer. Aborter av andra skäl än medicinska förbjuds. Reglerna för underhåll då föräldrar skiljs skärps ytterligare.
Den senare delen av 30-talet är en omskriven och motsägelsefull tid som innebär både massavrättningar och deportationer, men också allmänna val och aktiverade gräsrötter. På 18:e partikongressen 1939 konstaterar Josef Stalin att en halv miljon nya funktionärer befordrats till politiska befattningar på olika nivåer. Över 20 procent av dessa är kvinnor.
– Jag har ej undersökt saken närmare, kommenterar Helene Carlbäck. Men generellt sett är den kvinnliga representationen i politiska församlingar högre under hela sovjettiden jämfört med dagens Ryssland. Kvinnorna kvoteras. I den politiska toppen inom såväl stat som parti dominerar emellertid männen.
30-talets turbulenta samhällsomvandling avlöses av andra världskriget och det tyska anfallet mot Sovjetunionen. Det stora fosterländska kriget, som det fortfarande heter i Ryssland, skördar över 25 miljoner människoliv. Familjer splittras och många anhöriga återser aldrig varandra.
Krigets extrema sociala förhållanden sätter sin tydliga prägel på 1944 års familjelagstiftning. Samboförhållande likställs inte längre juridiskt med äktenskap. Det blir svårare att skilja sig. Båda parters samtycke krävs och skilsmässan måste behandlas och godkännas av en domstol.
– Med 1944 års lag får endast barn inom äktenskapet rätt till underhåll, poängterar Helene Carlbäck. Å andra sidan förstärks moderskapspenning och barnbidrag. Stödet till ensamstående mödrar förbättras.
Kvinnoöverskott
Många kvinnor deltar aktivt i striderna, många av de döda är också kvinnor. Likväl resulterar kriget i ett påtagligt kvinnoöverskott. Av de män som överhuvudtaget kommer tillbaka är många invalider. Krigets trauma sätter sina spår som psykiska problem och alkoholism.
– Hela och friska män är eftertraktade de första decenniet efter kriget, menar Helene Carlbäck. Det är klart att männen i en mening fick ett slags övertag på grund av detta. Men efter några år jämnade den numerära könsfördelningen ut sig.
Under 50- och 60-talen förs en diskussion om en revidering och modernisering av familje- och äktenskapslagstiftningen från 1936 och 1944. Från och med 1955 blir det lättare att göra abort. Det tar dock tid innan nya lagar ser dagens ljus.
För tillfället forskar Helene Carlbäck om just denna sovjetiska efterkrigsdebatt. Hon studerar diskussionsprotokoll från olika kommissioner i Högsta Sovjet. Hon läser klagobrev som medborgarna har skickat in och som handlar om familje- och äktenskapslagarna.
– Männen klagar ofta över för höga underhåll för barn i tidigare äktenskap, berättar hon. Både kvinnor och män är missnöjda över de krångliga skilsmässoreglerna. Båda parter måste underteckna ett och samma dokument trots att de kanske lever i helt olika delar av landet.
Då lagarna favoriserar barn födda inom äktenskapet klagar många ensamstående mammor över för lågt understöd från staten. Utomäktenskapliga barn saknar faderns namn i sina papper. Först från 60-talets slut får kvinnor rätt att ta faderskapsmål till domstol. Då blir det också åter enklare att ta ut skilsmässor.
Efter kriget växer Sovjetunionen med flera nya delrepubliker. Ambitionen är att familjelagstiftningen ska harmoniseras och vara en och samma över hela unionen. Detta sker dock inte utan motstånd eftersom många traditionella och invanda värderingar lever kvar.
– En del centralasiatiska delrepubliker vänder sig emot att äktenskapsåldern måste vara så hög som 18 år, förklarar Helene Carlbäck. Det är inte heller en självklarhet med förbud mot månggifte. Daghemsutbyggnaden i Sovjetunionen sker etappvis. På 20-talet är den en djärv idé. En första våg kommer på 30-talet men på allvar slår dagis igenom först på 60- och 70-talen. Barnomsorgen är ofta knuten till arbetsplatsen men det finns också daghem i vanliga bostadsområden.
– Föräldraledighet av någon betydelse kommer på 80-talet, säger Helene Carlbäck. Kvinnan får som regel alltid komma tillbaka till jobbet efter en graviditet. Däremot finns det knappt någon deltid i sovjetsamhället. Alla jobbar heltid, åtminstone officiellt sett.
Dubbelarbete
Idealet om den lönearbetande modern lever under hela sovjet-epoken. I realiteten innebär det att kvinnorna är dubbelarbetande. Vid sidan om jobbet bär de huvudansvaret för hem och familj.
– Den sovjetiska hemmafrun dör ut redan i början av 60-talet, understryker Helene Carlbäck. Det är innan motsvarande process i Sverige. Lönerna ligger i genomsnitt på 70 procent av männens. Det låter lite idag, men det är en hög nivå med en dåtida internationell jämförelse.
Under det sista sovjetiska decenniet ifrågasätts de kommunistiska idealen i den offentliga debatten. De traditionella könsrollerna tas delvis till heders igen. Helene Carlbäck berättar om pedagoger som menar att flickor och pojkar borde uppfostras olika. Detta bereder väg för det som komma skall.
1991 upplöses Sovjetunionen och delas upp på de olika delrepublikerna. Det socialistiska systemet avvecklas. I den nya staten Ryssland genomförs en nyliberal chockterapi som får tuffa sociala följder och särskilt drabbar kvinnorna.
– Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 sker en snabb sexualisering av det offentliga rummet, menar hon. Framförallt äldre ryssar chockeras av nygamla företeelser som pornografi och prostitution. Detta påverkar i sin tur maktordningen mellan kvinnor och män.
I så gott som alla länder där det socialistiska systemet avskaffats har befolkningens antal sjunkit.
Dagens kapitalistiska Ryssland har 10 miljoner färre invånare än den forna sovjetrepubliken Ryssland. Medellivslängden är låg, särskilt för män. Men folk föder också färre barn.
– Idag måste både kvinnor och män jobba för att klara ekonomin, avslutar Helene Carlbäck. Tillgången på barnomsorg är dålig. För att stävja den demografiska krisen har staten beslutat ge alla mödrar ett engångsbelopp som stiger för varje barn. Särskilt det andra barnet anses som viktigt för att vända utvecklingen.
Under 2000-talet repar sig ekonomin och levnadsstandarden återhämtar sig. Inte bara de allra rikaste får det bättre. Detta har gjort att det allvarliga fallet i befolkningsutvecklingen har bromsats upp. Men Ryssland drabbas också hårt av den kapitalistiska krisen och arbetslösheten ökar åter.
Frigörande från kyrkan
Den sovjetiska socialismen drog in kvinnan i arbetslivet och gjorde henne ekonomiskt oberoende av männen. Hon fick lära sig läsa och började delta i politiken. Med tiden byggdes daghem och föräldraledighet ut.
Men synen på äktenskap och familjebildande ändrades under resans gång. Politiken efter revolutionen syftade till att frigöra familjen från kyrkans och statens inflytande. På 30- och 40-talen var ambitionen snarare att stärka den traditionella kärnfamiljen. Särskilt kriget motiverade en hårdare abortlagstiftning.
Kapitalismen återupprättande i de forna Sovjetrepublikerna har definitivt inneburit ett steg bakåt ur ett jämställdhetsperspektiv.
JOHAN WIMAN
Proletären nr 14, 2010
