– Förvaltningshuset har varit en mötesplats för folk i området, säger Paolo som inte vill framträda med efternamn. Vi har haft massor av olika aktiviteter under veckan som varit. Det har varit stormöten, salsa-kurser, yoga och musik. Hemlösa har kunnat sova här.
Förvaltningshuset ockuperades en vecka tidigare. Innan dess hade det stått tomt i ett år. Tjänstemännen vill riva och den kommunala förvaltningen har flyttat till Kista. Med denna har följt arbetsförmedling, post och bank. Rinkeby utarmas likt en glesbygdskommun.
– Vi vill att huset ska användas till bostäder och föreningslokaler, fortsätter Pablo. Trångboddheten och bostadsbristen är stor. Väntetiden på en egen lägenhet är åtta år och jag känner folk som bor både i andra och tredje hand här i Rinkeby.
Väcker känslor
I själva ockupationen deltog ungefär 80 personer. Men allt som allt har 200 varit involverade. Under ockupationsveckan demonstrerade några utanför Stockholms stadshus. Nu är de berövade sin samlingspunkt. Den abrupta polisinsatsen väcker känslor och tankar till liv.
Fredag kväll är det kallat till stormöte på Rinkeby Torg. Som arrangör står Rinkebyhusets vänner. Det visar sig att Folket hus ställer upp med lokal och de intresserade beger sig dit. I bottenvåningen samlas uppemot hundra personer för att diskutera den nya situationen.
En mötesledning väljs och en provisorisk dagordning upprättas. De som greps under morgontimmarna har släppts under dagen. Mötet förväntar sig en ögonvittnesrapport. Unge Amer Mohammed Ali från Rinkeby berättar.
– Nationella insatsstyrkan är värsta Robocop, säger han. De var aggressiva med hjälmar och tung kravallutrustning. Vi blev skitskraja. Vi krokade i varandras armar och skanderade: Aldrig ger vi upp! Men vi hade inte en chans.
De församlade börjar diskutera hur kampen ska föras vidare. Ska de försöka att ockupera huset igen? Eller ska de göra något annat? Det är uppenbart att det finns ett brett missnöje över det allmänna läget i Rinkeby.
– Vi måste demonstrera utanför stadsdelsnämndens möte nästa torsdag, tycker Martin Velazquez som valts till mötesordförande. Vi behöver fortsätta att träffas och organisera Rinkebyborna. Genom att göra något spektakulärt kan vi fångas medias intresse.
Till stormötet har kommit både unga och gamla. Många är invandrare. De flesta är Rinkebybor. Andra kommer från angränsande förorter eller andra delar av stan. Olika politiska krafter finns representerade.
– Vi bör vara diplomatiska, manar Tomas Beer som sitter som representant för Miljöpartiet i Stockholms polisstyrelse. Jag har bott i Rinkeby i många år. Vi ska tänka oss noga för och inte ta till metoder som skadar vår sak.
Direkta aktioner
Han får medhåll från flera mötesdeltagare. En man med anknytning till stadsdelsförvaltningen berättar att fler än 400 arbetstillfällen försvunnit från Rinkeby de två senaste åren. Han efterlyser bättre möjligheter för det lokala näringslivet.
Andra, företrädesvis ungdomar, vill ha mer direkta aktioner. Efter en tids diskuterande avförs frågan om förnyad ockupation från dagordningen. En av de drivande i Rinkebyhusets vänner är Heidi Rannikko. Hon imponerar i sin klarsyn när hon lägger ut kompassriktningen.
En symbol
– Ockupationen har väckt Rinkebyborna, förklarar hon. Det är något jättebra som ungdomarna har gjort. Men huset är bara en symbol. Nu måste vi gå vidare, samla folk och organisera oss. Alla ska kunna vara med. Vi behöver formulera krav på ett bättre liv i Rinkeby.
Timmen börjar bli sen och folk droppar av. Till kommande dag är en demonstration planerad. Stormötet avslutas med att olika arbetsuppgifter fördelas. Flygblad behöver skrivas och banderoller färdigställas.
Lördag eftermiddag är det åter samling på torget i Rinkeby. Ett hundratal har slutit upp för att protestera mot den planerade rivningen av huset och för att kräva att något görs åt situationen i förorten. Trummande gatumusikanter bidrar till att dra uppmärksamhet till manifestationen.
Efter några minuter med inledande appeller drar demonstrationen ut ur centrum och vidare mellan bostadshusen fram till det avspärrade förvaltningshuset. Några poliser betraktar med oro folksamlingen. Någon stormning av huset är dock inte aktuell. Allt går fredligt till.
Olika talare avlöser varandra och samsas om de få minuter av sol som förmår att tränga igenom novembermörkret. Rinkebyborna har vaknat för att ta ödet i sina egna händer.
– Rinkebyborna röstar rött, ropar Beto Techera när han tar tag i megafonen. Ändå är det blått styre i stadsdelsnämnden. Den lägger ner vår kommunala service och vill riva förvaltningshuset. Vad är detta för demokrati?
Demokrati
Rinkebyhusets vänner visar själva vad som menas med demokrati. Kampen fortsätter. Torsdag 26 november kl 18.00 demonstrerar de utanför stadsdelsnämndens möte i Rinkeby.
15 december ska förvaltningshusets öde behandlas av Fastighetsnämnden i Stockholm stad. Tills dess kommer Rinkebyhusets vänner att genomföra flera aktioner och manifestationer.
JOHAN WIMAN
Proletären nr 48, 2009
