En av högeralliansens första åtgärder blir att uppfylla löftet till kapitalister att sälja ut statligt ägda företag.

Saken är grundläggande för borgarna och deras partier, som hävdar sin rätt att utsuga och profitera på all samhällelig verksamhet. Lika principiell är frågan för arbetarklassen och dess parti. Oaktat att de verkar på en kapitalistisk marknad betyder statligt ägande att företaget är undandraget profitens förlamande grepp. Vet också att varje privatisering endast kan återställas genom konfiskation, en åtgärd som kräver en närmast revolutionärt medveten och kampberedd arbetarklass.

Högeralliansen gick till val på att i första hand privatisera Telia Sonera, Nordea, SAS, OMX, Vasakronan, SBAB och Vin & Sprit. Värdet av dessa statliga bolag uppskattas i dagsläget till cirka 200 miljarder kronor, eller 22.000 kronor per svensk medborgare. Ungefär tio tusen anställda i dessa bolag får därmed nya ägare i form av aktiespekulanter.

Med privatiseringar kommer också uppsägningar och rationaliseringar. Tusentals anställda har förlorat sina jobb i samband med privatiseringar som borgerliga och socialdemokratiska regeringar realiserat sedan 1990. Mest kännbart har det kanske varit för små- och inlandskommuner som ekonomiskt är beroende av statliga storföretag.

Högeralliansen anser att bolag som LKAB, Vattenfall, Sveaskog och SJ inte är ”mogna att privatiseras under mandatperioden”. Men den dagen kommer. LKAB sparas därför att malmbrytningen i dag kräver stora ingrepp i Kiruna och därmed stora investeringar.

När skattebetalarna finansierat flytten av stan blir även LKAB föremål för en borgerlig privatisering, var så säker. Privatisering av Sveaskog, SJ och Vattenfall hänger på om spekulanterna har tillräckliga resurser att svälja bytet. Inget annat tas i beaktande när den nya borgerliga regeringen ska ”avsocialisera” Sverige.

Senaste det begav sig, under den borgerliga regeringen som leddes av Carl Bildt mellan 1991 till 1994, såldes statliga bolag ut till privata ägare. Redan hösten 1991 föreslog regeringen i en proposition till riksdagen att sälja aktierna i 34 helt eller delvis statliga företag.

Tidigare utförsäljningar
Men valutakris och riksbankens chockhöjning av marginalräntan till 500 procent kom att grusa borgarnas mål att snabbt ”avsocialisera” Sverige. En del hann borgarna ändå med. 1992 privatiserades stålbolaget SSAB och våren 1993 försvarskoncernen Celsius.

Året därpå sålde borgarna ut 49 procent av statens aktier i Assi-Domän. Även statens ägarandel i Pharmacia såldes 1994 och statens aktieinnehav i OK Petroleum. Statens inkomst från försäljningen av SSAB, Celsius, Assi-Domän och Pharmacia blev 20 miljarder kronor.

Företag reas ut
När bolagen hamnade på börsen steg värdet på bolagen till nästan 60 miljarder kronor. Näringsministern Per Westerberg (m) hade lyckats rea ut bolagen och aktiespekulanterna jublade. När den socialdemokratiska regeringen sex år senare privatiserade Telia blev det däremot inte lika muntert.

Den borgerliga Bildtregeringen lovade en ”Ny start för Sverige” men det blev något helt annat. Valuta- och bankkris, räntechock och krispaket med efterverkningar som svider än i dag. Nu ska borgarna styra igen med ”nya moderater” i spetsen och givetvis finns ett paket av privatiseringar med i bagaget.

KENT HALDEBO
Proletären 38, 2006