Kommentar: Kina mäklar fred i Mellanöstern

I fredags kom beskedet som varit på gång ett tag, men som ändå verkar ha tagit många västerländska kommentatorer på sängen: Saudiarabien och Iran återupprättar diplomatiska relationer och ska åter öppna upp sina ambassader i respektive huvudstad inom två månader.

Det är kontentan av det avtal mellan de båda länderna som presenterades på fredagen av Kinas toppdiplomat och fram till nyss utrikesminister Wang Yi. Trepartsuttalandet har välkomnats av flera berörda parter, däribland såväl Syrien som libanesiska Hizbollah – men också av USA. 

– Om avtalet kan upprätthållas och kriget i Jemen avslutas välkomnar vi det, oavsett vilka som satt vid bordet, påstod John Kirby, talesperson för USA:s nationella säkerhetsråd, samma dag som det presenterades.

Ett påstående som bör tas med en rejäl skopa salt. Att avtalet undertecknades i Peking och inte i Washington är ett tydligt exempel på Kinas växande inflytande i Mellanöstern på USA:s bekostnad.

Precis som sin amerikanska motpart agerar Peking självklart utifrån sina egna ekonomiska och strategiska intressen. Men i motsats till USA:s söndra och härska-taktik, som plågat Mellanöstern i decennier, föredrar Kinas regering uppenbart fred och stabilitet för att nå sina mål.

Avtalet är ett klart bakslag för USA och för USA:s skyddsling Israel, vars premiärminister Benjamin Netanyahu själv närmat sig Saudiarabien för att försöka få till en antiiransk allians. Nu riskerar Israel istället att liksom USA tappa relevans i regionen.

Saudiarabien och Iran har varit fiender i decennier och står på motsatt sida i flera av de största konflikterna och krigen i Mellanöstern.

I Libanon är Iran på Hizbollahs sida mot Israel medan Saudiarabien underblåst Israels krig mot Hizbollah. I Syrien har Saudiarabien stött de beväpnade extremister som försökt störta Assads regering som Iran stöder, och i Jemen stöder Iran huthirebellerna som bombas av Saudiarabien.

Utan att ännu dra för stora växlar på det är det bara att hoppas att avtalet kan bidra till mer fred och diplomati i regionen istället för krig.