Kubanske brottaren blev OS-historiens meste guldhjälte
Nu är Mijain Lopez historisk. Den kubanske brottaren är ensam i idrottsvärlden om guld i fem sommarolympiska turneringar.
Fyra olympiska guld blev fem när Mijain Lopez besegrade den kubafödde chilenaren och gode vännen Yasmani Acosta i den grekisk-romerska brottningens 130-kilosklass.
Med det är Lopez historisk.
Ingen annan olympisk idrottare har lyckats med den prestationen i sommar-OS. I vinter-OS är det också bara en idrottare som vunnit fem raka guld: skridskoåkaren Irene Wüst från Nederländerna.
Den nu 41-årige Mijain Lopez – han fyller 42 den 20 augusti – kom till OS i Paris med fyra guld, från tävlingarna i Peking 2008, London 2012, Rio de Janeiro 2016 och Tokyo 2021. Och åker hem till Herradura i Pinar Del Rio-provinsen, 13 mil sydväst om Havanna, med ett femte guld från Paris 2024.
Ett guld tillägnat den kubanska nationen, som Lopez säger gjort det möjligt för honom att träna och idrotta på hög nivå. I Rio tillägnade Mijain Lopez sin guldmedalj till Fidel Castro och i Tokyo talade han om ”El Comandante” och hans ”stora engagemang för det kubanska folket”.
– Det arv jag vill lämna till alla ungdomar som följer mig är att alltid kämpa för det de vill uppnå. Det finns inga mål, det finns ingen ålder, det finns inga syften i livet som inte går att nå, sade Lopez.
Beviset för den tesen heter Mijain Lopez. Det krävdes mer än bra träning för att nå det femte guldet i det som var Lopez sjätte OS.
– Man vara stark mentalt och motivationen måste vara ännu starkare. Tröttheten finns där ständigt och kroppen värker, sade Lopez till AFP efter ett träningspass på mattorna på Cerro Pelado center för toppidrott i Havanna, strax före avresan till Paris.
Den första matchen han fick utkämpa var den med sig själv, att få ner och stabilisera vikten på precis under de 130 kilo som är den övre gränsen i viktklassen. De sista kilona tog han i träningspassen på plats i Paris.
I en idrottsnation där den internationella uppmärksamheten gått till av de framgångsrika boxarna eller enstaka friidrottare som Alberto Juantorena som vann både 400 och 800 meter vid OS i Montreal 1976, har Mijain Lopez klivit fram som den stora idolen och förebilden på hemmaplan på Kuba. När OS-laget lämnade Kuba för att åka till Paris, var det till Mijain Lopez och till para-idrottarna Omara Durand and Robiel Yankiel Sol, som Kubas president Miguel Díaz-Canel lämnade över en hedersfana i samband med en ceremoni vid foten av José Martí-monumentet på Plaza de la Revolución i Havanna.
Mijain Lopez långa olympiska resa började i 120 kg-klassen i Aten 2004. Då hade han precis fyllt 22 år och förlorade i kvartsfinalen mot senare olympiske guldmedaljören Chasan Barojev från Ryssland. I Peking fyra år senare fick han revansch på Barojev, som senare konstaterades dopad och blev av med sitt silver. I London 2016, där Örgrytebrottaren Johan Eurén tog brons, besegrade han letten Heiki Nabi i finalen. I Rio 2016, nu i 130-kilosklassen, fick turken Riza Kayaalp stryk i finalen. Och i det Tokyo-OS som skulle gått 2020 men som på grund av coronapandemin försenades till 2021, vann han guldet i finalen mot Georgiens Iakobi Kajaia.
Finalen i Paris gick mot Chiles kuba-födde Yasmani Acosta, en god vän till Lopez som vann med 6-0. De båda finalmotståndarna tränade ihop i nio år innan Acosta tröttnade på att vara ständig tvåa och flyttade till Chile.
– Mijain är en legendar inom brottningen. En rival, men också en vän. Vi har känt varandra länge nu. Vi tränade tillsammans inför OS och han har gett mig råd om allt. Så han är verkligen allt, en rival, en vän och en bror, sade Acosta efter finalen.
Efter de fem raka OS-gulden är det färdigbrottat för Mijain Lopez. Efter segern Yasmani Acosta kysste Lopez mattan, snörde av sig brottarskorna, ställde dem på mattan och gick därifrån – ett effektfullt sätt att visa att karriären är över.
– Det kändes lite sorgligt, sade Lopez på en presskonferens. Det känns som om jag har lämnade en del av mitt liv där. Jag har hållit på med den här sporten sedan jag var en liten grabb. Min bror är boxare, men jag ville utnyttja min styrka, så jag blev brottare. Nu har jag lämnat en dröm på mattan, men en dröm som jag hoppas kommer att inspirera alla unga.