Lägesrapport från Kuba

En förstärkt blockad, hög inflation och varubrist har gjort vardagen på Kuba tuffare än på länge. När Rigoberto Zarza och Elizabeth Ribalta från Kubas vänskapsförening Icap (Instituto Cubano de Amistad con los Pueblos) är på besök i Sverige för att besöka solidaritetsgrupper i Norden passar Proletären på uppdatera sig om läget i det socialistiska landet.

2016 utökade Donald Trump USA:s ekonomiska blockad mot Kuba ytterligare. Det blev svårare för US-amerikanska turister att ta sig till Kuba, turistfärjor får inte längre färdas mellan länderna och fartyg som varit på Kuba får inte angöra hamnar i USA på sex månader.

Skärpningarna har också inneburit en förföljelse av bränslelaster, och begränsningar för hur mycket kubaner bosatta i USA kan skicka till sina anhöriga och vänner som bor kvar på ön. Blockaden har gett permanenta skador på Kubas ekonomi och tvingat landet till nedskärningar i välfärden. Sedan blockaden infördes 1962 beräknas Kuba förlorat runt 150 miljarder dollar på den.

Idag lider Kuba dessutom av en inflation på över 30 procent. Bensinbrist och brist på reservdelar har lett till återkommande elavbrott, och ekonomiskt har landet har fortfarande inte återhämtat sig efter coronakrisen – som tillsammans med Trumps förstärkta blockad mot landet innebar ett BNP-fall på tolv procent.

– Mycket har gjorts för att krossa vårt exempel för världens fattiga, men som tur är har försöken misslyckats, säger Rigoberto Zarza.

– Det är viktigt att folk förstår att den ekonomiska blockaden som vi utsätts för inte är något påhitt eller något som vi bara skyller på, den är verkligen vårt största ekonomiska bekymmer, fyller Elizabeth Ribalta i.

Det märks att de två kubanerna är chockade av vinterkylan som drabbade Sverige i mars månad. De vill inte ta av sig varken mössa eller jacka när vi slår oss ned vid fikabordet. 

Kubas ambassadör i Sverige, Alba Soto Pimentel, har gjort sällskap med de två kubanerna för deras besök i Göteborg och på Proletärens redaktion. Hon berättar att trots blockaden kan Kuba ändå importera en del varor – så de har också påverkats av inflationen i resten av världen.

Men Kuba bemöter kriser och inflation på ett annat sätt än i jämförbara kapitalistiska länder. För att parera prisökningarna har staten höjt både löner och pensioner.

– Vi har kunnat ge de få resurser vi har till de viktigaste sektorerna och till folket. Vi har inte stängt en enda skola och läkarna jobbar fortfarande, säger Alba Soto

Elizabeth Ribalta berättar att el, medicin, bränsle och varorna i den grundläggande livsmedelskorgen som är subventionerad av staten inte har påverkats av prisökningarna.

– I korgen ingår basvaror som ris, spannmål, socker, kaffe, ägg, kyckling, olja och tvål. Det är ingen hög standard, men ingen kommer att svälta på Kuba.

Hur påverkas kubanerna av inflationen då?

– De subventionerade varorna täcker inte hela månadens behov, och då behöver du ta dig till svarta marknaden när du vill ha något utöver och där är priserna väldigt höga. Regeringen använder budgeten till det viktigaste, så vissa saker kan inte regeringen prioritera, säger Elizabeth Ribalta.

– Vi har till exempel brist på skor i affärerna, så en person som åker utomlands kan köpa med sig en säck med skor tillbaka för att sälja dyrt på svarta marknaden. Då har du ett val, köp de här dyra skorna eller inga alls. En del använder de svåra tiderna för att höja sina priser och öka sin vinst, utan att deras kostnader gått upp.

– Som här, säger ambassadören Alba Soto och skrattar.

Rigoberto Zarza fortsätter:

– I kristider kommer å ena sidan det bästa ur människan fram, som solidaritet och gemenskap. Som containrarna, maskerna och medicinerna som ni i Sverige samlat in. Men tyvärr kommer också negativa aspekter fram, som girighet.

Den 11 juli 2021 bröt det ut protester och demonstrationer runt Kuba, delvis mot de tuffare levnadsvillkoren. Ledande i protesterna var unga kubaner, födda eller uppväxta på 1990-talet – den kubanska revolutionens kanske allra svåraste period efter Sovjetunionens sammanbrott.

De har matas med kampanjer från USA:s utrikesdepartement och myndigheten U.S. Agency for Global Media, som bara 2022 budgeterade 45 miljoner dollar för att införa ”demokrati” på Kuba.

Alla tre håller med om att sociala medier och viljan att leva den ”amerikanska drömmen”, har fått ett starkt fäste bland de unga kubanerna. 

– Det är inget konventionellt krig, genom fake news och sociala medier försöker de skapa en negativ bild av Kuba och vända folket mot regeringen. Det är väldigt farligt, säger Elizabeth Ribalta.

– De ger pengar till omstörtande rörelser på Kuba som riktar in sig på de unga, säger Alba Soto.

– Det är klart att det finns folk som inte håller med regeringen på Kuba, och folk har rätt att tycka och tänka annorlunda – men den stora majoriteten stödjer fortfarande revolutionen. 

Hon påpekar att efter protesterna 2021 har det spritts en felaktig bild över världen av att alla unga kubaner skulle vara motståndare till revolutionen.

– Den stora majoriteten unga arbetar för revolutionen. Majoriteten av de som var ute på gatorna och försvarade revolutionen den 11 juli, var unga personer. Det pågår ett generationsskifte och vi har nya unga ledare på alla nivåer i det kubanska samhället, säger Alba Soto.

– Ja precis, av de 470 nya ledamöterna till nationalförsamlingen är 20 procent under 35 år, fyller Elizabeth Ribalta i.

– De unga spelade också en väldigt aktiv roll i pandemiarbetet. De arbetade nära sjukhusen och isoleringscentren, och hjälpte sårbara med mat och medicin, men det är en bild av våra unga som inte får utrymme i västmedia, säger Rigoberto Zarza.

Innan vi avslutar vårt samtal vill Elizabeth Ribalta uppmana Sveriges Kubavänner och Proletärens läsare att kämpa för att blockaden ska lyftas. 

– Det är vårt största ekonomiska problem. Från vår sida ska vi kämpa för ett bättre Kuba. Med bättre förhållanden och högre livskvalitet för alla, som är syftet med vårt samhälle och system, så vi kan inspirera resten av världen!