”Har arbetsgivarna problem med konflikträtten så måste vi kunna diskutera det. Vi och svenskt Näringsliv har olika ståndpunkter men vi måste ändå kunna mötas i mitten. Det är det som är styrkan i den svenska modellen.”
LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin var på hugget i högsommarblötan i Almedalen.
Men utspelet träffade inte motståndarsidan, arbetsköparna och Svenskt Näringsliv. Det var heller inte syftet. Hugget träffade precis där det var menat, i ryggen på medlemmarna, på hela den svenska arbetarklassen. För under kapitalismens finns det endast en klass som tjänar på ytterligare inskränkningar i den grundlagsfästa strejkrätten.
Det svekfulla utspelet från LO:s ordförande, fick omgående stöd av IF Metalls ordförande Stefan Löfven och Sacos Anna Ekström. Naturligtvis också av Urban Bäckström som mysande konstaterade: ”Wanja ska ha en eloge”.
För arbetsköparna kom utspelet från LO:s ordförande vid en läglig tidpunkt. Sveriges Hamnars stämning av Hamnarbetarförbundet och dess avdelning 4 i Göteborg med krav på 1,6 miljoner i skadestånd för otillåten stridsåtgärd ska snart behandlas i arbetsdomstolen. Ett utspel ingår en mycket välregisserad kampanj dirigerad från Svenskt Näringslivs huvudkontor i Stockholm.
4Svenskt Näringsliv reser programmatiska krav att riksdagen i lag ska inskränka konflikträtten så att det i praktiken blir förbjuden. De två viktigaste kraven i sjukpunktsprogrammet är införande av en proportionalitetsregel, att konfliktens omfattning och syfte ska stå i proportion till effekterna på företaget samt förbud för sympatiåtgärder.
4Svenskt Näringsliv betalar rättegångskostnaderna i EU-domstolen för lettiska företaget Laval som gick i konkurs efter Byggnads blockad i Waxholm. Ett viktig framgång för arbetsköparna var när domstolens generaladvokat i slutet av maj slog fast att stridsåtgärderna måste vara just proportionella. Om så är fallet avgörs av de förstockade domarna i EU-domstolen, sedan får det stå vad det vill i svenska kollektivavtal och svensk grundlag. Under senhösten väntas EU-domstolens slutliga ställningstagande i den viktiga principfrågan.
4Så sent dom förra veckan tog Företagarnas nya ordförande Anna-Stina Nordmark-Nilsson till orda i samma ärende. I en attack vars syfte är att stöva arbetarklassens konflikträtt ställs krav på högerregeringen att leverera resultat till den klass vars intressen de företräder. Småföretagarna är missnöjda med företagsklimatet. Den viktigaste "klimatfrågan" är arbetsrätten och det viktigaste kravet är ändrade konfliktregler förklarar hon i Göteborgs-Posten.
Inte tu tal om annat än att Wanja Lundby Wedins svinhugg mot de egna medlemmarnas intressen går igen i arbetsköparnas allt intensivare krav på inskränkningar i konflikträtten.
Utspelet är mycket allvarligt då den fackliga huvudorganisationens ordförande i praktiken är beredd att sälja bort de sista resterna av den strejk- och blockadrätt varpå alla arbetarklassens tillkämpade fackliga rättigheter vilar.
Så långt har det gått att flera ledarskribenter i borgerliga tidningar varnar för konsekvenserna. ”Hugg inte i konflikträtten”, skriver Göteborgs-Posten. ”Utan konflikträtt skulle förhandlingsmaskineriet inte fungera, maktbalansen på arbetsmarknaden tippa”, skriver Helsingborgs Dagblad. Till skillnad från svenskt Näringsliv håller dessa borgerliga skribenter en distans till den nyliberala huvudfåran väl medvetna om att det dess yttersta konsekvens riskerar det för den svenska kapitalismen så lönande klassamarbetet. För övrig samma övervägande som styrt dagspolitiken hos de nya moderaterna.
Men det begriper inte LO. Det nyliberala giftet har så till den grad penetrerat många av de socialdemokratiska fackpamparna att de är beredda att överge den svenska modell som deras föregångare hållit så helig.
Återstår att se vad det betyder för framtiden. Ett är säkert. Arbetarklassen har allt att vinna på en envis kamp för att inte bara bevara utan fastmer utvidga den grundlagsfästa strejkrätten.
8 augusti 2007
Proletären 32, 2007
