Magda Gad: ”Israel låter inte journalister arbeta fritt”

Över 50 journalister har dödats i Israels krig mot Hamas och andra motståndsorganisationer i Gaza. Förra veckan rapporterade organisationen Reportrar utan gränser att journalistiken var på väg att ”utraderas” i den tätbefolkade enklaven. 

En av få svenska journalister på plats i Palestina är Expressens prisbelönta korrespondent Magda Gad. För Proletären berättar hon om en svår situation med hårda restriktioner för journalister, som trakasseras och också dödas i kriget.

– Palestinska journalister som jag träffat på Västbanken är under konstant stress. De är rädda för att göra sina jobb och rädda för att lämna sina hem.

Under kriget har Israel medvetet riktat attacker mot journalister, menar Reportrar utan gränser. Ett exempel är bombattacken mot journalister i Libanon, där bland annat en Reutersjournalist dödades. Det behöver utredas som krigsbrott och det utgör ett hot mot pressfriheten och demokratin, menar Magda Gad.

Hur är situationen för journalister i Israel och Palestina?

– Oerhört svår. Utländska journalister får inte komma in i Gaza. Journalister från större internationella medier har tagits in några gånger inbäddade med IDF [Israeliska armén, reds. anm.], med många fler restriktioner än vad vi tidigare sett i andra krig. Det handlar om några få timmar och journalisterna får enbart fotografera det som IDF tillåter samt enbart prata med personer som IDF tillåter. 

– IDF går igenom och censurerar materialet om de vill. När journalister har frågat om de kan intervjua palestinier som de ser på avstånd har svaret blivit nej. Trots att internationella journalister gått ihop och protesterar mot detta har det inte blivit någon ändring. Jag har inte sett denna typ av restriktioner och censur i något annat krig jag har bevakat.

Även inne i Israel är journalister begränsade.

– Journalister får inte arbeta fritt i södra Israel, varken vid fronterna mot Gaza eller på de platser som attackerades 7 oktober. Det är vägspärrar och journalister stoppas. IDF har anordnat pressturer till kibbutzer och området för musikfestivalen där journalister lastas i bussar. Talespersoner för IDF säger att syftet är att journalisterna ska berätta att Hamas är värre än IS och genom sin rapportering hjälpa till att skapa stöd för Israel.

De har på förhand valt ut vilka personer journalisterna ska träffa. Det har också getts information som inte har gått att faktakontrollera. 

Liknande pressturer arrangerats även i Ukraina, berättar Magda Gad, men utan samma strikta kontroll. Andra journalister har trakasserats och frihetsberövats, bland dem Joakim Medin som berättat i Dagens ETC hur han blivit dubbelt förhörd och intimt kroppsvisiterad vid ankomsten till landet.

Även på ockuperade Västbanken är det svårt att arbeta som utländsk journalist, bland annat på grund av att många vägar och kontrollpunkter spärrats av, berättar Magda Gad.

– En sträcka som ska ta 30 minuter att köra kan ta sex timmar att köra. Det hjälper inte att säga att man är journalist om man kommer till en väg som har stängts av. Jag har blivit utskälld av israeliska soldater i vägspärrar på Västbanken för att jag vill åka in till palestinska områden. De har sagt saker som att det bara är terrorister på den sidan som våldtar kvinnor och slaktar barn, att palestinier på Västbanken är värre än IS, de har misstänkliggjort mig för att jag vill intervjua palestinier. En soldat sa att på den palestinska sidan är det ”nasty” och ifrågasatt vad jag gör där.

– Det kan tilläggas att väl på plats i palestinska städer och samhällen har jag inte hindrats att arbeta av någon palestinier eller av någon palestinsk grupp, utan har där kunnat arbeta helt fritt.

Magda Gad har rapporterat från krig och konflikter i länder som Irak, Syrien, Afghanistan och Somalia – men inte varit med om samma kontroll och restriktioner som i Israel.

 – I Irak var det oerhört lätt att få tillgång till alla fronter och arbeta fritt. Vårt material censurerades aldrig och jag upplevde inga restriktioner. I nordöstra Syrien ville SDF ha mer kontroll över journalister, det var noga med att ansöka om tillstånd för saker som att besöka fångar och läger, men fortfarande absolut ingen censur eller att de styrde vilka jag pratade med.

– I Afghanistan blev jag aldrig begränsad överhuvudtaget. Jag reste runt hela landet i en taxi även efter talibanövertagandet och arbetade fritt, åkte dit jag vill och pratade med alla jag ville. Utan kontroll eller censur, även om det förändrades med tiden. Jag arbetade också år 2016 på båda sidorna av fronten i Ukraina, och har inte heller där upplevt denna typ av svårigheter.

– Att helt hindras från att åka in i ett krig, som nu i Gaza, är mycket ovanligt.

Magda Gad berättar att många journalister på plats är frustrerade över hur palestinier avhumaniseras i konflikten, och bara blir till siffror istället för människor. Uppenbara israeliska krigsbrott presenteras heller inte på samma sätt som till exempel ryska krigsbrott.

I svensk media refereras ganska ofta till israeliska militären som källa. Hur trovärdiga är de?

– Absolut ingen information från någon militär ska tas som objektiv och sann information. Militär som är i krig har inte intresse av att sprida objektiv och sann information, de är inte journalister utan just krigförande som har i uppgift att sprida information som syftar till att hjälpa dem i deras krigföring.

Du rapporterar på plats i Västbanken. Hur skulle du beskriva den humanitära och politiska situationen där?

– Fruktansvärd. Ghettoliknande. Oerhörda restriktioner. Parallella rättssystem. Illegala bosättningar. Olika vägar för olika människor. Olika tillstånd för olika människor. När jag tidigare i år besökte apartheidmuséet i Kapstaden rös jag, och samma typ av rysningar får jag på Västbanken.