Mer än Tusen bitar – 10 av Björn Afzelius bästa låtar

Politiska pamfletter, smäktande kärlekslåtar, grådaskig socialrealism och naket självrannsakande. Björn Afzelius låtskatt täcker många aspekter av människan och samhället. 

Proletären tipsar om några guldkorn bortom de mest folkkära hitsen. 

För kung och fosterland

Titelspåret från Afzelius andra soloplatta från 1976. Klassamhället – och revolutionen – skildras med hjälp av schack. 

”Men partiet skall komma då bönderna tröttnar
på att få utkämpa kungarnas krig,
då dom vänder sej mot sina egna tyranner,
och då blir det tal om en helt annan strid;
För då bryter dom regeln
och tar flera steg på en gång.”

Feberdansen

Från Afzelius mest svårtillgängliga platta, Johnny Boy (1978). Om hur förväntningar och nojor står i vägen för långvariga kärleksrelationer. 

”Så flyr man till nån annan som bländar och bedårar,
som om kärleken stod över arbete och tårar.
Ja, som om tryggheten och värmen
och kamratskapen var värden
som plötsligt bara uppstod av sej själv.”

Hundra mil från Marianne

Från Bakom kulisserna (1979) kommer denna samtidigt grådaskiga och nattsvarta skildring av en arbetare som på grund av urbaniseringen tvingats flytta ifrån sin hemort och sin kärlek. 

Med dagens gästarbetare och arbetskraftsimport är den kanske ännu mer aktuell idag. 

”Marianne, han fick fara dit arbete fanns
sen dom plundrat er del av vårt land.
Ändå känner han det som om felet var hans
att ni glider ifrån varann.”

Missbruk

Från samlingsskivan "Från flykt till kamp!" (1979) som gavs ut tillsammans med RFHL - Riksförbundet för hjälp åt narkotika och läkemedelsberoende (numera Riksförbundet för rättigheter, frigörelse, hälsa och likabehandling). 

Om missbrukets sociala orsaker. 

”Vi sniffar inte thinner för att rensa näsorna
Och vi slukar inte valium för att dom smakar bra
Och vi skjuter inga mackor för att testa silarna
Och vi dricker inte brännvin för att rena ådrorna”

På stormiga vatten

En känga mot den doktrinära vänstern, för att retas lite extra i form av en countrylåt. Från plattan Globetrotter (1980).

I notboken 95 sånger skriver Afzelius själv: ”Under en kort period bodde jag i ett så kallat "kommunistiskt kollektiv" i Göteborg. En mer småborgerlig och självupptagen skara männskor har jag aldrig sett. Vilken ideolog som helst skulle avfärdat oss inom tio minuter, p.g.a. bristande ordning, klassmedvetenhet och allmän politisk kunskap om samhället i stort.”

Medan bomberna faller

Första versen skrevs i ursinne över Israels invasion av Libanon 1982. Sedan räckte ilskan till ytterligare tre verser om andra saker, och till sist en hyllning till alla som kämpar. 

Från Innan tystnaden (1982).

”Hur ska en sleten gruvarbetare
satsa på ‘livskvalitet’?
Hur ska en ensam mor ‘förverkliga sej själv’?
Nej, politik är inget mode,
ingen ‘ball och trendig grej’
För dom flesta är det en livsnödvändighet.
Och dom fjäntar som kan unna sej
att ‘satsa på sej själv’
de ger väl fan i resten av vår mänsklighet”

Hiroshima

Denna koloss till låt (nästan en kvart lång) skrevs till 40-årsminnet av USA:s atombomber över Japan 1945, och finns med på Exil (1984). 

Det är omöjligt att inte känna kalla kårar längs ryggraden när man hör raderna:

”Ännu skriker människor i sömnen,
ännu föder kvinnorna lik”

Señor Martinez Mondragon's bekännelse

Från Björn Afzelius & Mikael Wiehe (1986). Ännu en fruktansvärt obehaglig låt. Baserad på en tidningsartikel om en Contrassoldat i Nicaragua som fått nog och frivilligt överlämnat sig till sandinistregeringen. 

Ur 95 sånger: ”Offren i sången är bara två av de femtiotusen dödade nicaraguanska bönder, vilkas liv Ronald Reagan har på sitt samvete - om han nu hade haft ett sådant.”

Den himmelska fridens torg

På storsäljaren Tusen bitar (1990) finns denna uppgörelse med den kinesiska kommunismen efter Mao Tsetungs död 1976, skriven strax efter massakern på Himmelska fridens torg 1987. 

”Jag ser upp mot stjärnan i öster,
och jag upptäcker att den har slocknat;
Jag förstår den så väl, det finns ingenting mer den vill lysa på.
För det råder ett isande mörker
på Den Himmelska Fridens Torg.”

Ifall dom många går ihop

Afzlius sånger präglas ofta av starka känslor mer än av politisk renlärighet. Men marxismen satt i alla fall i ryggmärgen. 

Från Tankar vid 50 (1997).

”Dom vill bedöva oss,
dom vill beröva oss
det som historien har lärt;
Att det är folket som alltid formar samtiden;
Att det är folket som alltid bygger framtiden.”

Bonus: Lex Pentagon

På den akustiska liveplattan En man, en röst, en gitarr (1988) finns den här fullständigt geniala halvminutersdänga som klart och tydligt förklarar varför man aldrig bör lita på USA.