IF Metalls delegater gick på förbundsstyrelsens förslag och röstade för att IF Metall inte ska verka för en bojkott mot Israel. Det står klart efter en omröstning på söndagen 18 maj, på IF Metalls kongress i Örebro.
Trots nej-beskedet var Emil Nordh, delegat på kongressen och den som tillsammans med sina arbetskamrater skrivit motionen, nöjd. Nästan en fjärdedel av alla delegater (80 av 315) röstade ja till motionen – betydligt fler än vad han vågat hoppas på.
– Jag trodde att jag skulle vara helt ensam om att yrka bifall på den här motionen. Så utifrån den aspekten är den här förlusten till viss mån ändå en vinst, säger han till Proletären efter omröstningen.
– Det är inte över än. Vi har lyft frågan och sparkat upp en dörr som gör att debatten om en bojkott av israeliska varor kommer fortsätta fram till nästa kongress.
Motionen C3, som yrkade för att IF Metall skulle verka för en bojkott av israeliska varor, fick uppbackning av flera avdelningar i IF Metall – bland annat Göteborg, Halland och Sydvästra Skåne.
– Förbundsstyrelsen säger att en bojkott kan vara kontraproduktiv och att vi måste samtala med alla parter. Men vi måste fråga oss: Hur samtalar man med en part som är en ockupationsmakt och som bombar sjukhus, skolor och flyktingläger? Det här handlar inte om att stänga dörrar [till en förhandling]. Det här handlar om att ta ställning, påpekade Martin Fahlén som var delegat från Göteborg avdelning 36 och fortsatte:
– En bojkott är inte ett vapen mot ett folk. Det är ett fredligt verktyg mot en statlig förd politik som bryter mot folkrätten.
En annan delegat som stöttade motionen var, Tarek Al-Jarouchi, från IF Metalls avdelning i Halland, själv med rötter i Palestina.
– Trots mina 47 år i Sverige så har den här konflikten följt med mig och mina syskon. Det gick inte en dag under min uppväxt i Laholm i Halland, som mina föräldrar inte pratade om den här konflikten, sa Tarek Al-Jarouchi strax efter att han yrkat bifall till motionen.
Osama Chehade var delegat från Kronoberg avdelning 43 och stöttade bojkotten.
– Över 20.000 barn har dött i Gaza sedan kriget började för ett och ett halvt år sedan. I genomsnitt dör 40 barn varje dag. Det finns ingen mat, ingen mjölk och ingen medicin. För Gazas barn yrkar jag bifall. Ge dem en chans att överleva.
Johan Järvklo, ombudsman på förbundskontoret, försvarade förbundsstyrelsens förslag om avslag på bojkotten. Han menade att motionerna inte går att genomföra med hänvisning till EU:s regelverk kring sanktioner.
– Detta står i föredraget om Europeiska unionens att Sverige inte får hindra handel med andra EU länder bara för att varorna är producerade i ett visst tredjeland. Det skulle strida mot principen om den inre marknaden och den fria rörligheten för varor och tjänster.
– Även om vi [förbundsstyrelsen] förstår motionärernas vilja att agera så måste vi som fackförbund göra det inom de rättsliga ramarna som finns och det är också så vi bevarar vår trovärdighet internationellt, sa Johan Järklo under debatten.
Emil Nordh gick då upp i talarstolen och försvarade motionen:
– Sanktioner och bojkott är helt olika saker. Fackförbund i Sverige kan själva besluta om bojkott, det kan vara bland annat blockad eller andra sympatiåtgärder. Detta är möjligt sedan 80-talets AD-dom mot den chilenska militärdiktaturen och använde senast av Hamnarbetarförbundet [i deras blockad av vapenmateriel till israel]. Den användes också mot apartheid i Sydafrika då de [fackförbunden] vägrade ta hand om regimens varor och som bidrog till regimens fall, påpekade Emil Nordh.
Sanna Svensson, delegat från Göteborg avdelning 36, fick avsluta debatten:
– Jag ställer frågan: Hur många gånger har vi pratat om solidaritet under dessa dagar? Vi kan inte plocka ut och välja när vi ska värna om dessa fina ord och värderingarna. Jag köper inte ert utlåtande, förbundsstyrelsen. Om Norge kan rösta bifall till en bojkott med stor majoritet, 88 procent, och med en miljon medlemmar – då kan vi det också. Jag och många andra här inne vill ha en bojkott mot Israel, sa Sanna Svensson innan hon yrkade bifall för motionen.
