Röster från Kuba inför presidentskiftet

Från november 2017 och till den 11 mars i år ägde tre olika val rum i Kuba: val till kommunförsamlingarna, till provinsförsamlingarna och till nationalförsamlingen. Kandidaterna till kommunalvalet nomineras och väljs på öppna möten på gatan, en process som började i september och pågick till valdagen den 26 november.

På plats i Kuba märkte jag av ett tydligt lamt intresse inför valet. Inte så mycket att man skulle avstå från att rösta utan mer en uppgivenhet.

– Jag går väl och röstar som alltid, men det händer ju inget. De ekonomiska problemen finns kvar, liksom byråkratin och korruptionen. Men att rösta är för mig ett stöd åt socialismen som jag ändå tror på, säger Luis Carlos.

Vi sitter på muren på Malecón i Havanna och pratar om det kommande valet. Julia, hans fru, avbryter honom.

– Jag ska också rösta men av helt annat skäl. Jag ska rösta blankt för att protestera mot hela systemet.

Att blankrösta eller skriva något på valsedeln – vilket gör den ogiltig – har alltid varit dissidentgruppernas uppmaning till folket. På så sätt anser de sig kunna avläsa vilket stöd de har. Men det är en osäker metod: på många ogiltigförklarade röstsedlar kan det stå: Leve Fidel och Raúl!

USA har under alla val satsat hundratusentals dollar för att skapa grupper som ska försöka ta plats i valen eller sabotera nomineringsmöten. Nu senast #Otro18, som påstår att de har 182 kandidater som ska se till att de blir valda, en mycket överdriven siffra då det visat sig att de flesta av dem inte existerar.

Och de som finns har små chanser att bli valda. Valdistrikten är väldigt små (flera distrikt bildar en valkrets) och består av grannar som känner varandra väl och känner till om det är någon som är betald av USA för att underminera eller störa valprocessen. Men det finns människor som kan låta sig köpas, speciellt under de svåra ekonomiska villkor som många kubaner lever under.

Mina vänner Jorge och Margarita berättar för mig om en viss Roberto som köper sig röster i området. Han fixar allt: bildelar, kläder, mediciner, cement och annat byggnadsmaterial till de mest behövande och förväntar sig deras röster.

Jorge är övertygad om att han får pengarna från CIA eller ultrakonservativa grupper i Miami.

Jag hälsar på mina gamla grannar i La Lisa. Dagens samtalsämne är vad som hände på nomineringsmötet kvällen innan. Traktens välkände dissident blev nominerad av en av grannarna men när det kom till omröstning och bara två av de 58 närvarande räckte upp handen för honom blev han rasande, drog upp en pistol, sköt i luften och skrek ursinnigt: ”Men ni lovade ju att rösta på mig!”

Vilt tumult utbröt. Mannen övermannades, fråntogs pistolen och överlämnades sedan till polisen.

Hur många sådana incidenter som har inträffat under nomineringarna vet jag inte och ingen annan heller. Det rapporteras inte i media vilket gör att ryktesspridning lätt uppstår och av fjädern blir det en höna så jag har fått lita till mina närmsta vänners utsagor.

Maricela i Cienfuegos och Ernesto i Santa Clara berättar att deltagandet i nomineringsmötena har varit lägre än vid tidigare val.

Jag reser hem den 19 november och följer valresultatet via internet. Deltagandet blev 85,9 procent, det lägsta sedan 1976. Fyra procent var blankröster och fyra procent var ogiltiga.

I februari är jag tillbaka i Kuba. Nominerade till provinsförsamlingarna och Nationalförsamlingen presenteras som vanligt på skyltfönster i valkretsen på ett A4 papper med en liten bild och personliga data. Nytt är att kandidaterna presenteras i tv med uppmaningen att gå och rösta.

Rebecca, medlem i kommunistpartiet, ser pessimistiskt på framtiden:

– När det gamla gardet, de som var med i revolutionen 1959, nu lämnar ledningen kommer det socialistiska Kuba att falla ihop. Många tror att det blir vicepresidenten Miguel Díaz-Canel, 57 år, som tar över efter Raúl. Men han är inget att hoppas på. Han är en tråkig byråkrat.

Gerardo är mer optimistisk:

– Vad som helst kan hända. Men ett är säkert. Det måste bli slut på alla stölder på arbetsplatserna och på korruptionen innan det är för sent. Jag tror på Díaz-Canel. Jag vet att många tycker att han inte på något sätt har profilerat sig, men jag tror att han ligger lågt tills han sitter på presidentposten. Jag har hört att han har insisterat på att själv plocka ut de medarbetare som han vill ha. Jag ger honom två år för att rädda landet.

Den 11 mars gick kubanerna till val igen. Valdeltagandet var lågt, bara 85,5 procent att jämföra med 1993 då det låg på 99,57 procent.

Det betyder att över 1,7 miljoner, som inkluderar de 425.000 ogiltiga eller blanka rösterna, inte deltog i valet av en ny nationalförsamling.

Den 18 april sammanträder de 605 nya ledamöterna för att välja ny president.