Proletären granskar: Så har inkomstklyftorna ökat i Sverige
Den disponibla inkomsten i Sverige må ha ökat sedan 1991, men ökningen är ojämn. En klar majoritet av Sveriges befolkning är förlorare. Detta visar Proletärens granskning.
Om ingenting görs åt Sveriges omfördelningspolitik väntas skillnaderna i inkomst att öka, och allt mer kapital koncentreras till den yttersta toppen i samhället. Detta konstaterar en ny rapport från Finansdepartementet.
Fram till 2005 var Sverige det mest jämlika landet i världen sett till inkomster. Sedan dess har inkomstklyftorna bara ökat, enligt OECD. Nu är Sverige det industrialiserade land vars klyftor växer snabbast.
Orsaken är att stora delar av omfördelningspolitiken försvunnit. Arvs- och gåvoskatten avskaffades av Socialdemokraterna 2005, vilket i praktiken ledde till att stora förmögenheter kunde koncentreras till särskilda familjer i ännu högre utsträckning än tidigare.
Regeringen Reinfeldt tog bort förmögenhetesskatten 2007. Denna skatt gick ut på att göra en sammanslagsbedömning av en individs totala förmögenhet. Skattesatsen var på 1,5 procent på det sammanlagda belopp som översteg 1,5 miljoner kronor per individ. Mellan 2000 och 2005 gav förmögenhetskatten närmare 38 miljarder i skatteintäkter åt staten.
Året efter försvann fastighetsskatten och ersattes med en fastighetsavgift. Detta skapade en politik där avgiften för lyxvillor i storstäderna ofta var densamma som för hus på landsbygden.
Något som är speciellt med fastighetsskatten är att nationalekonomerna för en gångs skull verkar vara överens: Skatten är det mest effektiva sättet att bedriva en jämlik omfördelningspolitik.
Fram till 2005 var Sverige det mest jämlika landet i världen sett till inkomster. Nu är Sverige istället det industrialiserade land vars klyftor växer snabbast.
Men hur ser det då ut med den disponibla inkomsten?
Statistiken från SCB visar att den disponibla inkomsten – inkomster minus skatt – har vuxit med 66,8 procent sen 1991. Men bakom utvecklingen finns en stor ojämlikhet i hur pengarna fördelas mellan Sveriges inkomstgrupper.
Proletärens granskning har delat upp landets befolkning i tiondelar, även kallat deciler. I decilgrupp 1 befinner sig tiondelen som har lägst inkomst. I decilgrupp 10 finns tiondelen som tjänar mest.
Baserat på denna uträkning har den fattigaste tiondelen i Sverige fått en inkomstökning på endast 28,9 procent sedan 1991.
Tittar vi i den andra änden, där den rikaste tiondelen finns, så har dessa istället fått en inkomstökning på 109,5 procent.
Det skiljer alltså mer än 80 procentenheter mellan den fattigaste och den rikaste tiondelen.
Enligt denna uppdelning är det också sju tiondelar av Sveriges befolkning som fått en inkomstökning som ligger under genomsnittet.
Skillnaderna i utvecklingen blir större när man räknar in kapitalvinster – vinster på aktier, bostäder, räntor med mera. Nu har den disponibla inkomsten ökat med 74,9 procent i genomsnitt, men samtidigt har den rikaste tiondelen ökat sin inkomst med hela 137,9 procent.
När kapitalvinster inkluderas i statistiken är det åtta tiondelar av befolkningen som haft en inkomstutveckling som är under ”genomsnittet” mellan 1991 och 2017.
Den rikaste procenten i landet ökade sina kapitalinkomster med 700 procent mellan 1995 och 2017.