Nedskärningar i Ludvika: Säfsgården drabbas när S och M sparar

Socialdemokraterna och Moderaterna i Ludvika vill avveckla ett äldreboende för att spara två miljoner kronor. 

Det har inte verkställts än, men vård- och omsorgsnämnden beslutade den 16 oktober enligt förvaltningens förslag att hela demensavdelningen (fem platser) ska försvinna från äldreboendet Säfsgården i Fredriksberg och resterade tolv ska görs om till ”särskilt boende med hemtjänst”.

Säfsgården byggdes 1967 och är enligt Rosita Aspö, som jobbar på boendet, uppskattat även utanför Ludvika kommun.

– Jag pratade med en kollega i Sunnansjö som blev helt paff när hon fick höra det här. ”Ni har ju det finaste boendet i hela kommunen”, sa hon. Men på ett sätt känns det ändå som att detta har planerats sedan länge. Redan 2015 flaggade politikerna för att de ville stänga boendet, men då blev det inget.

Beslutet har mötts av stor ilska i Fredriksberg och många tror att omvandlingen av platserna på Säfsgården är början på slutet för boendet. Det som är värst, menar både personal, anhöriga och boende, är att informationen om nedläggningen är så knapphändig.

– Vem åker? Vilka får stanna? Och vad händer med de äldre som behöver mer än bara hemtjänst? frågar sig Rosita Aspö.

– Vi får ingen information alls och det skapar en stress för oss i personalen.

I och med beslutet försvinner också fyra årsarbeten från Fredriksberg. En omfattande förändring för en ort med 600 invånare. Det motsvarar 6 434 årsarbeten i Stockholm.

– När man gör så här så kväver man glesbygden, säger Rosita Aspö. Nu ska allt läggas närmare och närmare storstäderna. Och det drabbar också anhöriga. Det kan bli ett dagsprojekt att ta sig till andra äldreboenden i kommunen.

I underlaget för beslutet står det att samtliga lägenheter kommer ändras från dygnetruntbevakning till särskilt boende med hemtjänst. Några som Proletären pratat med menar att detta i praktiken betyder detta att Säfsgården inte längre blir ett äldreboende. Var de som bor på boendet och som fortfarande behöver dygnetruntbevakning ska ta vägen är i dagsläget oklart.

– Det måste finnas något annat som de kan spara på, säger vaktmästaren Marita Magnusson. Säfsgården är den sista tryggheten för människor i Fredriksberg. De vill åldras på platsen de vuxit upp på. Ska inte det vara en rättighet? Jag tycker det är konstigt. De äldre har byggt upp samhället och nu ska vi inte satsa pengar på dem?

Erling Bronsberg

Samtliga platser på äldreboendet Säfsgården ska omvandlas och demensavdelningen läggs ned.

När Proletären besöker Säfsgården märks det att personalen är rädd för straff från högre ort om de pratar med media. Vi får inte komma in i lokalerna, och enda chansen att få en kommentar är under lunchen. Få vågar yttra sig.

– Man undrar hur det står till med demokratin här i landet, frågar sig Inger Rosell, vars man Lasse Rosell bor på demensavdelningen. 

– Politikerna tar inte hänsyn till boende, anhöriga eller personal. Det enda som styr är pengar. Men det går tydligen att bygga aktivitetsanläggningar för 13 miljoner i Ludvika.

Den aktivitetsanläggning som Inger Rosell syftar på är en ny bangolfbana som byggs i Ludvika på Väsmanstranden. Ett område som Ludvika kommun satsat enorma pengar på och där det har byggts en småbåtshamn, nya bostadsrätter och ett nytt torg med moderna affärer. En slags Hammarby Sjöstad, mitt i Bergslagen.

Men Fredriksberg kan inte se samma tillväxt, enligt Marita Magnusson.

– Det sägs att det är frivilligt att bo varsomhelst, men det är skitsnack. Inte när man stänger ned allt för oss. Vi har ett fungerande samhälle här i Fredriksberg och vi vill inte åka till Ludvika, men ingen tycks lyssna på oss. Det kanske är långt från Fredriksberg till Ludvika, men just nu verkar det som att det är mycket längre från Ludvika till oss här i Fredriksberg.

Proletären har sökt kommunfullmäktiges ordförande Maria Strömkvist (S) och förvaltningschefen för vård- och omsorgsnämnden Eva Björsvald.

Läs intervjun med Åsa Bergkvist (S), ordförande i vård- och omsorsgsnämnden, i papperstidningen av Proletären nr 44.