”Sextimmarsdag skulle lösa förarbristen”
Det saknas spårvagnsförare i Göteborg, vilket leder till indragna hållplatser och kortare linjer. Usla scheman ligger bakom bristen, som skulle kunna åtgärdas med en arbetstidsförkortning, menar spårvagnsföraren Moa Eliasson.
Det saknas omkring 35 spårvagnsförare för att Göteborgs spårvägar ska kunna köra samtliga linjer med ordinarie tidtabell. Det har lett till att flera hållplatser och så gott som en hel spårvagnslinje ska dras in, med start i slutet av augusti.
– Det kommer att ta ett år, till nästa sommar, innan vi kan ligga i fas igen, säger Hans Nilsson, vd för Göteborgs spårvägar, till Göteborgsposten.
En anledning till förarbristen är arbetsvillkoren på Göteborgs spårvägar. Moa Eliasson, som arbetat som spårvagnsförare i Göteborg i sex år, tror att den största orsaken till förarbristen är arbetstider och scheman som är snudd på omöjliga att förena med familjeliv eller fritidsintressen.
– Det är nog den främsta anledningen till att folk slutar, det blir för påfrestande att aldrig kunna planera sin fritid.
Moa Eliasson berättar att det inom spårvägen finns många olika scheman en förare kan jobba på, och att det är få som har femdagarsvecka med åttatimmarsdagar. Antingen är passen långa och få eller många och korta.
– En del dagar är elva timmar långa och det kan bli jobbigt i längden. Det passar för en del, men inte alla.
På Göteborgs spårvägar förekommer också så kallad dagkommendering. Föraren som arbetar på ett sådant schema vet vilka dagar arbetet är förlagt till, men inte vilka tider.
– Dagen innan, vid klockan 14.00, får man reda på vilken tid på dygnet man ska jobba. Det är fruktansvärt påfrestande i längden och gör det helt omöjligt att planera fritiden.
Och det kan röra sig om långa tidsspann för dagkommendering.
– Ett vanligt spann är 06.00-21.00. Då kan din arbetstid infalla när som helst under de 15 timmarna. Det finns också en dagkommenderad nattgrupp som har ett ännu jobbigare, 11.00-03.00.
Dessa scheman, som är vanliga för ny personal, är mycket slitsamma och ger inte mycket mer i plånboken.
– Du får en dryg tusenlapp i månaden om du jobbar på dessa scheman, det är det inte värt i längden, menar Moa Eliasson.
På Göteborgs spårvägar tillämpas senioritetsprincip när det kommer till att välja scheman. Det innebär att de som jobbat längst får välja först.
– Nyanställda får vänta i flera år innan de har chans att få ett rimligt schema, och jag tror många hinner tröttna och väljer att byta bana. Är man dessutom ensamstående förälder tror jag att man har väldigt svårt att få ihop det med våra scheman.
En lösning på problemet tror Moa Eliasson är arbetstidsförkortning.
– Jag tror inte att det finns så mycket annat som går att ändra på i praktiken just nu. Ska man börja lotta ut scheman istället? Det skulle nog inte heller funka. Jag tror att så länge vi har dessa arbetstider, som är satta efter tidtabellerna, så kan spårvägen bara locka med en sak – förkortad arbetstid med bibehållen lön.
Hon är övertygad om att det skulle väga upp mycket för många.
– Vi kommer alltid få jobba en del obekväm arbetstid men att ha en sextimmars arbetsdag, eller en 30-timmars vecka, skulle hjälpa mycket.
Moa Eliasson berättar också att förarnas körtider blir allt snävare.
– Man är väldigt ofta försenad när man kör och det blir stressigt i onödan.
– Det börjar ändå mycket nytt folk men företaget verkar inte kunna behålla dem, och jag är övertygad om att schemaläggningen och arbetstiderna är en del av orsaken, tillsammans med stressen på jobbet som drabbar både nya och gamla förare.