Lönedumpning pågår: ”Sorgligt och förnedrande”

Temat om lönedumpning i förra veckans Proletären har väckt många positiva reaktioner. Några har hört av sig för att berätta om situationen på sin arbetsplats. Men de vill inte uppträda med namn och bild eller ens låta oss publicera namnet på företaget de jobbar på.

Det är ännu en konsekvens av förslumningen i arbetslivet. Företagen har fått större möjligheter att markera för sin egna anställda att de är utbytbara och ska hålla käften. De ska vara 100 procent lojala. Löne- och villkorsdumpning leder också till inskränkt demokrati.

Vi har ändå fått möjlighet att intervjua en snickare som jobbar på ett av Sveriges största byggbolag. Han framträder anonymt för att inte drabbas av repressalier. 

Han beskriver ett hårdnande klimat mot anställda som är tydliga med politiska och fackliga åsikter.

– Det har blivit en sorts tystnadskultur som företaget tvingar fram genom att ansätta de som är lite tuffare. Det är lätt att hamna i en sorts karantän. Du kan pekas ut som en som sprider ”negativa vibbar”. Några har faktiskt uppmanats att säga upp sig för att de inte ”passar in i företaget”.

– Vi har till och med obligatoriska så kallade värderingsmöten där vi får höra en massa floskler om vad som gäller. Det är sådana där trendiga grejer om etnicitet och sexuella minoriteter. Men det får inte finnas några konflikter och både innan riksdagsvalet förra året och EU-valet i våras fick vi direktiv om att inte prata politik.

Sambandet mellan den hårdare attityden och möjligheten att spela ut sina anställda mot lågprisimport av arbetskraft är tydlig.

– Numera är alla våra jobb uppstyckade. Företaget säger att vi inte har personal för att reda upp jobben. Men de nyanställer ju inga!

– På en tioårsperiod har divisionen i vår del av länet minskat från 120 byggnadsarbetare till 46. De har sagt upp folk istället. Nu säljer de ut delar av entreprenaden med flummig beskrivning. Så det är omöjligt för oss att riktig kolla vad som ingår i de andras uppdrag. 

– Det kan röra sig, som på senaste bygget, om all gipsning värd låt oss säga 20.000 timmar. När slutdatum närmar sig plockas plötsligt alla avancerade moment tillbaka så att vi i den ordinarie styrkan får lösa de bitarna. Dessutom har vi fått serva med material och köra ut skräp åt dem under hela byggtiden. Sedan får vi fixa alla besiktningsanmärkningar, och det brukar vara en hel del.

Vår anonyme snickare påpekar att flera av de inlånade polska arbetarna absolut är yrkesfolk. Men det går inte att kommunicera med dem. Av tjugo man kan endast en, arbetsledaren, tala hjälplig engelska. Att reda ut brister i arbetsbeskrivningarna är omöjligt, liksom att få koll på under vilka villkor de jobbar. 

– Det blir många onödiga fel och mycket tid försvinner i onödan så det är väl självklart att de är billiga.  

– Jag har sett hur de bor också. De har inkvarterats på ett övergivet vandrarhem. Rena misären. Sedan bussas de fram och tillbaka. Varje morgon får de sedan ställa upp sig på rad för att blåsa i en alkomätare. Det är så jävla sorgligt och förnedrande att se. 

De styckade entreprenaderna är också ett grundskott mot ackorden. Byggmästarna har länge velat slå sönder dessa och ersätta dem med godtyckliga bonussystem eller liknande. De moment som nu blir kvar för den ordinarie arbetsstyrkan är oftast det som inte går bra att mäta. 

– Vi förlorar mer och mer av våra möjligheter att påverka löner och förhållanden på jobbet. Det är som om två parallella byggen pågår samtidigt. Ett med egen personal och ett med inlånad personal. Men när som helst kan vi tvingas över på det andra om något skiter sig. 

– De inlånade har inte ens hörselskydd och andningsskydd. När det börjar bli skarpt läge och slutdatum närmar sig blir skyddet totalt åsidosatt. Vi får lägga mycket tid på extra säkerhetsarbete för att upptäcka risker och det säger sig själv att olyckorna blir fler när det är så. Arbetstidslagarna gäller visst inte heller längre. Tiotimmarsdagar och sexdagarsveckor är mer regel än undantag för de inlånade.

Avslutningsvis talar vi om att bolaget har många uppdrag för både kommun, region och stat. 

– Jag vet ju inte hur det ser ut med ägandet i de här bemanningsföretagen. För det är ju det de är. De har inte egen arbetsledning eller ens egna verktyg och maskiner. De får vi fixa fram åt dem. Nu går alltså skattepengar rakt ut ur landet – eller, vad vet jag – i fickan på någon jävla gangster.

– Det är svårt att inte bli uppgiven. Så det måste bli stopp för detta. Det ska vara schyssta villkor, företagen ska anställa eget folk.