Hoppa till huvudinnehåll

Sett, läst, hört: Storebror bestämmer vad jag får se

Den som vill nyansera krigsnarrativet är illa ute.

Anastasia Trofimova i Russians at War (2024)

Jag har länge efterlyst reportage från östra Ukraina (alltså "fiendesidan"), om hur soldater och civila reagerar på kriget, hur de drabbas, hur de tänker och resonerar.

Och nu finns det äntligen i form av dokumentären Russians at war av Anastasia Trofimova, född i Ryssland men boende i Kanada, där hon studerat film och även hunnit göra många uppmärksammade dokumentärer. Fem år i rad har hon även varit jurymedlem inför den årliga utdelningen av Emmy Awards – tv:s motsvarighet till Oscarsgalan. 

Torontos filmfestival tog in filmen tog in i sitt program. Men efter våldsam kritik från bland annat ukrainare boende i Toronto, stoppades visningen i sista stund. Även vice premiärministern i Kanada krävde att den skulle stoppas. 

De skäl man anför är att den ger en falsk bild av kriget och att ryssarna ”humaniseras”.

Regissören själv säger att hon gjort en antikrigsfilm. Under det år hon följt en rysk bataljon har hon kunnat konstatera att propagandan från såväl öst som väst har föga med verkligheten att göra – i filmen framträder desillusionerade soldater med mycket dimmiga begrepp om varför de är där och som bara vill hem. Det låter ju föga kontroversiellt. Att den ändå stoppas visar hur lågt i tak det blivit för den som går emot den förhärskande ideologi som säger att USA är ett fredsälskande land som inget hellre vill än skapa fred i Ukraina, men att den ondsinte ryssen stoppar alla seriösa förhandlingar. Och om de ändå skulle sätta sig vid förhandlingsbordet så går de inte att lita på, för de ljuger om allt. Därför är  enda lösningen mer vapen och total militär seger.

Den som vill nyansera det narrativet är illa ute, vilket många fått erfara. 

Filmfestivalen i Toronto har nu beslutat att visa filmen vid ett senare tillfälle. Men Ontarios offentligägda tv-bolag tänker inte visa den, trots att man bidragit till finansieringen av filmen. 

Frågan är hur filmfestivalerna i Sverige ställer sig? Vid årets festival i Göteborg vägrade arrangörerna att visa den omtalade dokumentären om Hans Blix, Blix not bombs, där han uttalade kritik mot Nato och USA.

Undrar om jag någonsin själv kommer att få avgöra om Russians at war kan avfärdas som ”rysk propaganda”? För numera vill Storebror bestämma vilka filmer och nyhetsmedia som är lämpliga för mig.