Oppositionsaktivist från Homs om Amnesty, Assad och terrorismen

– Ingen kan förneka att hundratals fångar torterats och torteras i fängelser och säkerhetstjänsternas byggnader. Många som gripits har försvunnit och dött. Men det som står i Amnestys rapport är inte bara överdrifter, det är lögner och påhitt för att pressa regeringen inför de kommande Genèveförhandlingarna.

Så kommenterar Rima Sawah Amnestys rapport med titeln ”Mänskligt slakthus”. Hon är bosatt i staden Homs och medlem i det oppositionella Syriska fosterlandspartiet. Det är ett sekulärt vänsterparti som kräver demokratiska reformer och social rättvisa.

När Proletären första gången intervjuade Rima Sawah i oktober 2015 riktade hon skarp kritik mot Baathpartiets långvariga styre. Men hon påpekade då liksom nu att det är skillnad på att vara oppositionell och att med stöd av utländska makter förråda sitt land och föra krig mot det egna folket.

– Vi står sida vid sida med alla de som lidit under det här styrets grymheter och förtryck. Vi är motståndare till alla omänskliga handlingar som begåtts av vissa ansvarslösa medlemmar i säkerhetstjänsterna.

– Men vi är självklart också motståndare till de väpnade grupperna, som har begått ännu grövre brott. Jag syftar på IS, Jabhat al-Nusra och övriga terroristgrupper som vänt sina vapen mot det syriska folket och den syriska armén. Men deras brott verkar ingen längre vilja tala om.

Att Amnestyrapporten kommer just nu är enligt Rima Sawah ingen slump.

– Vi förväntade oss att det skulle komma något sådant från den så kallade oppositionen och deras internationella stödorganisationer. Vi har lärt oss att varje gång det är ett internationellt möte på gång eller en ny runda förhandlingar så kommer de med en ny lögn för att visa världen att Syriens president och regim är kriminella och terrorister.

• I Sverige följdes rapporten av ett mediedrev där Bashar al-Assad pekades ut som det största hindret för fred. Vad säger du om det?
– Folket har valt Assad att leda landet i sju år. Men han är bara en person. Det verkliga problemet är att den andra sidan inte har någon tydlig vision om vad de vill. Om de nu vill byta ut Assad, utmana honom i ett val. Verkliga och fria val. Om de har stöd från majoriteten så vinner de.

– Och påståendet om att Assad är den största terroristen… Varför försökte han i så fall införa mer frihet och modernisera Syrien när han kom till makten? Jag menar att varje ledare skulle ha gjort som Assad gör idag om deras land hade attackerats av terrorister. De skulle också ha skickat armén för att bekämpa terrorismen.

Rima Sawah avfärdar talet om att det hade varit bättre för Syrien om presidenten böjt sig för kraven från väst och avgått.

– Menar de att Assad borde ha lämnat över makten till en splittrad opposition som för krig mot en stor del av det egna samhället av sekteristiska skäl och som vill förvandla Syrien till en islamistisk stat? Jag skulle vilja se hur västvärldens demokratier hade agerat om något sådant hänt i deras länder.

När det väpnade upproret i Syrien inleddes beskrevs det som en kamp för demokrati och ett bättre liv för folket. Fria syriska armén och andra väpnade grupper hyllades i media som frihetskämpar. Rima Sawah menar att utvecklingen blivit den motsatta just på grund av kriget och terrorismen.

– Det har stoppat alla reformer och gjort livet i Syrien svårare än innan Assad blev president.