Högerextremister till Israels försvar

Det är en gråmulen måndag i början av december 2010. En buss kör in på gårdsplanen och en grupp gästande politiker stiger ur. De är parlamentariker från sex europeiska länder. Det som förenar dem är att de representerar högerextrema partier som ser Islam och muslimerna som det stora hotet för framtiden.

Platsen är den israeliska bosättarkommunen Shomron i norra Västbanken. Borgmästaren Gershon Mesika, vice borgmästaren David Haivri och rabbinen Elizer Melamed är några av dem som tar emot i kommunhuset. Det bjuds på mat och tal hålls av gäster och värdar.

”Vi vill se med egna ögon vad som händer här. Jag tror inte på europeisk media”, säger Filip Dewinter, frontfigur för flamländska Vlaams belang. Han intervjuas av israeliska Arutz Sheva, Kanal sju, som bevakar det uppseendeväckande besöket.

Dewinter får medhåll av Heinz-Christian Strache, ledare för Österrikes frihetsparti (FPÖ). Han kritiserar ”vänstervridna mediers” uppfattning att det skulle vara frågan om en ockupation och säger: ”Alla borde åka hit och se att detta är ett land för det judiska folket.”

Dewinter och Strache tillhör de mest inflytelserika i gruppen i Shomron. Tillsammans med bland andra Sverigedemokraternas riksdagsledamot Kent Ekeroth guidas de runt i några av de 34 bosättningar som ingår i bosättarkommunen.

Här finns fina villaområden med gröna omgivningar och lekparker för barnen. Här finns industriparken Barkan med 6.000 anställda. Allt byggt på ockuperad mark, i strid med FN-resolutioner och internationell rätt.

Men det är som sagt inte för att stödja det palestinska folket och dess rättmätiga befrielsekamp som högerextremisterna besöker Västbanken. Tvärtom.

”Jag menar att det är legala bosättningar. Det är inte palestinskt territorium, eftersom det aldrig har funnits något palestinskt folk eller palestinsk stat”, förklarar Kent Ekeroth i en intervju för tyska proisraeliska PI-news.

Filip Dewinter är inte lika kategorisk, men pekar på fakta på marken.

”Man kan inte ignorera det faktum att här lever 300.000 judar, och deras bostäder är permanenta”, säger han.

Bosättningarna i Judéen och Samarien, vilket är Israels namn på Västbanken, kan enligt Dewinter rättfärdigas av inte bara religiösa skäl utan kanske än mer av politiska och militära.

”Jag menar att bergen i Samarien är det bästa försvaret mot en invasion av Israel från Jordanien, Irak, Iran etc”, säger han.

Att det stora hotet kommer från Islam och muslimerna är ett synsätt som alla de gästande högerextremisterna delar med sina israeliska värdar.

”Europeiska länder måste förstå att utan staten Israel finns det ingen som kan hindra den muslimska vågen från att bryta ned Europa, och utan Judéen och Samarien kan Israel inte existera”, förklarar bosättarborgmästaren Gershon Mesika.

Hur representativt är dessa israelers välkomnande av högerextremisterna? Är det bara en grupp fanatiker som förenat sig med likasinnade från Europa?

För det första har bosättarrörelsen alltid utgjort en slags frontsoldater i koloniseringen av Palestina, och så är det fortfarande. Det pågår en ständig expansion av bosättningarna i Jerusalem och på Västbanken. Denna utbyggnad är inte ett påhitt av enskilda fanatiker utan officiell israelisk politik. Med syfte att permanent annektera Västbanken.

För det andra var det inte bara bosättare som den europeiska delegationen mötte. Bland de representanter för det officiella Israel som tog emot deltagarna fanns Ayoub Kara, vice minister i Benjamin Netanyahus regering, och ledamöter i det israeliska parlamentet Knesset.

Samtidigt som de europeiska parlamentarikerna välkomnades av israelerna fanns en annan inflytelserik högerextremist i landet.

Geert Wilders, ledare för nederländska Frihetspartiet och en ivrig förespråkare av förbud mot moskéer i hemlandet, var inbjuden för att tala på ett möte i Tel Aviv.

Wilders deklarerade en bland åhörarna uppskattad ståndpunkt:

”Det är inte Israels uppgift att tillhandahålla en palestinsk stat. Det finns redan en sådan och det är Jordanien. Det är den enda palestinska stat som någonsin kommer att finnas.”

Den nederländska politikern förklarade att lösningen på konflikten helt enkelt är att palestinierna flyttar till Jordanien, och han uppmanade Israel att bygga nya bosättningar på Västbanken.

Wilders träffade också Israel utrikesminister Avidgor Lieberman. De hade, enligt den förstnämnde, ett ”långt och bra” samtal i ”vänskaplig atmosfär”.

Några dagar efter resan uttryckte han följande i en intervju för nyhetsbyrån Reuters:

”Vår kultur grundas på kristendom, judendom och humanism, och [israelerna] utkämpar vår strid… Om Jerusalem faller står Amsterdam och New York på tur.”

Kanal sju, som beskrivs som bosättarnas egen nyhetsbyrå, rapporterade entusiastiskt om Israels nya vänner.

”65 år efter segern över Tredje riket gjorde på måndagen en delegation av europeiska högerextrema politiker en rundtur i Samarien, till stöd för judar som lever där, vilka ses som ett brohuvud i kampen mot en gemensam fiende – islamisk jihadism och expansionism.”

Nyhetsbyrån påpekar att detta är Europas ”nya höger”, som försvarar Israel och fördömer antisemitism. Bland dessa finns, rapporterar Kanal sju förhoppningsfullt, de som i framtiden kan komma att leda sina länder.

Alla är inte lika entusiastiska. Också israeliska kommentatorer och Israel-vänner runt om i världen varnar för denna oheliga allians mellan den judiska staten och partier med rötter i nazistiska och rasistiska miljöer.

”Vissa av dessa ’vänner av Israel’ representerar politiska partier vars anhängare, för att uttrycka sig försiktigt, traditionellt inte har utmärkt sig för sina broderliga känslor mot judar… Heinz-Christian Strache till exempel leder Österrikes Frihetsparti, vilket startades, av dess bortgångne grundare och ledare Jörg Haider, genom att aktivt uppvakta tidigare nazister”, skriver New Yorkbaserade professorn Ian Buruma i libanesiska Daily Star.

Högerextremisternas rundresa i Israel har i de flesta berörda europeiska länder fått lite eller ingen uppmärksamhet. Undantaget är Österrike.

Några veckor efter de högerextremas vistelse i Israel besökte den israeliske viceministern Ayoub Kara Wien, på inbjudan av Heinz-Christian Straches FPÖ. Det fick Judiska samfundet i Österrike att gå i taket. Dess ordförande Ariel Muzicant skrev ett brev till Israels regering och kallade viceministerns samröre med Frihetspartiet för ett ”knivhugg i ryggen”.

”I decennier har det lilla judiska samfundet framgångsrikt kämpat mot all form av antisemitism och nynazism, och FPÖ var och är en av våra värsta motståndare… Jag ser detta som en skam för staten Israel och ett förräderi mot de 65.000 mördade österrikiska judarna och de sex miljoner martyrerna i Förintelsen”, skriver Ariel Muzicant.

Det officiella svaret från Israel var att Ayoub Karas besök var ett privat initiativ.

Viceministern själv avfärdar invändningarna. FPÖ var ju det enda av Österrikes partier som stod upp och försvarade Israel under ”Gazaflottiljkrisen” i maj 2010, påpekar Kara och ger sin syn på hur Israel ska välja sina vänner:

”Alla som tar ställning mot terrorism och islamisk fundamentalism, som stöder Israel och dess rätt att försvara sina medborgare och erkänner det judiska folkets rätt till Israels land är min partner och en partner till Israel.”