Det tysta våldet: Trollhättan i framkant i arbetet mot mäns våld mot kvinnor

De senaste åren har i snitt 15 kvinnor per år mördats av en man de haft en nära relation med. Under 2021 anmäldes 38.300 misshandelsbrott och 8.600 våldtäkter mot kvinnor eller flickor. Brå, Brottsförebyggande rådet, uppskattar att omkring 80 procent av våldet mot kvinnor aldrig anmäls. 

Landets kommuner har enligt socialtjänstlagen ett särskilt ansvar för kvinnor som utsatts för våld eller andra övergrepp. Men det ser olika ut hur kommunerna tar sig an detta ansvar. 

Unizon riksförbund, som samlar över 140 kvinnojourer i landet, rankar vartannat år Sveriges kommuner efter den kommun som bäst arbetar mot mäns våld mot kvinnor. 

I den senaste rankningen hamnar Trollhättans kommun på första plats. Proletären har träffat Gerd Eriksson Holmgren, enhetschef på kommunens enhet mot våld i nära relationer, för att prata om arbetet mot våld mot kvinnor.

– Självklart betyder utmärkelsen mycket. Det är ett kvitto på att vårt långsiktiga, systematiska arbete mot våld i nära relationer, sett som en folkhälsofråga, har gett resultat och att arbetet har fortsatt att utvecklas över tid, säger hon.

Det är nästan uteslutande kvinnor och barn som är offren när det handlar om våld i nära relationer. Trots lagar och kommunernas särskilda ansvar, krävs det ofta mycket av kvinnorna själva för att männen ska ställas till ansvar för sina handlingar.

Alltför många kvinnor har också erfarenhet av att inte tas på allvar när de anmäler. Därav det stora mörkertalet.

Ofta finns barn med där våldet sker. Var fjärde kommun kräver felaktigt att båda vårdnadshavarna ska ge sitt godkännande för att barnet ska beviljas insatser för sitt skydd och välmående.

Lagen har ändrats så att inga barn ska behöva vänta på krisstöd för att den vårdnadshavare som är misstänkt för brott vill förhindra detta. Men om lagen inte efterlevs riskerar barnen att fara än mer illa.

Trollhättan har länge legat i framkant i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Kommunens skyddade boende kom till via en motion till kommunfullmäktige 1982, då kvinnor från flera olika politiska partier skrev en gemensam motion om att starta en kvinnojour. 

– Verksamheten med ett kommunalt skyddat boende med anställd personal startades först på försök. Vid sidan av gjordes även en intresselista för att starta en ideell förening samtidigt, säger Gerd Eriksson Holmgren

Listan fylldes på av volontärer och det beslutades att den ideella jouren skulle vara ett komplement till den kommunala verksamheten.

– Kommunal personal arbetade måndag-fredag dagtid, och sedan tog den ideella jouren Duvan över på helger och kvällar i samma lokaler, fortsätter Gerd Eriksson Holmgren som menar att det blev en väldigt lyckad samverkan i det att man förenade det ideella perspektivet med det kommunala uppdraget och ansvaret.

Efter två år blev försöksverksamheten permanent och utökades. Nu arbetar sju anställda på schema. Det skyddade boendet Vega bekostas helt av kommunen, som har köpt upp fler lägenheter för att kunna möta behovet av skydd. 

Samtidigt ökar antalet privata kvinnojourer i Sverige, som nu står för nästan hälften av platserna nationellt. Bolagen kan plocka ut vinst medan stöd och insatser urholkas, vilket bland annat Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, varnat för.

Lagstiftningen har skärpts sedan starten 1982, och den 1 april i år skärptes lagen ytterligare. Nu införs skyddat boende som en ny boendeinsats i kommunerna och barns rättigheter stärks. Det kommer också att krävas tillstånd från Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, för att få bedriva verksamhet i form av skyddat boende.

I Trollhättan prioriteras kommunens egna boenden.

– Kvinnojouren Duvan har som uppdrag att ge en guldkant till de våldsutsatta kvinnor och barn som söker hjälp och skydd och som bor på våra boenden. Den kommunala delen utreder, placerar och följer upp, utvärderar och beviljar insatser i enlighet med lagstiftningen. Den kommunala delen står utöver lokalerna för kompetensutvecklingen på Duvan, säger Gerd Eriksson Holmgren.

Hur viktig är jourernas möjlighet att arbeta opinionsbildande? 

– De ideella föreningarna är fantastiska eftersom de har möjligheter att göra upprop, delta på ett annat sätt i kampanjer eller lyfta en specifik fråga inom området. Jourernas opinionsarbete är oerhört viktigt. 

Krockar socialtjänsten och jourerna någonsin i arbetet? I många andra kommuner känner sig jourerna överkörda och lågt värderade. Proletären har pratat med de som tycker att det känns som att kommun och jour strävar åt olika håll. Händer det här?

– Jag kan absolut se hur det skulle kunna bli så, det finns såklart risker generellt sett. Det är därför så viktigt att förstå varandras uppdrag och ha samverkan. Vi har olika uppdrag men samma mål – ett liv fritt från våld. Och vi har olika vägar vi kan ta, utifrån lagar, regler och styrdokument för att nå det målet. 

– Vi upplever inte att våra uppdrag krockar utan tvärtom. Med tydlighet, systematik och rutiner så kan vi nå fram, menar Gerd Eriksson Holmgren. 

Enheten mot våld i nära relationer

Barnansvariga Lisa och kuratorn Sara delar ut information på Norra Älvsborgs Länssjukhus.

Trollhättan har väldigt få upphandlade boenden och då rör det sig om externa placeringar utanför kommunen, när hotbilden är mycket stor och komplex. Placeringar sker alltid först på de egna boenden så att personalen kan kartlägga vilken form av stöd som krävs.

Säkerheten är viktig. Måste en extern placering göras undersöks boendena först av kommunens personal och placeringen följs upp. Ansvaret är fortsatt kommunens.

Om mindre kommuner inte har möjlighet att ha egna skyddade boenden får de ansluta sig till en större kommun som har ett fungerande arbete mot våld, menar Ger Eriksson Holmberg. 

– Det handlar om grova brott! Det ska inte vara valbart att lägga allt på ideella krafter. Vilka andra brott behandlas på det sättet? 

– Det är ett nedprioriterat samhällsproblem som vi lämnar till ideella föreningar att lösa, och så ser det ut därför att det är kvinnor och barn som är offren här. Man ser inte med tillräckligt stort allvar på “kvinnofrågor”.

Bland det viktigaste för att bryta sig fri från våldet är ett eget stadigvarande boende. Det är många bitar som spelar in. Partnern kanske har tagit lån i kvinnans namn, hon kanske har varit sjukskriven en längre tid på grund av våldet och har kanske barn att försörja. 

Kvinnan kan kanske inte kan lämna förhållandet på grund av risken att bli hemlös, vilket i förlängningen också leder till att en våldsutsatt kvinna riskerar att förlora sina barn. 

– Det är ett fruktansvärt val som ingen ska behöva göra. Rätt stöd, rätt hjälp ska alla ha rätt till. Det är samhällets ansvar.

Gerd Eriksson Holmgren berättar att de har ett samarbete med det kommunala bostadsbolaget och med ett kommunalt boenderåd. De våldsutsatta personerna står högt upp på förturslistan.

Enhetens arbete slutar inte med att ett stadigvarande boende är garanterat utan fortsätter vidare med insatser och finns med tills personen känner sig trygg. 

Trollhättan är med i ett nätverk som heter Kompotten, ett samarbete mellan olika kommuner, för att kunna byta komplexa ärenden med varandra nationellt. Länsstyrelsen i Östergötland startade nätverket för att kunna garantera våldsutsatta stadigvarande boende i svåra och komplexa ärenden. Det finns många effektiva verktyg att ta till och att det behövs för många våldsutsatta kvinnor oroar sig för sin boendesituation.

Det krävs särskild kompetens och förståelse för att kunna arbeta framgångsrikt med frågorna som rör mäns våld mot kvinnor, menar Gerd Eriksson Holmgren.

– Man måste förstå mekanismerna, våldets mekanismer. Man måste förstå vidden av problematiken, hur otroligt komplext det är och hur mycket som spelar in, och man måste se utsattheten som kommer med det här våldet för att kunna sätta in rätt insats i tid. Insatser som grundar sig på beprövade metoder, erfarenhet, kunskap och forskning som finns att tillgå. 

Sekretessen mellan myndigheter kan försvåra men omöjliggör inte ett kvalificerat arbete, säger hon.

– Vi kan arbeta jättemycket med samtycke och avidentifierade fall, och jag tror att det handlar mycket om vad man har för styrning och ledning när man arbetar med detta. 

– Det går att göra mycket, men det finns risk att våldsutsatta helt faller mellan stolarna. Samverkan är svårt och det kan tyvärr också finnas en del prestige. Men det går att komma långt med den lagstiftning som finns, så länge högerhanden vet vad den vänstra gör och vice versa.

Vad hade du önskat från politikens håll nationellt?

– Svårt att säga, men övergripande att man tar del av den samlade erfarenheten och kunskapen som finns bland dem som arbetar med detta, ideellt och kommunalt och med berättelser från utsatta. Och utifrån det utvecklar åtgärder och metoder för att få ett stopp på våldet. 

– Något annat som är oerhört viktigt är det förebyggande arbetet. Att redan i barnhälsovården och i förskolan börja med förebyggande arbete kan göra att vi slipper laga så många trasiga vuxna senare.

– Hur olika vi uppfostrar pojkar och flickor spelar roll. När pojkar knuffar eller drar tjejer i håret slätas det över med ”Det är för att han egentligen är kär i dig”. Vad lär man flickor då, att pojkar inte kan visa känslor utan tar till våld, och att det är något vi ska acceptera, avslutar Gerd Eriksson Holmberg.

Alexandra Nätteldal Nylund
Marit Kalleson