”Det är klart att samhället har råd”

– Ur ett arbetsmiljöperspektiv skulle det förstås innebära mer tid för återhämtning, säger driftteknikern och kommunisten Tove Janzon när Proletären frågar vad sex timmars arbetsdag med bibehållen lön skulle betyda för henne och arbetskamraterna.

– Men det skulle också innebära mer tid till annat än arbete. Det svåra är ju att få ihop arbetslivet med barn, fritid, träning och alla målsättningar man har, fortsätter hon.

– Speciellt för många tjejer som tvingas ta mer ansvar för hem och barn, något som ofta skapar en stress och gör att många väljer att gå ner i arbetstid, vilket innebär kraftiga löneförsämringar.

Tove Janzon menar att kampen för en arbetstidsförkortning också är en omfördelningspolitisk fråga.

– Framförallt med tanke på att den arbetande befolkningen nu genererar mycket större värden än tidigare. Det har skett en produktivitetsfördubbling sedan 1980, men pengarna har hamnat hos andra. De har varken gått till arbetstidsförkortningar eller välfärden, utan istället samlats hos några få människor. Så det är klart att samhället har råd, om vi omfördelar pengar från de rika till resten av befolkningen. 

– Och allra störst fördelar skulle det ha för alla tjejer som tvingas arbeta deltid, något som har kortsiktiga konsekvenser i försämrade löner men även på lång sikt i form av sämre pensioner. Deras deltidsanställningar skulle omvandlas till heltid, med full lön.

I och med försöket med sex timmars arbetsdag på Svartedalens äldreboende i Göteborg har frågan diskuterats på många håll i staden. Tove Janzon kommer ofta i kontakt med annan offentliganställd personal i sitt arbete och den allmänna uppfattningen tycks vara att sex timmars arbetsdag med bibehållen lön verkar fantastiskt men är ogenomförbart.

– Tråkigt nog har perspektiven på vad som går att åstadkomma krympt. Det är där vi som vill ha ett annat samhälle har vår största uppgift – att visa tydligt att det inte finns några begränsningar, att pengarna finns. Så man kommer ur den här bubblan av ”så som det är måste det fortsätta vara”.

– Man ska inte glömma bort att vi gjort arbetstidsförkortningar i Sverige tidigare, så det är möjligt och det kan göras igen. Man behöver inte riva upp himmel och jord, utan bara omfördela lite av det överskott som arbetarklassen genererar till samhället.