Oligark blir president
Mångmiljardären Petro Porosjenko hade knappt utropat sig till vinnare i det ukrainska valet innan nya militära anfall i öster inleddes.
Långt innan något officiellt valresultat presenterats har godiskapitalisten Petro Porosjenko utropats sig som segrare med över 50 procent av rösterna.
Tvåan Julia Tymosjenko fick preliminärt tretton procent av rösterna. Valmyndigheterna hävdar att valdeltagandet blev 60 procent.
Att Ukrainas näste president skulle heta Petro Porosjenko var ingen överraskning. Redan i december förra året, när Maidanprotesterna just inletts och Viktor Janukovitj var president, nämnde Proletären ”parlamentsledamoten och miljardärsoligarken” Porosjenko som en möjlig ledare för en framtida EU-vänlig regering.
Det ironiska i sammanhanget är att en central del i det folkliga missnöjet med den tidigare presidenten Janukovitjs styre var oligarkernas alltför stora inflytande över politiken. Men nu har alltså denna kampen resulterat i att en av de främsta oligarkerna intar landets högsta politiska post. Porosjenko är en av Ukrainas rikaste män med en förmögenhet på 10,5 miljarder kronor.
Enligt de officiella rapporterna var valet ett demokratiskt föredöme, bortsett från att ”beväpnade ryssvänliga separatister” i de östra regionerna Lugansk och Donetsk sades hindra människor från att rösta. Denna samstämmiga bild återges också av svenska medierna såväl som Carl Bildt.
Att det finns ett brett folkligt motstånd mot att delta i kuppmakarnas val nämns inte. Inte heller existerar fascisternas mördande av tiotals människor i flera städer i öster och söder. Ja, inte ens det faktum att presidentkandidater misshandlats och utsatts för mordförsök med brandbomber, vilket hände kommunistledaren Petro Symonenko förra veckan, tycks påverka de positiva omdömena.
Vad kommer att hända? Har den blivande presidenten Porosjenko någon lösning på landets djupa kris?
Porosjenko säger att han ska få slut på kriget och kaoset och skapa fred i ett enat Ukraina. Samtidigt vägrar han erkänna att det finns ett djupt folkligt missnöje i östra och södra Ukraina. Istället pekar han ut”separatisterna” som ”terrorister” som måste bekämpas med upptrappade militära insatser.
De insatser som inleddes på måndagen och den fortsatta omringingen av flera städer bådar inte gott. Under tisdagen rapporterades tiotals döda efter bombräder mot Donetsk flygplats. Väntar nya massakrer för att pressa folkflertalet till lydnad?
Ukraina står också inför andra problem. En avgörande fråga är hur Porosjenko ska driva igenom det EU- och IMF-dikterade stålbadet utan att riskera ett uppror bland sina anhängare. Vad händer när alla ukrainarna som ännu lever med illusioner om EU drabbas av ett brutalt uppvaknade till följd av ett ekonomiskt stålbad à la Grekland eller Spanien? Väntar rent av nya uppror?