Hoppa till huvudinnehåll
Av
Utrikesskribent

IS kan inte besegras av imperialismens bomber

Parallellt med massflykten i norra Syrien har USA börjat bomba Islamiska statens fästen på syrisk mark. I skrivande stund är få detaljer kända. Men all tidigare erfarenhet säger att USA:s militära fälttåg i Mellanöstern inte löser problemen utan förvärrar dem.


Islamiska statens (IS) terroroffensiv i norra Syrien har drivit stora delar av befolkningen på flykt till Turkiet. Flera byar i området kring staden Ain al-Arab nära den turkiska gränsen har intagits. Det talas om så många som 200 000 fördrivna. Det är ännu en humanitär katastrof i regionen.

Majoriteten av invånarna i denna del av Syrien är kurder. Efter att den syriska armén lämnade området 2012 kontrolleras det av det syriskkurdiska Demokratiska Unionspartiet (PYD) och dess väpnade gren, Folkets försvarsstyrkor (YPG).

Även om de kurdiska grupperna bjudit motstånd så är Islamiska staten militärt mycket starkare.

När USA och ett antal icke namngivna stater bombar den syriska staden Raqqa, som ligger fem mil söder om den aktuella fronten vid Ain al-Arab, hyllas det som en nödvändig insats. Annorlunda lät det när syriska armén angrep Islamiska statens fästen i samma stad förra veckan. Då spreds bilder på vad som sades vara civila offer.

Enligt de senaste rapporterna sker USA-angrepp också mot Islamiska staten i Deir al-Zour i öster och mot Jabhat al-Nusra i Idlib i nordväst.

Det syriska utrikesministeriet informerades av USA innan anfallen inleddes. Men även om dessa sker i någon form av samförstånd, så framstår det som en mycket farlig politik att krigsförbrytarstaten nummer ett ännu en gång fäller sina bomber över ett land i Mellanöstern.

Det är USA och dess allierade som bär huvudskulden till det kaos vi nu ser i Irak och Syrien. Det är imperialismen som lagt grunden till tragedin genom decennier av angreppskrig, ockupation och underblåsande av sekteristisk splittring, men också genom beväpning av och stöd till religiösa extremister.

En viktig förklaring till att Islamiska staten nu tar över allt större landområden är att den lagt beslag på militär utrustning som förts in i regionen utifrån.

Efter erövringen av det splittrade nordvästra Irak har IS lagt beslag på avancerade vapen som USA levererat till Iraks armé. Den brittiska undersökningsgruppen Conflict Armament research har i en studie visat att IS också har vapen som Saudiarabien levererat till påstått demokratikämpande rebeller i Syrien.

Det finns i väst många kritiska röster som menar att Islamiska staten inte kan bombas bort. Mer utländsk militär inblandning riskerar snarare att leda till en afghansk situation. Verkligheten i Afghanistan tretton år efter invasionen visar tydligt att det inte gick att bomba bort al-Qaida och talibanerna. Angreppet och ockupationen har snarare stärkt dessa krafter.

Att USA är berett ta till militära kraftag mot Islamiska staten är tydligt. Men när det gäller att bekämpa IS med andra medel är omvärldens agerande tvetydligt.

Två faktorer som är avgörande för IS framgångar är mångmiljoninkomsterna från oljan och tillskottet av nya krigare. Men här sker inga kraftfulla ingripanden.

Inte ens när EU:s Irakambassadör Jana Hybaskova inför EU-parlamentets utrikeskommitté anklagade flera EU-länder för att köpa olja från IS blev det något ramaskri. Uttalandet möttes av total tystnad från makthavarna i EU. Allt tyder på att det dagliga exporten av olja från Irak och Syrien genom Turkiet fortsätter för fullt.

På samma sätt används Natolandet Turkiet fortfarande som bas för rekryteringen av nya krigare till Islamiska staten.

New York Times publicerade 15 september ett reportage från Turkiets huvudstad Ankara. Där berättas om hur IS öppet rekryterar ungdomar och lockar med en lön på 150 dollar per dag.

”Det är helt klart rekryteringscenter som sätts upp i Ankara och på andra platser i Turkiet, men regeringen verkar inte bry sig”, säger Aaron Steim från den brittiska tankesmedjan Royal United Services Institute till New York Times.

För Turkiet är den kurdiska frågan och den kurdiska självständighetsrörelsen en viktig bricka i det komplicerade maktspelet.

Den turkiska regeringen har inte bara stött rebellgrupper för att störta Syriens regering, utan också utnyttjat tillfället till att våldsamt slå mot kurderna i norra Syrien. Särskilt efter att de 2012 stärkte sin ställning genom kontrollen över norra Syrien.

Kurderna men också andra minoriteter har gång på gång vittnat om terroristangrepp utförda av grupper som kommit från den turkiska sidan av gränsen.

Inte bara från Turkiet utan också från västs sida finns en ovilja att stödja det syriskkurdiska partiet (PYD) och dess styrkor. PYD anses nämligen vara en gren av det turkkurdiska PKK som är terroriststämplat av Turkiet, USA och EU.

Medan de amerikanska bombplanen går till attack i Syrien får vi inte glömma bort varför USA och övriga västvärlden genom åren skickat sina arméer till Mellanöstern.

Det har aldrig handlat om att sprida demokrati, värna mänskliga rättigheter eller bekämpa terrorism. Nej, det grundläggande intresset har varit och är fortfarande att säkra kontrollen över regionens olja och gas.