Madaya och propagandakriget

LÄS ÄVEN: Varning för falska bilder från Syrien

Hundratusentals invånare runt om i Syrien lever under fruktansvärda förhållanden och lider brist på både mat och mediciner. Det är ett faktum.

Men den plötsliga medieuppmärksamheten kring Madaya nordväst om Damaskus handlar inte i första hand om syrier som har det svårt. Den visar snarare att det parallellt med striderna på marken pågår ett intensivt propagandakrig för att vinna opinionen i omvärlden. Det är ett krig där extremistgrupperna och deras utländska uppbackare gång på gång lyckas sprida sitt budskap i villiga västmedier.

Att den officiella mediebilden av Syrien är felaktig och missvisande är något som den brittiske Mellanösternjournalisten Patrick Cockburn lyfte fram tidigt i konflikten. Så här skrev han under sin reportageresa i juni 2013:

”Varje gång jag kommer till Syrien slås jag av hur annorlunda situationen på marken är jämfört med hur den beskrivs i världen utanför… Jag kan inte komma på något annat krig eller annan kris som jag bevakat där propagandistiska och partiska källor liksom andrahandskällor så lätt accepterats som tillhandahållare av objektiva fakta.”

Ovanstående passar väl in på rapporteringen om Madaya, där syriska regeringsarmén tillsammans med libanesiska Hizbollah anklagas för att medvetet svälta ut stadens invånare. Utan kritisk granskning har bilder och filmer på svältoffer spridits brett i sociala och traditionella medier. Många av dem har visat sig inte ha något med Madaya att göra. De har snarare valts ut för att få ett massivt genomslag i propagandakriget.

Med detta sagt vill vi återigen påpeka att många syrier i Madaya och andra städer lider på grund av det förödande kriget.

Låt oss ge en alternativ bild av vad som hänt i Madaya och sätta utvecklingen i ett större politiskt sammanhang.

FN räknar Madaya till en av många städer och byar som på grund av kriget är svåra att nå eller belägrade och där invånarna lever under usla förhållanden. För att komma in i dessa områden måste hjälporganisationer förhandla med och få klartecken inte bara från Syriens regering utan från alla inblandade parter, inklusive väpnade grupper och av FN terroriststämplade organisationer.

Sådana förhandlingar fördes i höstas inför den första omgången hjälpsändningar till Madaya och tre andra städer, och samma sak skedde denna vecka när FN-organisationer, Röda korset och Syriens regering på nytt levererade mat och mediciner till invånarna.

Men när det gäller Madaya har varken FN, Röda korset eller Syriens regering haft någon kontroll över hur mat och mediciner fördelats till befolkning.

När den senaste konvojen anlände i måndags vittnade flera invånare för arabiska och ryska medier, men också för New Yorkbaserade Associated Press, om hur ”rebeller” lagt beslag på maten för att sedan sälja den dyrt till de hungrande invånarna. Vilket inneburit att många blivit utan. Liknande anklagelser har tidigare sipprat ut från invånare i Madaya.

Staden är nämligen sedan mars förra året ockuperad av väpnade rebeller som Ahrar al-Sham och Jabhat al-Nusra, al-Qaidas officiella gren i Syrien. Men också den av väst hyllade Fria syriska armén finns där och samarbetar med de förstnämnda.

Ahrar al-Sham och Jabhat al-Nusra tillhör de största väpnade grupperna i Syrien. De stöds av länder som Saudiarabien, Turkiet och Qatar. Det är ingen hemlighet att dessa organisationer och deras utländska uppbackare är motståndare till de internationella försöken till fredssamtal och till de lokala fredsöverenskommelser som genomförts i Homs och andra städer.

De lokala avtalen har resulterat i att många stridande, framförallt de som är syriska medborgare, gått med på att överlämna sina vapen i utbyte mot amnesti. De som vägrat ge upp, främst de utländska extremistkrigarna, har getts möjlighet att lämna det aktuella området och ta sig till andra icke regeringskontrollerade områden.

Sådana avtal för att få slut på striderna och återföra kontrollen till de syriska myndigheterna har varit det mest effektiva sättet att rädda liv och se till att invånarna får mat, vård och det stöd de behöver. Då finns alla möjligheter för internationella organisationer att hjälpa på plats, och då finns möjligheten att börja återbygga bostäder och återställa infrastruktur.

En fredlig utveckling är de krafter som kontrollerar Madaya inte intresserade av, för då skulle de förlora sin makt i staden och andra delar av Syrien. De vill fortsätta kriget. Madaya har under lång tid använts som bas för attacker mot den syriska armén och dess allierade i omkringliggande regeringskontrollerade områden.

Det är förklaringen till att armén och Hizbollah omringat Madaya. Men regeringssidan har knappast intresse av att ta död på civilbefolkningen eller hindra dem från att lämna staden. Det är snarare så att det är terroristgrupperna och deras utländska uppbackare som tagit invånarna som gisslan. De civila behövs som mänskliga sköldar och som redskap i propagandakriget – för att svartmåla regeringen och legitimera ökad inblandning utifrån.

Invånare som sluppit ut ur Madaya har för bland andra Russia Today vittnat om att de väpnade extremisterna håller kvar deras släktingar.

Under måndagen inleddes leveranserna av internationella hjälpinsatser till Madaya men också till städerna Fuah och Kefraya. Västmedia har framförallt fokuserat på Madaya. Det har sin förklaring i att staden passar bra in i den officiella bilden av en ”regim” som dödar sin egen befolkning.

Fuah och Kefraya i Idlibprovinsen i nordvästra Syrien är däremot omöjliga att pressa in i propagandabilden om vilka som är onda och goda i konflikten. Fuah och Kefraya har varit mer eller mindre omringade av väpnade grupper under flera års tid, som straff för att städernas invånare vägrat underkasta sig de nya herrarna.

Läget har förvärrats kraftigt sedan mars förra året. Då genomförde en Saudi- och Turkietstödd allians av väpnade grupper, inklusive de terrorister som kontrollerar Madaya, en offensiv i Idlibprovinsen. Grupperna erövrade flera viktiga städer från de syriska myndigheterna.

Den väststödda syriska oppositionen hyllade framgångarna och betecknade genast områdena som befriade.

För Fuah och Kefraya blev ”befrielsen” inledningen på en total belägring och återkommande beskjutning. I västmedia har den fruktansvärda situation som invånarna i Fuah och Kefraya lever under varit en ickefråga. Det är ju västs vänner som svälter ut och beskjuter städerna – och de gör det från ”befriat område”.

Det är förklaringen till att vi inte ser någon mediekampanj för att rädda Fuahs och Kefrayas 25.000 invånare.