Är Mays "bevis" mot Ryssland lika starka som Blairs mot Irak?
Det är något märkligt med brittiska premiärministrar och deras tvärsäkra bevis för att andra stater använt kemiska vapen eller hotar göra det på brittisk mark. Theresa Mays aktuella anklagelser mot Ryssland påminner om Tony Blairs tidigare anklagelser mot Irak.
Storbritanniens premiärminister Theresa May var inte nådig när hon den 12 mars förklarade att det är ”högst troligt” att Ryssland som ligger bakom mordförsöket på Sergei Skripal och hans dotter i den sydengelska staden Salisbury två dagar tidigare.
Sergei Skripal är en tidigare rysk spion som agerade dubbelagent för Storbritannien. För åtta år sedan släpptes han ur ryskt fängelse i en fångutväxling med Storbritannien.
Vi vet naturligtvis inte vem som förgiftade Sergei Skripal och hans dotter Julia eller med vad de förgiftats. Enligt brittiska myndigheter var det med nervgiftet novitjok. Det är ett kemiskt vapen som började utvecklas för snart 50 år sedan i det forna Sovjetunionen.
Den brittiska regeringens krav på Ryssland att erkänna inblandning och förklara sig backas upp av i stort sett hela det politiska och mediala etablissemanget i västvärlden. Men det finns starka skäl att ställa sig frågan vem som tjänar på mordförsöket och granska bevisen för Rysslands påstådda skuld.
Först till motivet. Om Sergei Skripal utgör ett allvarligt hot mot ryska intressen, varför gick då Ryssland med på att släppa ut honom? Och varför låta honom leva i Storbritannien åtta år innan man försöker tysta honom?
När det tidigare sovjetiska kemiska laboratoriet i Nukus skulle demonteras och saneras var det USA som på plats hjälpte uzbekiska myndigheter.
Om Ryssland av okänd anledning vill tysta Skripal, varför göra det precis innan det stundande presidentvalet den 18 mars och med världscupen i fotboll i Moskva i antågande? Det är som att bjuda rysshatarna i väst på en gyllene möjlighet att trappa upp hetsen.
De krafter som drar nytta av mordförsöket är snarare de som målar upp Ryssland som ett växande hot och därför vill skärpa sanktioner och öka den militära rustningen.
Så till frågan om nervgiftet, som används som det starkaste beviset för att de skyldiga återfinns i Ryssland och att regeringen Putin känner till eller har beordrat mordförsöket.
Även om det är just novitjok som använts mot Sergei Skripal och hans dotter så betyder det inte med automatik att Ryssland ligger bakom. Ett lands hemliga kemiska vapen är sällan hemliga så länge. Och det gäller inte minst de som producerades i det forna Sovjetunionen.
En person som framträtt i flera medier under de senare dagarna är den avhoppade ryske kemisten Vil Mirzayanov. Han var en av dem som framställde novitjok och avslöjades dess existens i början av 1990-talet. Nu lever han sedan decennier i USA och är verksam på Rutger University i New Jersey.
Är det någon som tror att den amerikanska krigsmaktens kemiska laboratorium inte dragit nytta av Vil Mirzayanos kunskaper?
Till det kommer det faktum att novitjok framställdes inte främst på rysk mark utan i staden Nukus i den forna Sovjetrepubliken Uzbekistan.
När det tidigare sovjetiska kemiska laboratoriet i Nukus skulle demonteras och saneras var det USA som på plats hjälpte uzbekiska myndigheter. Det rapporterades öppet i exempelvis New York Times den 25 maj 1999, och där nämns också att laboratoriet var framställningsplatsen för novitjok.
Är det någon som tror att USA inte drog nytta av sin närvaro på plats i Nukus? Hur många behållare med kemiska rester från laboratoriet fördes till USA för vidare undersökning?
Den tidigare brittiske ambassadören Craig Murray skriver apropå Mays anklagelser mot Ryssland att novitjok med största sannolikhet också har analyserats och återproducerats i Porton Down. Det är platsen för den brittiska militärens laboratorium och en av Storbritanniens mest hemliga anläggningar. Porton Down är för övrigt beläget mindre än en mil från Salisbury.
Som ett exempel på att misstankarna kan riktas åt många håll konstaterar Craig Murray också att Israels kunskaper om och framställning av kemiska och biologiska vapen är välkända.
Detta var ett av de avgörande ”bevisen” för att Irak hade massförstörelsevapen och dessutom hotade västvärlden med dem. Bevis som motiverade det fruktansvärda angreppskrig som tog död på hundratusentals irakier, förstörde stora delar av landet och bidrog till terrorgruppen IS framväxt.
Idag vet vi att den dåvarande brittiska regeringens tvärsäkra bevis var bluff och båg rakt igenom. Allt handlade om politik, om att inför den västliga folkopinionen motivera nödvändigheten av att slå till mot Saddam Hussein och därmed kunna lägga under sig Irak och dess oljetillgångar.
Sexton år senare är Theresa May på väg att göra en Tony Blair. Hon sprider obevisade anklagelser för att demonisera det land som är fienden för stunden.