"Trampa inte på oss i glesbygden"

Efter förhandlingar i Stockholm nyligen uppger företaget att de tänker avveckla verksamheten. Proletären har för tredje gången träffat de strejkande arbetarna som trots beskedet om nedläggning står fast vid sina krav och fortsätter att stå strejkvakt.

Tillsammans berättar Tina Svensson, Josefin Algerbo, Christer Gunnarsson, Tei Häggström, Kristoffer Feller och Robert Weidman för Proletären om strejken.

• Hur har företaget och er chef här i Fränsta agerat under konfliktens gång?
– De har varit helt oanträffbara och vägrat prata med både oss och media. De har vägrat förhandla om kollektivavtal och började tidigt hota med nedläggning. Både chefen och de få strejkbrytare som fortfarande går dit har blivit mer och mer spända, senast igår fick vi och några journalister ett fuck you-finger riktat mot oss genom fönstret!

– I början av strejken tog de hit folk på anställningsintervju!  Och de få av oss som hade fast jobb har fått sparken. De har inte precis öppnat för en lösning, säger Christer Gunnarsson och Tina Svensson som förutom chefen varit de enda anställda på företaget med tillsvidareanställning.

• Vad sades under förhandlingarna i Stockholm?
– De sa egentligen ingenting. Chefen såg oss inte i ögonen, bara advokaten pratade. Han vägrade prata om något annat än nedläggningen, men gav inga svar på varför de ska lägga ner, förutom att verksamheten ”inte är bärande”, berättar Tina Svensson som satt med i de så kallade förhandlingarna.

• I alla bolagets pressmeddelanden har det stått att det är en minoritet av de anställda som strejkar, att Unionen tagit ut de anställda i strejk utan deras stöd och att det är deras fel att bolaget nu läggs ner. Vad har ni att säga om det?
– Det är vi på plats och inte facket som valde att strejka, det är ingen som kommit hit och sagt åt oss!

– De påstår att företaget ”inte är bärande”. Har man inte råd att ha schyssta villkor ska man inte driva företag. Det känns nästan som att de varit beredda på att lägga ner hela tiden när de nu inte fick alla bidrag de velat.

Christer Gunnarsson, som har en blogg där han flera gånger kommenterat bolagets pressmeddelanden, fortsätter:

– Pressmeddelandena har varit lögner rakt igenom. De måste ha fifflat med lönelistorna för att få fram de där extra anställda som helt plötsligt ploppat upp för att vi ska vara i ”minoritet”. Kanske har de räknat med före detta anställda?

Efter Christer Gunnarssons kommentar börjar alla skämta om hur företaget kan ha räknat sina anställda för att få det till att det skulle vara mindre än hälften som strejkar. Att de kanske räknar med bolagsstyrelsen, är ett förslag.

• Hur känns det nu när det verkar helt klart att Focus CRS ska lägga ner?
– Vi har ju sagt hela tiden att det ändå är vi som har vunnit. Vi har stått upp för våra rättigheter.

– Gråter ju inte precis, att bli av med det här jobbet är väl inte världens undergång för någon av oss här. Kanske är det värre för strejkbrytarna, men de har sig själva att skylla.

Efter en stund lägger Tina Svensson till:

– Men det är väldigt synd att de väljer att lägga ner istället för att förbättra villkoren och teckna kollektivavtal. När vi äntligen fick de här arbetstillfällena till kommunen så är de här för att utnyttja oss. Man är självklart besviken, vad skulle de hit och göra?

• Er strejk har blivit lite av en symbolstrejk, ”den lilla strejken med den stora betydelsen”. Förutom ett enormt stöd härifrån bygden har strejken uppmärksammats i flera stora tidningar och ni har fått stöduttalanden från hela Sverige. Hur känns det att det blivit så stort?
– Det känns enormt, vi trodde aldrig att det skulle bli så här stort! Kanske att lokaltidningen skulle skriva nåt men knappast Aftonbladet, Expressen och så vidare! Samtidigt är det väl inget konstigt i att folk blir förbannade och ställer sig på vår sida, kollektiv-avtal är något man tycker ska vara en självklarhet.

– Unionen har från början haft som mål att göra det till något större än bara en lokal konflikt, något lite ideologiskt. Vi kontaktade snabbt media och började sprida det på sociala medier. Dessutom har vi uppmärksammat moderbolaget Peak Partners så att de inte ska slippa undan utan skadat rykte, berättar Robert Weidman, ombud för Unionen.

• Kan ni nämna några höjdpunkter när det gäller uppmärksamhet och stödaktioner?
– Kanske när vi blev uppmärksammade av Stefan Sundström och fick fribiljetter till hans konsert i Sundsvall. Och att vi skrev en låt om strejken och uppträdde med den tillsammans med bandet Keffrots. Låten håller på att spelas in i studio nu!

– Att Ånge-moderaternas avhoppade ordförande var här och bjöd på smörgåsar, tänk att bli hyllad till och med av en högerns man! Och att man sjungit inför folk, nykter! skrattar Christer Gunnarsson.

• Utöver er kamp för kollektivavtal, finns det något budskap ni skulle vilja ge med er strejk?
– Att man inte kan komma hit och trampa på glesbygden hur som helst. Antagligen är det här en nagel i ögat på liknande företag och uppmuntrar till kamp även på andra ställen.

Josefin Algerbo menar att strejken visar hur viktig den fackliga kampen är.

– Sverige har gått framåt sen 30-talet när man knappt hade någonting att säga till om. Våra far- och morföräldrar, deras föräldrar och så vidare kämpade för att vi ska ha de fackförbund och lagar vi har på vår sida idag. Men vi måste ändå fortsätta att ta kamp för att det inte ska gå förlorat.

Leon Falk