Hoppa till huvudinnehåll
Av

Den som inte är med oss …

… är TERRORIST



• Vi hör ofta ordet terrorist på nyheterna på radio och i tv. Det talas om ”den terroriststämplade organisationen Hamas” eller ”det terrorstämplade PFLP”. Terroristbegreppet används i våra medier, utan att frågan ställs om vilka krafter som har terrorstämplat dessa organisationer?

Idag har en stor del av de rörelser och partier som står i motsättning till den amerikanska imperialismen stämplats som terrorister, både av USA och EU. 

Syftet  är att stämpla all nationell och social befrielsekamp som terrorism, vilket är helt i strid med både FN-stadgan och Genève-konventionen.

När Israel kallblodigt avrättar palestinska ledare så lyfter den svenska regeringen knappt på ögonbrynen. Den svenska socialdemokratin betraktar absolut inte Israel som någon terroriststat, trots den avrättningspolitik som hittills kostat över hundra palestinska ledare livet. Men när palestinier som kämpar mot en illegal ockupation skjuter en minister i israeliska krigskabinettet, ökänd för sin extremism och för sin ambition att gå ännu hårdare fram i kriget och en fördrivning av palestinierna, då stämplar hela det svenska etablissemanget, som ett eko av USA och EU, omedelbart Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) som en ”terroristorganisation”.

När det palestinska folket röstar fram Hamas att leda den i övrigt vingklippta palestinska myndigheten utsätts det palestinska folket för en utsvältningspolitik, därför att Hamas är en terroriststämplad organisation.
Så vad ligger bakom terroriststämplingen?

”Vietcongterrorister”
Det är inget nytt att imperialismen, i dess olika form och i olika historiska skeenden, stämplat dem som kämpat för sitt folks befrielse som just ”terrorister”.  Den amerikanska våldsmaskinen i Vietnam kallade de vietnamesiska frihetskämparna för ”Vietcongterrorister”, allt medan vietnamesiska barn brann i napalm, bombade av USA.  I Sverige kallades ANC, som kämpade mot Apartheidsystemet i Sydafrika, av olika reaktionära element för ”terrorister”. Under arabernas frigörelsekamp gav fransmännen de algeriska patrioterna på 1950- och 1960-talen samma epitet.

Men det finns en viktig skillnad jämfört med idag. På den tiden var det i Sverige möjligt, trots reaktionärers ilska, att samla in pengar till befrielserörelser. När den vietnamesiska frihetskampen pågick och pengar samlade in till stöd för denna kamp, skedde överföringar till dåvarande FNL:s kontor i Prag. Detta polisanmälde konservativa studentförbundet på 1960-talet. Men det direkta ekonomiska stödet föranledde ingen polisåtgärd utan sågs som ett utspel från en bestämd högerfalang i svenska samhället.

Om den vietnamesiska frihetskampen, som terroriststämplades av USA, utspelat sig i dagens värld hade däremot den reaktionära studentklubbens ståndpunkt varit allmän lag. De dåvarande FNL-grupperna skulle, översatt till dagens situation, ha åtalats för stöd till terrorism.

Läget idag är betydligt  allvarligare än när Vietnamkriget pågick.

Öppet stöd
Också på 1980-talet kunde Kommunistiska Partiet öppet stödja PFLP och den palestinska motståndskampen. Kommunistiska Partiet stödde både materiellt och finansiellt befrielserörelser runtom i världen, bland andra ANC i Sydafrika, ZANU i Zimbabwe, FMLN i El Salvador och Sandinisterna i Nicaragua.

Men nu är styrkeförhållanderna  annorlunda. Förbudet mot stöd till ”terrorister”  gäller inte bara väpnade rörelse, eller politiska partier, utan omfattar även ren humanitär hjälp. De flesta av Proletärens läsare känner till solidaritetsföreningen Emmaus Björkå, som sedan länge haft ett humanitärt hjälpprogram i det palestinska flyktinglägret Shatila i Libanon. Stödet från Emmaus har via PFLP gått till palestinska änkor i lägren. 

Genom EU:s famösa terrorlistor förbjöds detta humanitära arbete.  Journalisten Mattias Håkansson frågade Anders Kruse, högsta juridiskt ansvarige på svenska utrikesdepartementet, varför PFLP förts upp på listan. Kruse förklarade att den svenska regeringen inte var redo att diskutera orsaken till besluten att tillföra PFLP och andra palestinska befrielseorganisationer på listan:

”Detta är en principiell fråga. Bakom beslutet ligger pågående undersökningar och annan information vi fått som inte kan göras offentliga. Det finns ett regelverk och EU följer detta. Men vi kan inte offentliggöra den underliggande informationen och vi vill inte offentliggöra hur vi fått denna information.”

Smaka på dessa ord. Här har vi en talesman för den svenska regeringen som inte med ett endaste ord kan motivera varför PFLP är satt på EU:s terrorlista. I ett cirkelresonemang hänvisas till EU:s beslut som Sverige är en del av. 

Segraren bestämmer
Det här med att betecknas som terrorist är inte heller något evigt epitet. Den svenske författaren Strindberg skrev för 100 år sedan boken ”Liten katekes för underklassen”. Strindberg ställde frågan: ”När blir en revolution laglig?” Och han svarade själv: ”Det är när den segrar.”
Med en parafras utifrån dagens situation hade Strindberg lika gärna kunnat säga: ”När blir en nationell befrielsekamp laglig? Det är när den segrar.” I alla fall i Sydafrika och Vietnam.

Nelson Mandela kallades för kommunist eller terrorist av reaktionära krafter här i Sverige på 60-, 70- och 80-talen. När diskussionerna om bojkott av Sydafrika var som mest intensiva i mitten av 1980-talet tillade det nuvarande socialdemokratiska kommunalrådet i Göteborg, Göran Johansson, att ANC var en isolerad studentklubb i London. Men  idag står dignitärerna i kö för att få tid hos Nelson Mandela.

Nu är det inget självändamål för en befrielseledare att uppvaktas av olika statsmän och dignitärer, men det säger ändå en hel del om hur benämningarna förändras alltefter hur de geopolitiska prioriteringarna förändras.

Vietnam lockar
Den svenska överklass som på 1960-talet kallade FNL för terrorister, anordnade hösten 2004 en stor Vietnamafton i Stockholms stads-hus i Stenbäckssfärens regi och med självaste drottning Silvia närvarande.  Vietnam håller på att bygga ut sitt mobiltelefonnät. De som på skolgårdarna skrikit ”FNL – go to hell” bockade och bugade inför de vietnamesiska gästerna, för idag handlar det om stora affärer. Gårdagens ”Vietcongterrorister” har blivit respektabla affärspartners.

Terroristbeteckningen är alltså  inte så evig som det låter i nyhets-uppläsningar.

Historien gav befrielsekämparna rätt i fallen Sydafrika och Vietnam. Men dagens imperialism är,  trots tillfälliga bakslag, mäktigare och aggressivare än någonsin.

De terroriststämplingar som vi nu ser handlar inte ett dugg om juridik utan om en politisk kampanj i mycket bestämda syften.

Det tar inte många veckor innan något verkställs först i USA för att sedan antas av  EU. EU:s terrorlistor är väldigt lika USA:s, vilket understryker den europeiska borgarklassens underordnande ställning visavi supermakten.

Låt oss som exempel ta terroriststämplingarna av Filippinska kommunistpartiet (CPP), dess väpnade gren Nya Folkarmén (NPA) samt paraplyorganisationen Nationella demokratiska frontens (NDF) politiske rådgivare, professor José Maria Sison som exempel.

Den 9 augusti 2002 sade USA:s dåvarande utrikesminister Colin Powell att USA betraktar Filippinska kommunistpartiet som en utländsk terroristorganisation. Tre dagar senare fick Sison, som sedan 1987 lever i Holland som politisk flykting, stämpeln ”Speciellt utpekad global terrorist” av USA.

Sedan tog det inte ens ett dygn innan den nederländska regeringen satte upp Sison på sin terrorlista.  Därefter tog det ytterligare två dagar innan den andra amerikanska pudeln i Europa, Storbritannien, gjorde samma sak. Den 29 augusti följde den  kanadensiska regeringen USA och några dagar senare genomfördes terroriststämplingen också i Australien. Hela processen slutfördes den 30 oktober när EU:s ministerråd beslutade att stämpla Sison som ”terrorist”. Det tog alltså bara några månader från ett uttalande av Powell till att hela EU  terroriststämplade Sison.

EU:s ”terrorlagar" är en parodi på juridik. Vem som skall stämplas som terrorist beslutas efter diskussioner och förhandlingar mellan EU:s utrikesministrar och under USA:s överinseende. Allt sker utan någon som helst juridisk undersökning, fastställande av bevismaterial, förhör och annat som hör till i en rättsstat. EU:s ledare talar gärna  om ”rättstatens principer”, ”den västerländska rättsuppfattningen” och annan skåpmat för den allmänna opinionen.

Men godtycket är skriande och hyckleriet uppenbart.

I EU:s ”gemensamma ståndpunkt” om definitionen av terrorism nämns handling som ska ”injaga skräck i befolkning” eller ”omfattande förstörelse av regeringsanläggning, infrastruktur (osv)”.

Israelisk statsterrorism
Detta är exakt  vad den israeliska staten gjort mot palestinierna i decennier, men när det svenska etablissemangets politiker svarar på frågan ifall inte Israels politik är statsterrorism svarar de unisont och upprört att så inte är fallet.  

Den amerikanska och europeiska imperialismen försöker utnyttja händelserna den 11 september 2001 maximalt för att ändra lagstiftningen i alla berörda länder. Vidgade terroristbegrepp, censur mot hemsidor som i Danmark, indragna ekonomiska bidrag till organisationer som inte ställer upp på USA:s världsbild, som i fallet med RKU i Sverige, lagstiftning om militärs insättande mot demonstranter – allt detta hänger ihop med den så kallade teroristlagstiftningen och begreppet ”kriget mot terrorismen”.

Att genomskåda propagandan kring beteckningen ”terrorist” och ”terrorism” är ett nödvändigt steg  i kampen mot den europeiska reaktionen och den amerikanska imperialismen.

ERIK ANDERSON
Proletären 16, 2006

• Denna artikel ingår i veckans tema: "Hotet mot demokratin".