Hoppa till huvudinnehåll
Av
Utrikesredaktör

Från överste till fredsaktivist

– Er vapenindustri lobbar tveklöst som galna bakom kulisserna för att kunna sälja mer vapen till alla Natoländerna, det säger före detta arméöversten Ann Wright som 2003 lämnade sin anställning på USA:s utrikesdepartement i protest mot invasionen av Irak. Hon är mycket kritisk till demoniseringen av Ryssland, Natos militärövningar och Sveriges närmande till USA och Nato.


– Ni borde få ut några båtar i skärgården som möter de amerikanska soldaterna med protester direkt när de kommer hit!

Ann Wright har knappt hunnit in genom dörren innan hon kommer med idéer på hur militärövningen Aurora 17 kan bemötas.

Den före detta arméöversten, som 2003 lämnade sin anställning på amerikanska utrikesdepartementet i protest mot USA:s invasion av Irak, är idag en energisk fredsaktivist och en av organisatörerna för Ship to Gaza. Proletären passar på att träffa henne när hon är i Göteborg för att tala om Ship to Gaza.

Medan vi förser oss med kaffe gör Ann Wright klart att hon inte tycker att den svenska regeringens närmande till Nato är bra, varken för Sverige eller för resten av världen.

– Nej. Vi behöver starka länder som är neutrala, som inte bara följer USA. Sverige borde vara ett sånt land, men ni har en väldigt stark vapenindustri och de lobbar tveklöst som galna bakom kulisserna för ett ytterligare närmande till Nato. De vill sälja sina vapen till Natoländerna.

Ann Wright var i den amerikanska armén i 29 år och har varit diplomat på amerikanska ambassader i bland annat Nicaragua, Somalia, Uzbekistan, Afghanistan och Mongoliet. En lång karriär i statens tjänst, men att hon lät sig värvas till armén som ung universitetsstudent hade inte med kärlek till USA:s militärmakt att göra.

– De allra flesta går inte med i armén av ideologiska skäl, utan för att få ett jobb eller av någon annan praktisk anledning. Man har kanske inte pengar för att läsa på universitetet eller en dålig familjesituation och behöver lämna hemmet. Jag gick med för att jag ville komma bort från Arkansas där jag växte upp.

Hon kom snart långt hemifrån. Den första stationeringen utanför USA var med Natos underkommando Allied Forces Central Europe i holländska Brunssum.

– Vi var personal från sju olika länder och var lediga på alla ländernas helgdagar så det gillade jag, skrattar Ann Wright men blir snabbt allvarligare när hon pratar om hur hon ser på sina forna arbetsgivare idag.

– Det är väldigt illa med USA:s demonisering av Ryssland och stora Natoövningar precis bredvid Ryssland. Det är väldigt farligt.

Ann Wright var i Ryssland förra året med en delegation före detta regeringsanställda för att få egna vittnesmål från människorna där.

– Det var mycket intressant. Vi var i fem stora städer och pratade med folk på olika nivåer. Och vi träffade inte en enda som sa att de hatar USA och väst. Alla undrade, varför gör ni så här mot oss, vi har inte gjort något mot er.

Gruppen började sin resa på Krimhalvön, där de var den första amerikanska delegationen sedan USA och EU införde sanktioner mot Krim.

– Vi pratade med människor om vad som hade hänt och om den USA-ledda kuppen i Ukraina, som nu håller på att falla samman. De personer som USA hjälpte till makten har gjort ett mycket dåligt jobb för det ukrainska folket. Med konfrontationerna i Donetsk och de ukrainska miliserna, som inte är något annat än nynazister, har de verkligen satt Ukraina i en hemsk situation.

Ann Wright är bekymrad över det underblåsta rysshatet både i Ukraina och hennes eget hemland. Och irriterad över uppgifterna om att Donald Trumps stab haft kontakter med ryska diplomater och affärsmän som de tidigare förnekat.

– Trumps hemlighetsmakeri hjälper definitivt inte oss som försöker bemöta demoniseringen av Ryssland och prata om orsakerna till den, att USA behövde en ny fiende för att återuppbygga de militära förråden. Men vi borde varken demonisera Ryssland eller ha de här militärövningarna, för då provocerar vi fram ett svar från Ryssland.

• Sveriges försvarsminister menar att alla som inte ställer upp på bilden av Ryssland som den aggressiva parten sprider desinformation.
– För att stoppa all debatt och all kritik. Det är förfärligt att de säger så. Men regeringar har inte alltid rätt. Jag som arbetat under USA:s regering i många år kan vittna om ett antal saker som jag var inblandad i då jag tänkte att det här är inte bra.

Ann Wright avgick i protest mot USA:s invasion av Irak, då George W Bush var president. Hon tycker inte att det går att jämföra den nuvarande presidentens omsvängning i utrikespolitiken med Bushs.

– Inte än. Attacken den 11 september och Bushs svar på den vände upp och ner på allas liv. Att invadera och ockupera Irak, som inte hade någonting med 11 september att göra, var som… vad i hela världen håller de på med?

Ann Wright lägger syrligt till att vad de höll på med var att följa planen som den konservativa tankesmedjan Project for the New American Century presenterat.

– Vilket var att knäcka Irak, Iran, Nordkorea, Syrien, Libyen. Hela listan av länder som de sakta prickar av. Men visst. Som kandidat sa Trump att det är fel att tvinga fram regimskifte, så hans beslut att skicka ett oerhört antal Tomahawkmissiler in i Syrien gjorde alla häpna.

– Det är tydligt att den förväntade livslängden på de vapnen måste ha varit nära att gå ut och deras tillverkare har sagt att, avfyra dem så vi kan bygga nya. För du skjuter inte 59 kryssningsmissiler in i ett pyttelitet område med ett enda flygfält. Du slösar inte med dem på det viset.

Ann Wright är medlem i VIPS, Veteran Intelligence Professionals for Sanity, en organisation av veteraner inom statsapparaten med lång erfarenhet av underrättelsearbete. Efter USA:s attack på Syrien skrev de ett öppet brev till Vita huset där de ifrågasätter bevisen för gasattacken i Khan Sheikhoun, som var förevändningen för missilerna.

– Enligt min uppfattning är det inte alls säkert att Assadregeringen låg bakom gasattacken. Det skulle vara idiotiskt i ett läge när de håller på att vinna kriget. Men attacken har fått eget liv och blivit ytterligare en sak som de försöker sätta på Assads konto.

Ann Wright påminner om att det inte gjorts något definitivt uttalande från USA:s underrättelsetjänster om skuldfrågan.

– Det som kommit är ett dokument från Vita huset, och det är inte samma sak. Vita huset har kokat ihop sin egen version av vad som hände och vill inte höra någon annans version.

• Och Assad är den nye Saddam Hussein?
– Definitivt. Assadregimen var i kikarsiktet för både Bushs och Obamas regeringar, och nu för Trumps. Störtandet av Assads regering är det uttalade syftet med USA:s utrikespolitik. Så de kommer att säga allt de kan om honom.

• Tror du att Trump själv är så impulsiv och lättmanipulerad som han verkar?
– Allt det här går över huvudet på honom. Det är det som är så farligt. Hans PR-personal måste allihop ha magsår vid det här laget. Jag tror att alla funderar på hur de ska få honom att sluta twittra. Vad de än har planerat för dagen förstör han det klockan två på morgonen med någon galen tweet.

Ann Wright röstade varken på Trump eller på Hillary Clinton i presidentvalet.

– Inrikespolitiskt hade Hillary varit bättre. Men utrikespolitiskt är hon en krigshetsare. Därför fick hon inget stöd bland progressiva människor. Många stödde istället Bernie Sanders kampanj, men inte jag.

Ann Wright pekar på Sanders historia i kongressen där han stött krigsinsatser, bland annat Natos krig mot Serbien. Ann Wright lade sin röst på Jill Stein från the Green Party.

– Sanders har röstat för krig, men han mobiliserade en stor del av väljarbasen som Hillary inte kunde nå. Det var en örfil mot Obamadynastin. Men ingen av oss trodde att Trump skulle vinna.

• Fredsrörelsen är inte längre lika stark som den var på 1960- och 70-talet, varför är det så?
– Politikerna kom på hur de kunde underminera massmobilisering mot krig. Om du inte har allmän tjänstgöring, är de som faktiskt tar värvning ofta från familjer som inte har någon makt och inte vill utmana regeringen. Många är bara glada att deras barn får ett jobb. När inte alla grupper i samhället måste tjänstgöra kommer du inte ha samma ilska som vi hade på 60- och 70-talet, när alla män tvingades att på något sätt sammankopplas med kriget.

– Vi försökte under krigen i Afghanistan och Irak och hade en modest fredsrörelse, men den lyckades inte få stopp på krigen. De tog slut när till och med politikerna började ifrågasätta dem.

Ann Wright säger att inte minst kongressledamöter som reste till Afghanistan och Irak, och stannade över i Dubai på vägen dit, tröttnade på de pengaslukande krigen när de såg vart pengarna som gick till Irak och Afghanistan hamnat.

– De politiker som USA valde att stödja, om de inte redan var korrupta så blev de det snart. Pengarna som USA strödde över krigen i Afghanistan och Irak har byggt de lyxiga lägenhetskomplexen i Dubai.

Den enorma korruptionen är ändå inte det värsta resultatet av USA:s krig i Mellanöstern. Förutom hundratusentals döda har de gett upphov till terrorgrupper som IS.

– Vi såg vad som hände i Irak och vilken öppning det gav extremistiska krafter, varav många hade varit i amerikanska fängelser. De radikaliserades där och bildade Islamiska Staten. Sen har USA stöttat gud vet hur många olika grupper som strider både mot varandra och mot Assad i Syrien.

– Som amerikaner bör vi skämmas över att vår regering har spelat den här rollen. Vi borde skämmas över så många saker som vår regering har varit inblandad i.