Jag såg nyligen Maj Wechselmanns film ”Aktivisterna”. Filmen handlade till stora delar om det pågående folkmordet i Gaza och om några av de människor som försökt bryta Israels olagliga blockad och nå Gaza sjövägen.
Med livet som insats och med mat, medicin och hjälpmedel i lasten blev de gripna av israelisk militär. På internationellt vatten. De blev förnedrade, frihetsberövade, misshandlade, fråntagna mediciner, förhindrade att dricka rent vatten.
En av de utsatta var Greta Thunberg. En internationell kändis. Filmklippen och berättelserna om den israeliska militärens övergrepp var skakande, men inte förvånande. Det jag tänkte var: hur kan detta ha förtigits så monumentalt i svensk media? Hur kan svenska politiker vara så tysta när svenska medborgare blir kidnappade av en främmande makt?
Varför? Varför talas det inte klartext om dessa övergrepp? I stället är det svenska palestinademonstranter som svartmålas och anklagas för att vara antisemiter. Hur är det möjligt?
Filmen innehöll också en hel del klipp och information om vad som hänt i Gaza de senaste åren. Fasanfulla, skrämmande bilder av en liten landremsa som sedan det senaste kriget nu bara är en grushög och som beskurits markant.
Samtliga universitet i Gaza har bombats. Moskéer har grusats. Sjukhus pulvriserats.
Detta mot en befolkning som redan innan det senaste kriget utsatts för en olaglig blockad som förhindrat palestinierna att importera livsnödvändiga saker, som till exempel utsäde och rullstolar. En befolkning Israel och USA vill bli av med för att kunna bygga den turiststad Trump drömmer om.
Israel har gång på gång brutit mot internationella lagar. Och med de senaste anfallen mot Iran och Libanon kan det väl inte ha undgått någon att Israel vill rita om kartan i hela Mellanöstern. Med våld, våld och mera våld.
Trots detta är svensk media och politiker märkligt tysta och undfallande. Mediastormen uteblir när Israel begår folkrättsbrott. Den uteblir när svenska medborgare blir utsatta för övergrepp.
Men om någon vänsterpartist ute i landet deltagit i en demonstration, eller uttalat stöd för palestinskt motstånd går däremot drevet.
Aktivisterna frågas i filmen om varför de ger sig iväg. Svaren är enkla och självklara. För att de måste. Som människa måste man protestera och agera när medmänniskor utsätts för orätt och övergrepp. Ändå är det dessa modiga människor, de som vågar protestera med aktiv handling, som misstänkliggörs i media.
I filmen berättade också Maj Wechselmann varför hon gjort filmen och varför aktivisterna intresserade henne. I en by i Ukraina besökte hon ett minnesmärke för alla de judar som mördats i området. En stor del av hennes släkt mördades där.
Historien går igen och vi får inte vara tysta. Inte sitta passiva. Och jag hoppas att aktivisterna blir fler. Så att till sist inte heller politiker och media kan vara tysta.
