Jag pratade med ett par kamrater under hösten. Samtalet handlade om hur vi skulle agera på arbetsplatsen om vi hade blivit varslade om uppsägning. Det var en riktig väckarklocka för mig, som fick vardagsbubblan att spricka.
Det som utspelar sig i svensk industri är ingen naturlag. Lågkonjunkturen är skapad av oro, handelshinder och en politisk ovilja att gasa på ekonomin vid dåliga tider och spara vid goda – så länge det inte gäller vapen och upprustning, då finns det plötsligt oändligt med finanser.
Varslen i olika industrier, byggen och till och med i vården är ett resultat av ändlösa nedskärningar, skattesänkningar och medvetna politiska beslut.
Det är en skoningslös klasskamp där stat och kapital använder vår egen rädsla som sitt mäktigaste vapen. Målet är att permanent flytta makten över villkoren från arbetarkollektivet till ägarklassen. De vill få oss på våra knän. Och det system de har byggt ser till att vi själva tvingas rösta ja till det.
Hemma i lilla Nordanstigs kommun kan vi se på fallet med Gränsfors bruk. Arbetarna ställdes inför ett falskt val: uppsägningar eller korttidspermittering (lönesänkning). Arbetarna röstade för lönesänkningen, med en förvånad ombudsman som skrev på. Allt för att rädda jobben för vissa kollegor.
Det är en framtvingad kapitulation. Valet är en illusion, skapad av en medveten politik.
När a-kassan är usel och utsikterna att få ett nytt jobb är dystra, blir hotet om arbetslöshet ett utpressningsmedel. Vissa arbetare accepterar sämre lön i dag av rädsla för att helt bli utestängd från lönearbetet i morgon.
Det är kapitalets logik: all risk läggs på arbetarna, medan alla vinster åker in på knösarnas bankkonton.
På Komatsu skogsmaskinsfabrik i Umeå fick denna utpressning en ännu mer splittrande effekt. Fackklubben försökte stå upp för kollektivavtalets långsiktiga värde och sade nej till lönedumpning. Men de möttes av protest från delar av arbetslaget, de som lever med de mest prekära eller kortaste anställningarna. Dessa arbetare, skrämda av hotet om att förlora jobbet, såg fackets krav på anständiga villkor som ett hinder för deras enskilda försörjning.
Detta visar hur effektivt systemet har lyckats splittra oss arbetare. När arbetare vänder sig mot varandra för att tvinga fram lägre löner, är det ett tecken på den djupa hjärnröta som råder. Den nedåtgående spiralen kan bara stoppas när vi slutar svara med rädsla och håller ihop.
Vi måste kräva en omedelbar återupprättelse av en generös a-kassa som en trygghet som gör att arbetaren vågar säga nej till denna utpressning. Vi måste återupprätta principen om kollektiv kamp som det enda verktyget mot dessa attacker. Detta hamsterhjul kommer aldrig att sluta förrän det är vi arbetare som leder och fördelar arbetet, och producerar för samhällets behov, inte för deras vinst.
Politikerna och kapitalisterna får betala sin egen kris.
