Det blev rungande applåder på Byggnads kongress i Malmö när Kim Söderström, som petades av valberedningen, ändå valdes om till ordförandeposten.
Valet föregicks av passionerade inlägg i talarstolen, där flera delegater pläderade för Söderström och den linje han representerar – en reformistisk och återhållsam men i sammanhanget mer visionär och politiskt ingripande än den som representeras av det fackliga etablissemanget och valberedningens kandidat Wilhelm Bertilsson.
Det är väldigt ovanligt i LO-sammanhang att kongresser väljer en annan ordförande än den som rekommenderas av valberedningen. Det visar att stödet för Söderström varit stort bland medlemmarna (hela sex av tio distrikt hade nominerat honom). Söderström segrade med siffrorna 82-71.
En märkbart rörd Söderström tackade för det förnyade förtroendet och lovade att verka för ”en vilja att förändra, inte bara byggmaffians grepp, utan slutligen hela världen”.
Stora ord att leva upp till, även om viljan att förändra förbundet och bryta det gamla gardets makt är ärlig. Kongressdeltagare som Proletären talat med är försiktigt optimistiska, men är oroliga över att Söderström kommer att manövreras ut av de krafter som hellre ser att facket fungerar mer som ett försäkringsbolag.
I en intervju med Byggnadsarbetaren har Söderström själv beskrivit det som en konflikt mellan ”konservativa” som ”vill att makten ska ligga i händerna på tunga förtroendeuppdrag och anställd personal“ och de som vill att Byggnads ”ska vara en organisation som drivs mer av medlemmarna”.
Jakob Wagner, förbundssekreteraren som petades i december under omstridda former, valdes inte om. Wagner hade varit drivande i förbundets studieverksamhet och har liksom Söderström representerat den mer visionära linjen.
– [Wagners studieverksamhet] gjorde att en helt ny facklig kampvilja väcktes hos mig, berättar en kvinnlig delegat som var uppe i talarstolen och pläderade för honom.
– Arbetarrörelsen idag behöver folk som honom, som har drömmar, sade en annan.
Kongressen gick på valberedningens linje och valde Thomas Schultz. En mer anonym gestalt, men som beskrivits som populär ute i landet (sju av förbundets tio distrikt ställde sig bakom honom). Schultz vann mot Wagner med 82-70.
Kanske var det toppskiktets verk. Deras version av vad som legat bakom Wagners petning, att han agerat felaktigt kring hanteringen av fakturor, har varit den dominerande.
Enligt flera delegater och åhörare som Proletären talade med under kongressen är denna version långt ifrån sanningsenlig. De, och för den delen förbundsordförande Söderström, menar att det mer eller mindre var en kupp.
När Proletären stod och pratade med några åhörare som talade väl om Wagner kom en upprörd äldre medlem, även han åhörare, fram och spydde galla över den avskedade förbundssekreteraren. Han menade att Wagner var en fifflare och skurk. Detta trots att den tidigare kanslichefen Roger Johansson menar att det inte begåtts några regelbrott.
Kongressen gick också på valberedningens linje i valet av vice förbundsordförande – Linda-Li Käld. Hon ersätter Lars Hildingsson, den som kanske främst representerat det gäng som manövrerat ut Wagner, och blir den första kvinnan i det mansdominerade förbundets topp.
Valet stod mellan henne och en annan kvinna, Emmelie Renlund, som tidigare talat om att Byggnads måste bli ett mer offensivt fackförbund. Renlunds fackliga gärning har jämförts med Wagners och några av dem som pläderat för Wagner gjorde även det för Renlund.
