I fredags kom beskedet som idrottsvärlden väntat länge på: Jim Thorpe, fem- och tiokampsmästare i ”Solskensolympiaden” i Stockholm 1912, har återfått sin status som vinnare i båda disciplinerna. En idrottsman som kung Gustav den V vid prisutdelningen hälsade med orden ”Sir, you are the greatest athlete in the world… min herre, ni är världens främste idrottsman”.

För två år sedan berättade Proletären i en stor artikel om Jim Thorpe, om förnedring, förtryck och den märkliga kampen om hans döda kropp:

Det var ett par månader efter OS i Stockholm som James E Sullivan, ordförande i USA:s friidrottsförbund, fick veta att Thorpe före OS fått några dollar för att spela baseball. Enligt Sullivan var han då professionell och hade inte rätt att tävla i Stockholm.

Thorpe diskvalificerades. Sveriges olympiska kommitté (SOK) fattade beslutet: segern i tiokamp tilldelades svensken Hugo Wieslander och i femkamp gick guldet till norrmannen Bie.

Sullivan var en känd rasist och Thorpe tillhörde den amerikanska ursprungsbefolkningen Sac & Fox-folket från Indian Territory i det som idag är Oklahoma. Hans indianska namn var Wa-tho-huk, Den lysande stigen.

1982 fick Thorpe OS-segrarna tillbaka av Internationella olympiska kommittén (IOC) – men bara som delad guldmedaljör med Wieslander respektive Bie.

Organisationen Bright Path Strong (Den starka lysande stigen) har sedan några år arbetat för att Thorpe ensam ska tillerkännas de båda OS-segrarna, och i fredags fattade IOC beslutet efter att ha rådgjort med både Wieslanders och Bies familjer. SOK godkände omgående IOC:s beslut.

I ett uttalande konstaterar IOC att Wieslanders familj bekräftat att ”Wieslander själv aldrig accepterade den olympiska guldmedalj som tilldelats honom, och alltid varit av den åsikten att Jim Thorpe var den enda legitima olympiska guldmedaljören”.

Jim Thorpe avled 1953, bara 65 år gammal.