Kommentar: Factfulness är en farlig hyllning till den liberala världsordningen

Kapitalismen håller på att lyfta världens fattiga ur fattigdomen, upp till vår nivå. Klimatkrisen, överbefolkningen och den extrema fattigdomen är överdriven. Världen blir för de allra flesta bara en bättre och bättre plats att leva i.

I alla fall om man får tro Hans Roslings slutsatser i Factfulness – tio knep som hjälper dig att förstå världen. Boken ska nu, tack vare en donation från en av Wallenberg-familjens fonder, delas ut som e-bok till alla Sveriges gymnasieelever. På samma sätt har IT-kapitalisten Bill Gates sett till att amerikanska studenter får ett exemplar av boken.

Hans Rosling hann få rockstjärnestatus innan han gick bort i cancer i februari 2017. Då hade han, tillsammans med sin son Ola Rosling och svärdotter Anna Rosling Rönnlund precis skrivit klart de sista kapitlen i Factfulness. Själv beskriver han boken som sin ”sista strid” i sin kamp mot den ”förödande globala okunskapen”.

Factfulness utgår från de föreläsningar som Rosling hållit över hela världen och som bidragit till rockstjärnestatusen. Som läkare och professor i internationell hälsa använde han sin expertis, kombinerat med svärdslukning och roliga anekdoter, för att visa att vi har fel i det mesta vi tror oss veta om världen.

I elva kapitel får läsaren veta att olika instinkter, som försämringsinstinkten (att vi oftare matas med och tar till oss nyheter om att det blir sämre), klanderinstinkten (viljan att hitta en syndabock) och akutinstinkten (att vi vill åtgärda något genast, när vi egentligen behöver stanna till och tänka efter) hindrar oss från att förstå världen och därmed agera rationellt.

Kontentan är att vi istället för att oroa oss eller motsätta oss dagens utveckling, borde välkomna den. Det gör Rosling – oavsett hans syfte – till en farlig påhejare av dagens nyliberala system som hotar välfärd och trygghet i västvärlden och som kommer att skapa än mer kaos i fattiga länder.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta Roslings konkreta fakta och statistik. Men statistiken han presenterar döljer en mer komplicerad verklighet – och är ibland direkt missvisande.

En bärande del i boken är att den extrema fattigdomen i världen halverats de senaste 20 åren, ett påstående som lyfts fram av många anhängare av dagens nyliberala kapitalism. Men halveringen beror till stor del på att miljarder människor – främst i Kina  – lämnat ett liv på landsbygden utan mätbar inkomst och blivit proletärer med en mätbar inkomst i städerna. Det framgår av Hans Roslings egen beskrivning av de fem “nivåer” som människor världen över lever i.

För många fattiga jordbrukare innebär denna utveckling onekligen ett framsteg. Men det löneproletariat som växer fram i städernas slumområden möter nya, ibland värre, problem. Dåliga arbetsförhållanden, hot om arbetslöshet, tillfälliga jobb, trångboddhet, kriminalitet och konflikter tvingar människor in i en osäker tillvaro, där många tvingas söka sig allt längre bort för att hitta jobb det går att leva på. Här har vi grunden för dagens migrantströmmar.

I Hans Roslings värld finns inte klassmotsättningar, ideologier eller kamp – annat än som sidospår som riskerar att få oss att missa hur bra allting är. Låter vi bara kapitalismen utvecklas någorlunda fritt (minus de värsta nyliberala misstagen) kommer välfärd, jämlikhet och välstånd automatiskt att spridas till alla människor.

Rosling blundar därmed för ett århundrade av kamp, både för basala rättigheter som rösträtt och grundläggande välfärd, och för en mer rättvis fördelning av resurserna.

Författaren Roland Paulsen påpekar i ett debattinlägg i Dagens Nyheter att Rosling i sina berömda bubbeldiagram använder sig av medelvärde för inkomst och livslängd i olika länder för att visa att dessa ständigt stiger och att klyftorna minskar. Men medelinkomsten i ett land säger ingenting om hur inkomstfördelningen inom landet ser ut. I många länder är det en liten elit som fått det allt bättre, medan majoriteten stått still eller rent av fått det sämre.

Rosling minglar friskt bland företagsledare, beslutsfattare, journalister och internationella studenter. Mer sällan bland vanligt folk. I ett kapitel är budskapet att läsaren riskerar att missa affärsmöjligheter och ta ekonomiska politiska beslut om uppfattningen är att världen domineras av fattigdom och misär: ”Strategiska företagsutvecklare behöver en faktabaserad uppfattning om världen för att hitta sina framtida kunder”. Om du som läsare arbetar på ett företag så riskerar din ”ödesinstinkt” att göra att du missar ”den snabbast expanderande konsumtionsmarknaden i världshistorien” (Asien).

I kapitlet om ”klanderinstinkten”, viljan att peka ut syndabockar, förklarar Hans Rosling att läkemedelsbolagen inte alls är skurkar (som han själv en gång i tiden trodde): ”De visade sig också höra till de goda, med en fantastisk förmåga att hitta billigare lösningar.”

Att läkemedelsjättar som Novartis inte forskar på sjukdomar som drabbar fattiga är varken företagets chefers eller bolagsstyrelses fel, förklarar han inför en föreläsningssal med universitetsstudenter. Nej, ska vi klandra någon för detta så ska vi klandra svenska pensionärer – de är nämligen storägare i Novartis via pensionsfonderna, konstaterar Rosling.

Sedan tidigare har Rosling kritiserats för att ta klimathotet alltför lättsamt. Han tycks till exempel inte reflektera över vilken effekt “den snabbaste expanderande konsumtionsmarknaden” i Asien kan få på klimatet. Det är naturligtvis viktigt att inte bli utvecklingsfientlig i kampen för klimatet, men det krävs knappast en antikapitalist för att se att dagens konsumtionshysteri är en del av klimatproblemet.

Factfullness är inte ointressant och visst har Hans Rosling poänger. Som att den tekniska och vetenskapliga utvecklingen faktiskt har fört med sig stora framsteg, och att det är viktigt att hålla sig till statistik och fakta. Men Roslings optimism och blindhet för klass gör Factfulness till ett perfekt redskap för det etablissemang som vill övertyga oss om att allt är frid och fröjd, bara den fria marknaden får styra.

Inte så konstigt att kapitalister som Bill Gates och familjen Wallenberg vill förse amerikanska och svenska studenter med boken.