Kommentar: Farlig upptrappning i Ukraina

Det är svårt att se något ljus i tunneln efter de senaste veckornas händelseutveckling runt kriget i Ukraina. Rysslands annekteringar ökar risken för ett öppet krig mellan Ryssland och Nato, som i praktiken redan är Rysslands huvudmotståndare i Ukraina.

I sitt nationalistiskt osande tal, då han hyllade de framtvingade folkomröstningarna i Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson, var också Rysslands president Vladimir Putin tydlig med att det är ”det kollektiva Väst” som är Rysslands antagonist.

Putin blandade på Röda torget sanningar om imperialismens härjningar över världen med citat och tankegods från den fascistanstrukne filosofen Ivan Iljin (som landsförvisades från Sovjetunionen för ganska exakt hundra år sedan och som såg Hitler och Mussolini som civilisationens försvarare mot den hotande bolsjevismen, innan han senare tog avstånd också från det Nazityskland där han levde och verkade på 1930-talet).

Putin var i sitt tal också tydlig med att det är Ukraina som behöver komma tillbaka till förhandlingsbordet, samtidigt som han slog fast att de fyra regioner som nu ansluts till Ryssland inte är föremål för förhandling.

Som vi skrev på ledarplats i förra veckans tidning har invånarna i Donbass, som utropade folkrepublikerna Donetsk och Luhansk i protest mot den väststödda kuppen i Ukraina 2014, självklart rätt att själva bestämma sitt öde och vilken stat man vill tillhöra. Men lika självklart innebär kriget och ockupationen att det för närvarande knappast finns förutsättningar för några demokratiskt giltiga folkomröstningar.

Ryssland kontrollerar inte ens stora områden av framför allt Donetsk och Zaporizjzja, och sedan Ukrainas upphaussade motoffensiv de senaste veckorna har Ryssland även förlorat mark i Cherson. Ändå röstade en enhällig duma i måndags för att uppta regionerna i Ryska federationen, liksom överhuset i parlamentet gjorde dagen därpå.

Med regionerna införlivade i Ryssland blir situationen ännu mer explosiv än tidigare, då Putins talesperson Dmitrij Peskov sagt att om de anfalls gäller den ryska konstitutionen för att försvara landet. Samtidigt innebär Rysslands så kallade partiella mobilisering i sig också en direkt upptrappning av kriget.

Och det är inte bara Putin som trappar upp retoriken och kriget.

För två veckor sedan stod Joe Biden i talarstolen i FN:s generalförsamling i New York och sa många riktiga saker om hur mäktiga stater bör uppföra sig gentemot andra länder. Det var en uppvisning i det mest skamlösa hyckleri när USA:s president utan att blinka läxade upp Putin om FN-stadga och folkrätt – som om Biden glömt USA:s egna fruktansvärda krig mot bland annat Afghanistan och Irak.

Båda två är de farliga i sin kompromisslöshet. Såväl Putin med sina hot om kärnvapen – som förvisso förbehålls ett existentiellt hot mot Ryssland – som Biden som i FN:s talarstol återigen lade all skuld på Moskva för den här farliga situationen som potentiellt kan leda till kärnvapenkrig. Trots att det är USA och Nato själva som bär ett stort ansvar för konflikten som lett fram till kriget.

Och detta i en tid när Sveriges avgående statsminister Magdalena Andersson säger att hon inte vill leva i en värld där bara Ryssland har kärnvapen, och där tillträdande statsministern Ulf Kristersson lovat fortsätta med Socialdemokraternas Natoförhandlare för att försäkra Sveriges anslutning till kärnvapenalliansen.

Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj gör också sitt för att föra världen närmare ett ännu mycket värre krig än det som redan pågår i Ukraina. Som ett svar på de ryska annekteringarna meddelade Zelenskyj i fredags att Ukraina formellt ansöker om medlemskap i Nato.

– De facto har vi redan kommit in i Nato, sa Zelenskyj i ett utspel på Telegram. Idag ansöker vi om att göra det också de jure.

Ukraina kommer knappast tas upp som Natomedlem så länge regeringen i Kiev inte kontrollerar hela territoriet, även om flera av de mest aktivistiska Natoländerna i Östeuropa stöder anslutningen. 

Som fredsforskaren Jan Öberg påpekade i en intervju i Proletären för några veckor sedan är det inte heller Ukraina utan Nato självt som bestämmer om och när Ukraina ska bli medlem. Det är de senaste två decenniernas målmedvetna utvidgning av Nato mot Ukraina och Ryssland som är bakgrunden till kriget – som hade kunnat undvikas om USA och Nato låtit bli att blanda sig i Ukraina. 

Därför borde alla inblandade istället ta ett stort steg tillbaka och börja förhandla – vilket Zelenskyj i fredags sa att han inte tänker göra så länge Putin är Rysslands president. Så tyvärr framstår förhandlingar snarast som önsketänkande i nuläget, medan det redan förödande kriget riskerar att utvecklas till något ännu farligare.