Filmfestival om facklig organisering
– Det är en festival som har ett tydligt fokus på att visa exempel på agerande, i organisering eller aktivism, säger Alex Veitch från RåFILM, som för sjätte gången arrangerar Arbetarfilmfestivalen. Festivalen äger rum i Malmö nu i helgen.
Nu i helgen hålls Arbetarfilmfestivalen (Nordic Labour Film Festival) i Malmö. Bakom rodret står filmkollektivet RåFILM i samarbete med fackförbunden Byggnads, Elektrikerna, GS, SAC och Transport. Arrangörerna lovar tre dagar av filmer och samtal ”som får dig att glädjas, ilskna och organisera”.
– Det är en festival som har ett tydligt fokus på att visa exempel på agerande, i organisering eller aktivism, säger Alex Veitch från RåFILM till Proletären.
Som öppningsfilm visas När vi kämpar (When we fight), som handlar om lärarstrejkerna i USA 2018-2019, som var några av de största i modern amerikansk historia. Filmen lyfter fram berättelserna och ledarskapet hos några av kvinnorna som ledde den, från fackliga agitatorer till vanliga lärare. En av regissörerna kommer vara på plats och berätta mer om bakgrunden till filmen och hur lärarna vann.
– Syftet är dels att genom film visa konkreta exempel på när folk tagit kamp, personer som på olika platser gått samman och organiserat sig och många gånger också vunnit förändringar. Det är den inspirerande biten. Sedan har vi den andra biten, att faktiskt visa på vilka metoder de har använt: ”Hur gjorde de där?”, ”Vad kan vi lära oss och ta med oss i det vi håller på med?”, menar Alex Veitch.
Några andra filmer som visas är franska Tillbaka till Reims, som handlar om hur många franska arbetare lämnat vänstern och nu sympatiserar med Marine Le Pens Rassemblement National, Grymma tider – vårdarbetets sånger, en mörkt humoristisk film om vårdarbetare i Finland, Kvinnor av stål, om stålarbeterskor i Australien på 1980-talet, som efter att ha fått höra ”det finns inga jobb för kvinnor” på det lokala stålverket startar en kampanj mot Australiens mäktigaste företag, samt de norska kortfilmerna från Bergen Arbetarfilm: Så er spørsmålet; hadde de egentlig råd til det før også? och Kill the Rich, som speglar det växande klassamhället.
Det låter som en helhelg för fackligt aktiva. Min erfarenhet säger dock att den här typen av evenemang mest lockar allmänt kulturfolk? Stämmer det?
– Vi lyckas ha både och. Det är ju en filmfestival och ett kulturarrangemang, samtidigt som det också är ett praktiskt organiseringstillfälle. Det är alltid en balansgång, men vi försöker och tror att festivalen både har den potentialen och rör sig i den riktningen, att den kan samla både kulturintresserade och personer som kommer in från ett fackligt håll som vill lära sig, samt folk från sociala rörelser.
En central del av festivalen är alla samtal och workshops. Ett exempel är ”1000 studenter vägrade ta anställning”, som handlar om de sjuksköterskestudenter i Västra Götaland som gick samman och ställde gemensamma krav på regionen för att förbättra löner och arbetsvillkor – och lyckades.
Ett annat är panelsamtalet ”Lurad av chefen?”, som hålls av Byggnads och några av samarbetsfacken, där temat är hur företag ofta utsätter sina anställda för farliga jobb och lurar dem på månadslöner, samt har anställda som jobbar under slavliknande villkor. I detta panelsamtal hör vi erfarenheter från olika branscher och hur man kan organisera för att stoppa exploateringen.
– Jag hoppas att många framför allt kommer vara peppade på att vara med i workshopar och lära sig konkreta verktyg, samt inspireras av filmerna vi har med, där det finns så många exempel på folk som kommit tillsammans och faktiskt lyckats vinna saker. Om det är något som både arbetarrörelse och sociala rörelser behöver nu är det känslan av att det går att vinna, säger Alex Veitch.