Industriarbetare protesterade utanför IF Metalls kongress
Under måndagen samlades industriarbetare utanför IF Metalls kongress för att protestera mot märket och lönekravet på 4,4 procent. ”Vi kan inte gå med på reallönesänkningar”, säger Andreas Köhler som startat uppropet Skrota Industriavtalet - höj lönerna.
Den 28 november samlades IF Metall för kongress i Göteborg på Svenska mässan. Facken inom industrins lönekrav på 4,4 procent kommer inte vara uppe för diskussion, eftersom slutdatum för motionerna var den sista januari 2022 – långt innan lönekravet offentliggjordes för en månad sedan.
Det finns dock medlemmar inom IF Metall som inte ställer sig bakom kommande års lönekrav. Samma dag som kongressledamöterna samlades i Göteborg publicerade Expressen en debattartikel av 19 industriarbetare som kritiserar toppstyrningen inom IF Metall och deras lönekrav på 4,4 procent.
Andreas Köhler kommer från Karlstad, jobbar som verkstadsarbetare och var den som tog initiativet till debattartikeln i Expressen.
– Vi kan inte gå med på ett lönekrav som innebär reallönesänkningar och kastar lönerna sju år tillbaka i tiden, säger Andreas Köhler och syftar på inflationen som ligger på runt tio procent.
Just inflationen används som argument av IF Metalls ledning för att inte kräva mer än 4,4 procent i löneökning. Marie Nilsson, förbundsordförande för IF Metall, har tidigare menat att högre löner riskerar att spä på prisökningarna i svensk ekonomi.
Emil Nordh, montör från Malmö, menar att argumentet är en ”jävla bluff”.
– Den här inflationen drivs inte på av våra löner! Den skenar för att företagen vill hålla vinstnivåerna uppe.
– Många på mitt jobb säger att de inte har kvar några pengar i slutet på månaden. Elpriser. Matpriser. Vilka priser vi än pratar om så har alla företag tagit höjd för att säkra sina vinster. Varför är det arbetarna som ska rea ut sina löner?
Både Industriföretagen och IF Metall menar att lönekravet också måste se till konkurrensnivåerna i andra länder. Risken finns annars att jobben försvinner från Sverige. Samtidigt har två stora industrifack i Tyskland förhandlat fram avtal som är betydligt mer värda än IF Metalls utgångsbud på 4,4 procent.
– Om vi ska hålla tillbaka lönerna så kan man fråga sig vad en arbetare i Sverige ska leva på? Vi har till exempel inte samma omkostnader som en indisk arbetare. Att företagen ska flytta utomlands är en gisslansituation som vi aldrig kan ta oss ur, säger Andreas Köhler och får medhåll från Emil Nordh.
– Då ska vi alltså fortsätta att dumpa våra löner så företagen kan behåller sina vinster? Jag vet inte riktigt vad folk tror en industriarbetare tjänar idag, säger Emil Nordh och tar fram sin mobil för att få fram ingångslönen för kemi-avtalet.
– 24.100 kronor innan skatt och utan OB-tillägg. Det är inga enorma summor, och nu ska vi inte kompenseras för de stigande priserna?
Protesten utanför IF Metalls kongress handlade också om att väcka debatt kring märket – den procentuella löneökningen som industrins parter kommer överens om och som de andra LO-förbunden har att förhålla sig till.
– IF Metall ska inte bestämma löneökningen för undersköterskor, taxichaufförer eller lokförare. Om IF Metall hade varit ett fackförbund värt namnet och istället kämpade för sina medlemmar så hade märket kanske kunnat hjälpa andra yrkesgrupper. Nu håller märket istället tillbaka alla arbetares löner, säger Andreas Köhler.
– Varenda arbetsgivare kan peka på märket och säga: ”Kolla. Det blir inte mer än så här”, säger Emil Nordh.