KI:s rapport – inte hela sanningen om prisökningarna
I media har vi fått höra att Konjunkturinstitutet slagit fast att prisökningarna är motiverade av ökade kostnader – men stämmer det? Proletären har pratat med Daniel Lind, ekonom på Arena Idé, som läst studien med ett kritiskt öga.
Förra veckan gick det att läsa rubriker i stil med ”Svenska företag har inte fuskat med höjda priser” i flera stora medier i landet. Nyheten gällde en specialstudie som presenterats av Konjunkturinstitutet, KI. Men varken rubrikerna eller studien rymmer hela sanningen.
I studien, som KI fått i uppdrag från den förra regeringen att utföra, analyserar myndigheten företagens kostnadsökningar och prisökningar under året, för att se om företagen höjt priserna mer än än vad som kan motiveras av ökade kostnader.
Rapporten drar slutsatsen att prisökningarna i den svenska ekonomin hittills har varit motiverade. Men alla är inte övertygade.
Daniel Lind är ekonom och forskningsledare för projekt om produktivitet på den fackliga tankesmedjan Arena Idé. Han har läst KI:s specialstudie.
– Min första tanke är att KI:s uppdrag baseras på att näringslivets vinstläge bör vara oförändrat.
– Det vill säga att hela bördan av inflationschocken ska betalas av andra, främst löntagare och offentlig sektor. Så behöver det ju naturligtvis inte vara. En annan ingång skulle kunna vara att alla aktörer i ekonomin drar sitt strå till stacken, inklusive näringslivet.
Frågeställningen som landat i Konjunkturinstitutets knä har blivit aktuell under året, när fenomenet ”greedflation” blivit en allt vanligare beskrivning som orsak till inflationen som svept över världen.
Begreppet kommer ifrån USA och innebär att företag med prismakt – alltså ett sådant övertag på marknaden att de egenmäktigt kan sätta priserna – under en period av generell inflation passar på att höja dem ytterligare för att öka sina vinster. Flera rapporter från USA och Europeiska centralbanken, ECB, pekar på att en stor del av inflationen härrör från att visa företag höjt sina priser för att öka sin vinst.
Riksbanken har flaggat för att det kan vara en av orsakerna i Sverige också.
I sin penningpolitiska rapport som släpptes i juni skrev Riksbanken att det finns tecken på att ”företagen har höjt priserna ovanligt mycket i förhållande till hur mycket kostnaderna har ökat”, och i en rapport från i höstas slog KI fast att företagens vinstandel var högre än på mycket länge – vilket gav ytterligare vatten på ”greedflation”-kvarnen.
Daniel Lind menar att det som KI har analyserat handlar om konsumentpriser, men det är mer som pekar på att greedflation är relevant i producentled – alltså företagens säljpriser, som sedan passas över till konsumenten som ökade kostnader.
– När KI i rapporten tittar på om det förekommer greedflation i förhållande till företagens säljpriser blir slutsatsen mer otydlig. Då visar fler branscher högre faktiska prisökningar än modellberäkningen. Den bilden förstärks om man inkluderar tredje kvartalet i år, och KI:s analys baseras bara på utvecklingen mellan andra kvartalet 2021 till och med andra kvartalet 2022.
I media har det låtit som att specialstudien levererat ett definitivt svar på frågan om omotiverade prisökningar. När Sveriges Radios ekonomikommentator Kristian Åström får frågan om företagen har skott sig inflationen så svarar han tvärsäkert:
– Nej.
Men rapportförfattarna själva är inte lika okritiska. I studien går att läsa att slutsatsen bygger på ”betydande moment av osäkerhet” och inte kan ses som ett ”definitivt svar”, eftersom studien mätt kostnader och prisökningar på aggregerad nivå.
Daniel Lind menar att det ser olika ut i olika branscher.
— KI:s rapport visar att greedflation tycks förekomma inom handeln – och än mer så i förhållande till företagens säljpriser. Det handlar då om att handelns grossistled har lyckats höja sina säljpriser omotiverat mycket.
Kan studien bli ammunition för Svenskt Näringsliv i avtalsrörelsen?
– Budskapet i studien är att lönsamheten i näringslivet är historiskt hög, och att detta under senare tid har förstärks av att kronan är svag. Men också genom att vissa branscher, framförallt industrin, har gynnats av utbudsproblemen på världsmarknaden.
– Industrin är den viktigaste sektorn i svensk lönebildning, och för parterna bidrar rapporten till att förstärka bilden av industrins mycket gynnsamma vinstläge – som av KI även bedöms ligga kvar under flera år framöver.