Filmrecension: ”Slå henne en gång, men riktigt hårt”

”Delia är en bra hemmafru men du kan inte slå henne hela tiden då vänjer hon sig. Slå henne en gång, men riktigt hårt. Det kommer hon ihåg och hon kommer att lyda.” 

Dessa och andra hårresande råd ger svärfadern till sonen Ivano som är gift med Delia, huvudperson i den italienska filmen Det finns alltid en morgondag.

Den ilske svärfadern bor hos paret. Ivano är lynnig, en latent bomb som när som helst kan sprängas och misshandla sin fru. 

Delia håller ordning på tillvaron med fyra jobb, ett hushåll och tre barn varav en dotter i tonårsådern. Dottern Marcella fick mot sin vilja sluta skolan för att tjäna pengar till hushållet. 

Filmen utspelar sig 1946 i en förort till Rom där stadens fattiga invånare måste kämpa för att få bröd på bordet i följderna av andra världskriget och årtiondena av fascism.

I Paola Cortellesis milda regi, där vi följer Delia (Cortellesi själv i huvudrollen) till hennes arbeten och till marknaden ser vi klassamhällets och kvinnoföraktets olika yttringar. Delia försöker hinna med ett snabbt bloss i bästa väninnans marknadsstånd, för en stunds samtal skvaller och skratt.  

Filmen är svartvit och påminner om tiden då den italienska filmkonsten skapade historia med storartade filmer, som med vital realism visade samhällets olika sidor. 

Paula Cortellesi har en lång karriär som känd stjärna på film och tv där hon spelat i både dramer och satirer. Scenerna när Ivano släpper loss sin ilska över sin hustru kunde bli outhärdliga att se på. Men Cortellesi blandar komik och seriös dramatik genom att göra de våldsamma slagen till en lekfull koreografisk dans. Inte för att försköna, utan för att biobesökaren skall orka titta. 

I öppningsscenen ser vi Delias make sitta rakt upp i sängen, med sammanbiten min och när Delia vaknar  möts hennes ”godmorgon” av en örfil. Delia påbörjar sina morgonsysslor, öppnar fönsterluckorna, gör i ordning frukosten och lunchpaketen till familjen, allt under mannens förnedrande glåpord. 

Ser vi här en kuvad kvinna? Delia kan inte ta sig ur sin situation, trots att en ungdomskärlek i trettio år önskad henne som hustru och kan ge henne ett bättre liv. Delia har en plan. 

Små händelser – ett hemligt brev, undangömda sparpengar från lönen ger spänning åt berättelsen. Filmens upplösning pekar på ett underbart sätt mot framtiden. Det finns som sagt alltid en morgondag. 

Det finns alltid en morgondag, lockade sex miljoner italienare till biograferna ifjol. Utsågs av både kritikerkåren och publiken till bästa film på Rom Filmfestival 2023. 

Den blev starten för många samtal om mäns våld mot kvinnor i Italien – och framförallt hos ungdomar.