Hoppa till huvudinnehåll
Av
Utrikesskribent

”Syriska folket vill ha fred och dialog”

Nobelpristagaren Mairead Corrigan-Maguire har arbetat för fred och ickevåld i snart fyra decennier. Engagemanget har fört henne från Nordirland till konflikthärdar som Afghanistan och Kongo-Kinshasa. Nu är hon engagerad i att avslöja vad som verkligen händer i Syrien och att stödja lokala initiativ för fred och försoning. ”Jag tror att finns hopp om fred i Syrien, förutsatt att inte väst försöker tvinga sin politiska agenda på det syriska folket”, säger hon till Proletären.


Med pristagare som Barack Obama och EU har det höjts många kritiska röster mot Nobels fredspris. Vad har en krigsförbrytare och en allt mer militariserad union med fredsarbete att göra? Men det finns också pristagare som gör en viktig insats. En av dem är Mairead Corrigan-Maguire som är en skarp kritiker av både Obama och EU.

– Tänk om de hade angripit Syrien, vilket land hade då stått näst på tur? Iran? Nordkorea? Vi kan inte leva i en värld där supermakter attackerar länder och folk bara för att de inte lyder, säger hon när Proletären når henne på telefon hemma i Nordirland.

37 år efter att hon fick priset är hon fortsatt en aktiv och frispråkig röst mot militarism, ockupation och sanktioner och för ickevåldslösningar på konflikter. För ett par veckor sedan var hon i Warszawa på det trettonde toppmötet för Nobels freds-pristagare. Temat för hennes tal var Syrien.

– De stora medierna beskriver konflikten som att det är en diktatur som dödar sitt eget folk. På plats i Syrien fick jag en helt annan bild. Det som pågår är ett krig via ombud som stöds utifrån av Saudiarabien, Qatar och västländer som Storbritannien och USA.

Det var i våras som Mairead Corrigan-Maguire ledde en delegationsresa till Libanon och Syrien med sexton fredsaktivister. De var inbjudna av det lokala fredsinitiativet Mussalah och abbedissan Agnes Mariam.

I Libanon mötte delegationen syriska flyktingar i palestinska läger som berättade sina historier om flykten. I Syrien mötte de alltifrån ministrar i president Assads regering till företrädare för ett tjugotal olika fredliga oppositionsgrupper, som önskar en politisk lösning på konflikten. Delegationen besökte också humanitära organisationer som Röda korset och talade med religiösa ledare.

– De syriska rebellerna, och framförallt de utländska jihadisterna som kommer från många länder, använder extremt våld mot folket. Det är så många som flytt sina hem på grund av dessa extremister som har kontakter med al-Qaida, säger Mairead Corrigan-Maguire och berättar om en sunnimuslimsk imam som hon mötte på ett sjukhus.

Han hade blivit kidnappad av jihadister. Orsaken var att han i moskén predikat för en fredslösning på konflikten. Kidnapparna torterade honom, skar av ena örat och lämnade honom att dö efter att ha försökt skära halsen av honom. Men mannen överlevde och kunde från sjuksängen vittna om hur dessa välbeväpnade grupper terroriserar folket.

– Detta är bara ett exempel, vi fick höra många liknande vittnesmål.

Dagen innan vårt samtal avslöjade Sveriges radio att en tidigare imam i Stockholm levererar vapen till rebeller som har samarbete med al-Qaida. I radioreportagen framförs argumentet att de väpnade grupperna i Syrien försvarar folket mot arméns våld.
Det är ett påstående Mairead Corrigan-Maguire inte alls köper.

– Alla vapen som hamnar i händerna på dessa extremister används för att döda syrier. Det är fullständigt förkastligt att skicka mer vapen när folkmajoriteten i Syrien inte vill ha krig utan fred och dialog, säger hon och ger sin beskrivning av hur konflikten i landet startade.

Våren 2011 var det många syrier som uttryckte sin önskan om reformer. Men de fredliga protesterna infiltrerades och togs över av stridstränade och välbeväpnade män med mycket pengar. I motsats till den officiella uppfattningen i väst menar Mairead Corrigan-Maguire att vanliga syrier vände sig till den syriska regeringen och krävde att armén skulle ingripa och skydda dem från rebellernas brutala våld.

Efter kemvapenattacken i Ghoutaområdet utanför Damaskus tidigare i höst reagerade Mairead Corrigan-Maguire kraftigt mot hotet om att börja bomba Syrien. I ett öppet brev till Storbritanniens och Frankrikes utrikesministrar påminde hon om hur lögner och skrämselpropaganda brukar användas för att få folken att acceptera illegala krig.

• När Barack Obama besökte Sverige 4 september framstod kriget som omöjligt att stoppa. Men bara en vecka senare var det avblåst. Varför?
– Det hänger samman med en förändring i människors tänkande i USA och Europa. Jag tror att fler börjar bli medvetna om att media inte rapporterar sanningen. Fler börjar ifrågasätta varför ”vi” åker runt i världen och dödar folk, varför vi satsar en förmögenhet på militarism och krig som förstör andra länder och driver tusentals att fly mot Europa.

Mairead Corrigan-Maguire pekar på att det senaste decenniets ”krig mot terrorismen” avslöjat makthavarna och deras argument. Det har varit ett krig mot folken, mot mänskliga rättigheter och mot demokratiska och medborgerliga rättigheter.

– Jag var i Afghanistan i december förra året. Det var hjärtskärande. Väst använder massor av pengar för att kunna ha USA:s och Natos trupper i landet samtidigt som afghaner dör av hunger under vintern. Det är fruktansvärt.

Efter Afghanistan blev Irak nästa offer. Trots att alla egentligen visste att irakierna inte hade några massförstörelsevapen gick väst till anfall och förstörde landet.

Natos bombningar av Libyen är lika avslöjande. Mairead Corrigan-Maguire berättar om norska piloter som vittnat om hur de blev tillsagda att flyga över Libyen och bomba utan något preciserat mål.

– Det är chockerande att man i vår tid behandlar andra folk och länder på detta sätt, säger hon och återkommer till det inställda Syrienanfallet:

– Jag tror att bakom det brittiska parlamentets nej till att stödja en attack på Syrien fanns det brittiska folket som sa ”No more war”. Och när president Obama till slut sa att USA:s kongress skulle få rösta om anfallet var det efter att den amerikanska fredsrörelsen och det amerikanska folket tydligt sagt att de inte ville ha detta krig.

Mairead Corrigan-Maguire blir positivt överraskad när hon får höra att det runt om i Sverige genomfördes antikrigsprotester i samband med Obamas besök.

– Jag hoppas väldigt mycket att Sverige inte går med i Nato, även om jag vet att det finns starka påtryckningar för det. Jag hoppas att den svenska fredsrörelsen växer. Vi måste arbeta för att stoppa militariseringen av Europa och upplösa Nato.

Vi återvänder till Syrien. Jag frågar om vilken som är vägen till fred.

Mairead Corrigan-Maguire lyfter fram det syriska fredsinitiativet Mussalah som en mycket viktig kraft att stödja. Proletären har vid flera tillfällen intervjuat abbedissan Agnes Mariam, som är en av dem som står bakom Mussalah.

– Jag stödjer varken regeringen eller rebellerna. Däremot tror jag på Mussalah och andra organisationer som arbetar för att lösa konflikten genom dialog och försoning på marken, så att det syriska folket själva kan välja president och regering i de val som planeras till nästa år.

• Den som uttrycker de åsikter som du framför i Syrienfrågan brukar av sina motståndare anklagas för att vara diktaturanhängare. Agnes Mariam pekas ut som propagandist för Assad. Hur ser du på detta?
– Självklart har också jag mötts av sådana anklagelser. Men jag är pacifist och tror varken på våld från någon regering eller några rebeller. Jag tror på konfliktlösning genom ickevåld och dialog. Sådana anklagelser måste bemötas med upplysning. Även om de stora medierna har ett ansvar att säga sanningen, och det ska vi påpeka för dem, så måste vi också använda alternativa medier för att få ut vårt budskap.

Samma dag som vi gör intervjun läser vi ett brev från Mairead Corrigan-Maguire till den amerikanska fredsrörelsen. Hon uppmanar dem att stödja den mötesturné med Agnes Mariam som nu arrangeras i USA och lyssna på hennes budskap.

I brevet poängteras att Agnes Mariam både har suttit vid samma bord som Syriens premiärminister och ätit oliver med rebelledare. Med risk för sitt eget liv gick hon förra veckan in i en av de rebellkontrollerade förstäderna till Damaskus och förhandlade fram ett avtal som möjliggjorde för tusentals lidande civila att lämna området.

– När vi berättar om det viktiga arbete som Agnes Mariam gör så kommer de människor som har ett öppet sinne också att lyssna. Mussalah har rätt inställning, de vet att det inte finns något militär lösning på konflikten, och de vill ge syrierna möjlighet att uttrycka sina uppfattningar om framtiden för sitt land, säger Mairead Corrigan-Maguire.

Det sistnämnda är något hon poängterar som viktigt, inte minst om fredskonferensen Genève 2 förverkligas.

– Denna konferens måste erkänna att det är syrierna som ska bestämma hur lösningen för Syrien ska se ut. Och man måste tala med president Assads regering och inse att de är en del av lösningen på konflikten. Någon annan väg finns inte.

Kvällen innan vårt samtal fylldes nyheterna av rapporter om att Israel bombat Syrien – igen. Det är inget som förvånar Mairead Corrigan-Maguire. När delegationen besökte Syrien bombade israelerna syriska mål vid två tillfällen.

Israels ständiga förbrytelser liksom dess innehav av kärnvapen och andra massförstörelsevapen är något som Mairead Corrigan-Maguire menar inte går att bortse från när man diskuterar vägen till fred i Syrien och regionen som helhet.

– Israels ockupation måste få ett slut och gränserna till Gaza, världens största fängelse, måste omedelbart öppnas. Gaza går en långsam död till mötes. Jag har varit där och sett lidandet. Så länge detta får fortgå, så länge Palestinafrågan förblir olöst, så kan det aldrig bli fred i Mellanöstern, avslutar Mairead Corrigan-Maguire.
Fakta

”Syriska folket vill ha fred och dialog”

Mairead Corrigan-Maguire
  • Mairead Corrigan-Maguire fick Nobels fredspris 1976 för sitt arbete för en politisk, ickevåldslösning av konflikten i Nordirland. Hon var vid pristillfället 32 år gammal och den dittills yngsta pristagaren. Priset delades med Betty Williams.
  • Sedan dess har Mairead Corrigan-Maguire ägnat sitt liv åt att arbeta för fred, ickevåld och nedrustning. Hon är en av grundarna av Belfastbaserade Peace
  • people, är medlem i Internationella fredsrådet samt är vice ordförande i organisationen för kvinnliga Nobelpristagare.
  • Fredsarbetet har fört henne världen över. Hon har besökt Kongo-Kinshasa och uppmärksammat det sexuella våld som drabbar kvinnor i krig. Hon har seglat med Frihetsflottan till Gaza i dess försök att bryta blockaden. Och hon har gripits av polis under antikrigsprotester utanför Vita huset i Washington.