Supertrålare hotar ekosystemet i Stockholms skärgård

Bara hittills i år har supertrålaren från västkusten tagit upp 370 gånger så mycket strömming utanför Stockholms skärgård som Stockholms yrkesfiskare gjort tillsammans.

– Det har skett en kraftig kapitalisering i det svenska storskaliga fisket och det har skapat en stor strukturomvandling; en rationalisering från många fiskebåtar som var och en fiskade ganska lite, till några få och jättestora båtar som fiskar väldigt mycket, säger länsfiskekonsulenten Henrik C Andersson till Proletären.

Det svenska fisket har förändrats under en tioårsperiod. 2010 infördes ett system med överförbara kvoter, där staten ger bort fisken till fiskarna. Systemet innebär att fisken i havet blir en handelsvara redan innan den tagits upp.

Industritrålaren Clipperton, med hemvist på Donsö i Göteborgs skärgård, rensar strömmingsbeståndet precis utanför trålgränsen på fyra sjömil (7,4 kilometer) från kusten. Clippertons fångst går till fiskmjölsfabriker i Danmark för vidarebefordran till laxodlingar i Norge.

Den 63 meter långa trålaren, Sveriges största fiskefartyg, fiskar bland annat i det stora marinreservatet Svenska Högarna i yttre skärgården. Reservatet byggdes ut för bara några månader sedan för att skydda ekosystemet i Stockholms skärgård. Men halva reservatet ligger utanför trålgränsen och där fiskar Clipperton.

– Tyvärr är det tillåtet, säger Henrik C Andersson. Hur det här påverkar fiskebeståndet beror ju på var en sådan gigantisk trålare ligger och fiskar. Och de stora trålarna fiskar nära Stockholms skärgård och gör enorma uttag under kort tid i geografiskt små områden.

– Strömmingen i Östersjön finns ju inte i ett enda stort bestånd, utan i många mindre. Effekten av fisket blir att den mängd strömming som simmar in i Stockholms skärgård för att leka minskar drastiskt.

Clipperton håller sig dock inom de fastlagda fiskekvoterna, påpekar Marcus Backman, en av trålarens ägare, i en intervju i Mitt i Stockholm. Det håller Henrik C Andersson med om. Men han anser att det är att förenkla problematiken.

– Det är EU som fastställer kvoterna. Problemet är att det är en enda kvot för strömming, eller sill, för hela Östersjön. Kvotstorleken i sig kan vara ett problem, men om man sprider fisket över hela Östersjön så skulle vi inte se de negativa effekter vi ser idag i Stockholm.

Bara under de tre första månaderna i år tog industritrålarna upp 3.160.450 kilo medan Stockholms alla yrkesfiskare tillsammans tog upp 4.417 kilo, allt enligt siffror från Havs- och Vattenmyndigheten (HaV). Lokala fiskare vittnar om en 90-procentig nedgång i fisket jämfört med för tio år sedan.

Industrifisket i Stockholms skärgård pågår under vårmånaderna fram till maj, då fisken leker.

– Det är en katastrof för skärgården. Fisket hotar hela ekosystemet: strömmingen är mat för andra fiskarter som gädda, gös och torsk men också för fåglar och säl, säger Henrik C Andersson som i ett facebookinlägg tidigare i vår berättade om ett gäddfiske i skärgården: ”Letar gädda i ytterskärgården. Känns troligare att hitta en dront”.

Kvottilldelningen bygger bland annat på forskning hos Internationella Havsforskningsrådet (ICES), med experter på internationellt fiske.

– De borde lyfta den frågan, men det gör de inte, säger Henrik C Andersson.

I Sverige ligger ansvaret hos Havs- och Vattenmyndigheten, som har det nationella mandatet att förvalta vårt bestånd av fisk.

Det omfattande industrifisket är inte enbart ett stockholmsproblem. Också länsstyrelsen i Östergötland har protesterat mot industrifisket, och i höstas tog landshövdingarna i Skåne, Blekinge och Kalmar län upp problematiken med HaV. Vad hände med deras brev?

– Inget, säger Henrik C Andersson. Jag skulle gärna se att HaV reagerar i den här frågan. Men där känns det väldigt nedsläckt.

Också regeringen går industritrålarnas ärenden. Länsstyrelsen i Stockholm vill flytta trålgränsen ut till tolv sjömil. Landsbygdsministern Jennie Nilsson (S) säger blankt nej.