Uppror inom IF Metall: Arbetarna ska inte betala krisen
Kritiken växer inom IF Metall mot lönebudet på 4,4 procent som innebär reallönesänkningar. ”Vi kräver 20 procent i löneökning”, säger gruvarbetaren Waldemar Tapojärvi till Proletären.
Den 31 oktober kallade facken inom industrin till presskonferens för att offentliggöra utgångsbudet för nästa års löneförhandlingar. Kravet blev 4,4 procent med en låglönesatsning på 1.600 kronor. Samtidigt som inflationen är mer än dubbelt så hög.
Många medlemmar i IF Metall menar att lönekravet är alldeles för lågt. En av dem är gruvarbetaren Waldemar Tapojärvi som bor i Kiruna.
– Det regnar miljarder inom industrin och då ska inte vi behöva slåss om smulorna från kakan. En del vd-löner har ökat med 20 procent det senaste året, företagen gör tvåsiffriga miljardvinster och betalar ut lika mycket i aktieutdelningar.
– Det är ett uselt och värdelöst utgångsbud och kommer innebära reallönesänkningar för arbetarkollektivet.
Waldemar Tapojärvi pekar på den rådande inflationen som ligger på 10,8 procent. Taopjärvi har därför motionerat om att hans lokala fackklubb, Gruvtolvan, ska kräva 20 procent i löneökning under ett år. Ett krav som Malmbergets fackklubb, Gruvfyran, redan ställt sig bakom.
– Det här handlar om klassisk fördelningspolitik. Och jag har full förståelse för att kravet kan anses orealistiskt, men vi siktar högt för att visa vilka förväntningar som finns. Vi och förbundsledningen går in i dessa förhandlingar med helt olika perspektiv.
Waldemar Tapojärvi menar att den så kallade svenska modellen, där samförstånd och samverkan råder mellan fack och arbetsgivare, har fått pågå alltför länge.
– Det här är en tradition som går tillbaka ända till Saltsjöbadsavtalet, där samförståndet alltid går näringslivets ärende och där arbetare ska ”ta ansvar” och avstå från löneökningar. Det visar att hela systemet är byggt på företagens intressen, och fackföreningsrörelsen spelar helt enligt reglerna.
– Många fackföreningsledare hoppas nog på ministerposter eller toppjobb inom näringslivet i framtiden, så man väljer att inte stöta sig med denna samverkan. Men det innebär samtidigt att man inte reser vettiga krav för sina medlemmar.
Trots att IF Metalls ordförande Marie Nilsson nämnde den drygt tioprocentiga inflationen på presskonferensen, var hon samtidigt tydlig med att svenska arbetare inte kan förväntas sig en löneökning av samma kaliber. Inflationen är bara tillfällig, menade Nilsson, och kommer gå ned till två procent ”under 2023”.
– Vi tycker att parterna bör använda inflationsmålet [två procent] som ankare, både när inflationen är låg och när den är hög. Med andra ord: Vi ska inte jaga dagens höga inflation eftersom det innebär ännu högre inflation, sa Marie Nilsson – utan att närmare förklara hur förbunden beräknar att inflationen ska sjunka med åtta procentenheter nästa år.
Waldemar Tapojärvi kallar resonemanget för skitsnack.
– Just nu skapas inflationen av att företag höjer sina priser för att vinstmaximera. Men det är ingen som pratar om detta. Speciellt inte svenska fackföreningar. Är det verkligen arbetarna som ska betala för en kris som vi inte är ansvariga för?
– Stora delar av den europeiska fackföreningsrörelsen håller med oss och kräver betydligt högre löneökningar än IF Metall.
Så du köper inte argumentet att företagen har det tufft just nu?
– Verkligen inte. Det är propaganda som näringslivet rullar ut och som samhället köper.
– Om företagen gör miljardvinster och kallar det för ”dåligt” så vet jag inte vad man har för perspektiv. Vi i gruvan köper det i alla fall inte, avslutar Waldemar Tapojärvi.
På andra håll inom IF Metall är det inte bara förbundsledningen som kritiseras. Andreas Köhler, verkstadsarbetare från Karlstad, har startat en namninsamling bland förbundets medlemmar för att skrota hela industriavtalet. Målet är att mobilisera inför IF Metalls kongress med start den 28 november.
– Det största problemet med industriavtalet är att det hämmar löneutvecklingen för alla arbetare i samhället. Det är som ett tak, och när andra fackförbund bryter sig loss så hamnar de ändå kring märket. Löneökningarna ska bara ligga runt inflationsmålet på två procent och man ska inte kräva mer, är budskapet.
I industriavtalet från 2016 skriver parterna att de måste beakta ”lönebildningens konsekvenser på inflation, sysselsättning och konkurrenskraft”.
Andreas Köhler menar att det är svepskäl för att facken inte ska driva högre krav i löneförhandlingarna.
– Vi måste skapa en diskussion om det här. Under hela valrörelsen har ledningen i IF Metall uppmanat sina medlemmar att rösta, men det omvända gäller under avtalsrörelsen. Då är det snarare locket på.
– Just nu försöker vi nå så många som möjligt som är förbannade på IF Metall för att förbundet vill driva tillbaka våra löner, avslutar Andreas Köhler.
För att skriva under protestlistan mot industriavtalet: klicka på länken eller gå in på mittskifte.org och sök på ”skrota industriavtalet”.