Lås upp hela webbplatsen
Kommentar

Vi ska inte behöva välja mellan idrott och välfärd

Miljöpartiet, Liberalerna, Vänsterpartiet och Ljusdalsbygdens parti vill genom en folkomröstning stoppa planerna på en bandyhall i Ljusdal – med hänvisning till välfärden.
Nu når en 30 år lång kamp för en bandyhall i Ljusdal sin kulmen. Fotograf: Genrebild/Public Domain
Publicerad 20 november 2025 kl 15.46

På söndag är det folkomröstning i Ljusdal och frågan gäller bygdens överlevnad – anser bägge sidor i den infekterade konflikten. Mer konkret är det en 30 år lång kamp för bandyhall som nu når sin kulmen, när Ljusdalsborna får säga sitt.

Hälsingland är bandyns huvudregion i världen. Bandyn är lika viktig för Hälsingland som Hälsingland är för bandyn. 2003 byggde Edsbyn Sveriges första bandyhall, som invigdes av kungen, och förlängde möjligheten till träning med två månader om året samt erbjöd kommunens ungdomar en mer rimlig och behaglig miljö för deras idrottande.

Resultatet var omedelbart. Fem raka SM-guld, därefter ytterligare fyra, för byn med 4.200 invånare.

Det finns de som menar att bandy ska spelas utomhus, i minusgrader och snöglopp. Det är en hållning för sadister och nostalgiker och folk som inte går på bandy. Vi ska underlätta idrottandet, inte försvåra det.

Efter Edsbyns initiativ byggdes bandyhallar runt om i Sverige. Idag finns 19 stycken. Den tjugonde kan anläggas i Ljusdal, med ett bandylag som pendlar mellan Allsvenskan och Elitserien och har en SM-guldpokal i klubbhuset. Men något sätter stopp: rädslan för nedmontering av välfärden.

Planerna i Ljusdal var klara, ekonomin stabil, den politiska viljan fanns. Men då vaknade Miljöpartiet och tog initiativ till en folkomröstning. Med sig fick de Sveriges mest bandyfientliga parti, Liberalerna, samt Vänsterpartiet och Ljusdalsbygdens parti. Ljusdal splittrades i två delar.

Ja-sägarna menar att bandyn och idrotten är en del av välfärden, att ungdomar i Ljusdal förtjänar få idrotta på samma villkor som i övriga Sverige och att samhällsvinsten är större än kostnaderna. Nej-sägarna varnar för neddragningar i välfärden, nedläggning av dagis och skolor, om hallarna byggs.

Det är lätt att förstå nej-sidans argument. Det är rätt att försvara välfärden mot attackerna på den, som ju varit legio de senaste 30 åren. Men många har också fått upp blicken för att det inte behöver vara antingen eller. I det rika Sverige, med världsrekord i dollarmiljardärer och där 300 miljarder kan satsas på militären, behöver vi inte välja mellan idrott och välfärd.

Det arbetande svenska folket har råd med bandyhall. I ultraindividualismens och tiktokens tidevarv, i segregationens gangstersverige, kan vi inte svika ungdomen genom att neka till idrottssatsningar och främjande av lagsport.

Trots mina rötter i Ljusdal är Ljusdals BK inte laget i mitt hjärta. Men jag kan lova att när Ljusdal tar sitt nästa SM-guld ska jag delta i firandet. Förutsättningarna finns och avgörs på söndag.

Magnus Hedman
Bollnäs

Dela artikeln

Proletären behöver ditt stöd!

Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.

Så här kan du stödja oss: