”Terror nära oss”. Rubriken är hämtad från US News & World Report och syftar på påstådda kopplingar mellan Venezuela och våldsamma extremister. Röster inom administrationen i Washington säger till tidningen att terrorhotet finns på betydligt närmare håll än i Mellanöstern, närmaste bestämt i Venezuela.
I Wall Street Journal intervjuas den venezuelanske kaptenen Luis Eduardo Garcia. Han befinner sig i Miami tillsammans med andra exilvenezuelaner och genomgår militär träning med högerextrema exilkubanska grupper. ”Vi planerar för krig”, säger han rakt ut till tidningens utsända.
I direktsändning inför sju miljoner tittare presenterar tv-predikanten Pat Robertson, en viktig röst inom den kristna högern i USA, sin lösning för att neutralisera ”hotet” från Venezuela. Han tycker CIA borde mörda den venezuelanske presidenten eftersom det är billigare än att starta ett krig. ”Vi har en möjlighet att få bort honom, och jag anser att tiden har kommit för att använda oss av den möjligheten.”
Ovanstående tre exempel hade med kunnat vara hämtade från hösten 2025. De passar väl in i ett sammanhang där Trumpadministrationen ökar trycket på Venezuela och laddar upp för ett nytt, förödande regimskifteskrig.
Men USA:s vilja att få till stånd ett regimskifte i Venezuela och lägga beslag på dess rika naturresurser är inte något som Trump initierat. Det har varit USA:s målsättning allt sedan Hugo Chávez vann presidentvalet 1999, tog kontroll över oljeinkomsterna och inledde storskaliga sociala reformer till nytta för folkflertalet, döpt till den bolivarianska revolutionen.
Artiklarna från US News & World Report och Wall Street Journal är från oktober respektive januari 2003. Utspelet från Pat Robertson gjordes i augusti 2005. Det som Trump nu laddar upp för är något som administrationer i Washington med växlande intensitet arbetat för i över två decennier.
Jag besökte Venezuela som journalist för Proletären samma år som ovan, 2003 och 2005. Under den första reportageresan talade de venezuelaner jag mötte framförallt om hotet inne i landet. Så sent som 2002 hade den samlade högern genomfört ett kuppförsök där den folkvalde presidenten greps och den nya progressiva konstitutionen upphävdes. Kuppförsöket slogs dock tillbaka genom den massiva folkliga mobiliseringen i huvudstaden Caracas fattiga kåkstäder.
Under mitt andra besök var tongångarna delvis andra. Då, när den inhemska högern var tillbakapressad och de sociala och demokratiska reformer som genomförts var oerhört populära hos den fattiga folkmajoriteten, framhöll många jag mötte att hotet kom från den stora grannen i norr. Då var det flera jag mötte som uttryckte sådana här tankegångar:
”Vi står inför ett invasionshot. Vi vet att USA när som helst kan invadera Venezuela. Därför måste vi folket vara berett att försvara landet och revolutionen. Vi får lära oss av kampen i Irak och Vietnam.”
Mycket har hänt i Venezuela under de två decennier som gått sedan 2005. Den ”bolivarianska revolutionens” frontfigur Chávez gick bort i cancer 2013 och ersattes av Nicolás Maduro, och de första åren av framgångar och folklig entusiasm har följts av djupa ekonomiska problem – delvis orsakade av USA:s sanktioner – och inhemska motsättningar.
Hotet från Washington och viljan att framtvinga ett regimskifte i Caracas har dock bestått. Nu är krigshotet större än någonsin.
Situationen påminner om tiden innan den USA-ledda koalitionen anföll Irak 2003. Då var det falska anklagelser om irakiska massförstörelsevapen och Saddam Husseins kopplingar till al-Qaida som användes som argument för att motivera hemmaopinionen om att ett krig var nödvändigt. Nu hägrar anklagelser om drogsmuggling till USA och att Maduro skulle ledare för en narkotikakartell som Trumpadministrationen terroriststämplat.
I medier i USA talas det dock helt öppet om att det knappast handlar om droger utom om Venezuelas olja. Fakta visar att de droger som kommer till USA varken produceras i Venezuela eller smugglas via landet.
I söndags framförde Trumpadministrationen, enligt rapporter i media, ett ultimatum till Venezuelas president Maduro: Avgå genast!, annars anfaller vi. Maduro avgick inte.
Hela situationen är både absurd och obehaglig. Attacker mot påstådda drogsmugglare har redan dödat över 70 venezuelaner utan minsta bevis för deras påstådda brottsliga verksamhet. Utanför Venezuela kust pågår en massiv militär uppladdning.
Det spelar ingen roll vad man tycker om Maduro eller det omtvistade politiska styret i Venezuela. USA har ingen som helst rätt att försöka diktera villkoren i och bestämma vem som ska styra en annan, suverän nation. Och USA har ingen som helst rätt att genomdriva sin vilja med hjälp av ett illegalt krig.
Medieuppgifter talar om ett möte ska ha ägt rum i Vita Huset i måndags för att diskutera kommande åtgärder.
Det är en oroande och farlig tid som väntar. Om USA genom sitt massiva militära övertag skulle lyckas bomba fram ett regimskifte i Venezuela lär fler länder på Amerikas bakgård stå på tur.
Patrik Paulov
Utrikesskribent
