Under många år har jag sett Proletären som mitt husorgan. Därför gör det särskilt ont när tidningen väljer att publicera en intervju med den iranska terrorregimens ambassadör utan kritiska följdfrågor och när Kommunistiska Partiet på sina egna manifestationer tillåter samma terrorregims flaggor: Ett slag i ansiktet på oss iranska flyktingar, och i synnerhet på oss iranska kommunister.
Den 20 mars återvände jag hem besviken och sviken. Jag hade tagit mig till Medborgarplatsen i Stockholm för att delta i en manifestation som K hade kallat till för att protestera mot den imperialistiska aggressionen i Palestina, Iran, Libanon, Venezuela och Kuba. Väl framme såg jag flaggor tillhörande terrorregimen i Iran, symboler för en regim som under sina 47 år vid makten förtryckt, förföljt, fängslat, torterat och avrättat meningsmotståndare.
Jag sökte upp en av K:s representanter på plats och förklarade varför jag och flera med mig anser att det är fel att tillåta terrorstatens flaggor att viftas på en vänsterdemonstration. Han lyssnade men avfärdade mina argument. Jag och mina kamrater såg inget annat alternativ än att vända hem.
Varje fredag sedan dess har K kallat till nya manifestationer och prioriterat terrorregimens symboler före iranska kommunister. Därför har jag stannat hemma – trots att jag annars alltid brukar finnas på plats.
Varför tillåter K att den iranska regimens flaggor förs fram i egna demonstrationer? Och varför anser jag att detta är fel?
K tillåter regimens anhängare att med flaggor i händerna visa sig i kommunisternas led, med motiveringen att Iran är utsatt för USA-imperialismens och den israeliska sionismens aggression.
Vi är helt överens när det gäller fördömandet av kriget: det gäller att avslöja det orättfärdiga kriget, ta avstånd från det och fördöma angriparna. Men ska detta leda till att kommunister tillåter terrorstatens symboler att besudla våra egna manifestationer?
K och jag ger två olika svar. K anser tydligen att vi i kampen mot imperialismen ska kunna stå sida vid sida med en fascistisk stats symboler. Jag anser däremot att vi kan försvara folkrätten och bekämpa imperialistisk aggression samtidigt som vi tydligt skiljer våra led från terrorregimens led. Vi ska kunna vara en kommunistisk kraft som står mot imperialismen men i handling visa att vi inte håller en fascistisk stat om ryggen.
Den iranska regimen har under sina 47 år vid makten gång på gång visat sitt antifolkliga ansikte. Massmorden på politiska fångar sommaren 1988, massakrerna på demonstranter 2009, 2019, 2022 och 2026. Detta är bara ett axplock. Regimen har berövat Irans folk sina friheter. Individuella, politiska och fackliga rättigheter existerar inte eller är djupt kränkta.
Åsiktsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet är obefintliga. Kvinnor har berövats sina mest grundläggande friheter. Kommunister tillåts inte existera.
Vilka är då de som med regimens flaggor i handen tar sig till ”våra” manifestationer? Är de en del av de politiska flyktingar som fått fristad i Sverige? Eller är det personer med direkta eller indirekta kontakter med den teokratiska ambassaden – ett spionnäste?
Hur kan ett parti som kallar sig kommunistiskt låta individer med kontakt med terrorregimens spionnäste röra sig ostört bland oss som i åratal aktivt bekämpat regimen och fortfarande med all kraft gör det. Vet man inte att regimens lakejer har mördat flera regimmotståndare utanför Irans gränser – även i Sverige?
Proletären som under många år varit mitt husorgan publicerat en intervju med Irans ambassadör i Sverige. Han har fått utrymme att sprida regimens propaganda utan att en enda kritisk följdfråga ställts för att avslöja regimen han representerar.
Hur är detta möjligt? Hur kan huvudorganet för ett parti som en gång representerades av namn som Frank Baude, Teddy-John Frank, Anders Carlsson och Sven Wollter slå oss iranska kommunister så hårt i ansiktet?
Jag vänder mig inte mot kampen mot imperialismen. Tvärtom delar jag den. Men jag vänder mig mot att den kampen förvandlas till en plattform för en fascistisk stats symboler och propaganda. Att kalla sig kommunist innebär att stå på de förtrycktas sida inte att blunda för förtrycket bara för att förtryckaren just nu befinner sig i konflikt med en imperialistmakt.
Vad skulle kunna hända om K inte tillät den islamiska regimens flaggor vid manifestationen? Vilka skulle kunna tänkas opponera sig? Och vad skulle det i sådana fall innebära för kommunisternas mål och syfte med manifestationen?
Om K och Proletären fortsätter på denna väg kommer de att ha förlorat förtroendet hos oss iranska kommunister. Inte för att vi lämnar kampen mot imperialismen utan för att kampen mot imperialismen har lämnat oss. Förhoppningsvis tänker K om och visar sin solidaritet med vårt förtryckta folk i handling och ger oss iranska kommunister möjlighet att delta i manifestationer som självklart borde ta emot oss med öppen famn.
Nader Sani
Iransk kommunist i exil
SVAR DIREKT:
Vi vill först och främst beklaga att du inte känt dig välkommen på de manifestationer mot kriget som Kommunistiska Partiet varit med och arrangerat. Självklart måste personer med iransk bakgrund som motsätter sig kriget känna att de kan delta i protesterna. Vi har stor respekt för alla de iranier som kämpat för demokrati och arbetares rättigheter i Iran genom åren, och de många som flytt undan regimens förföljelser.
Frågan om hur vi som antiimperialister bäst ska bekämpa imperialismen är viktig. Vi välkomnar därför en debatt och diskussion i ämnet.
Idag är imperialismen och borgarklassen i väst allt mer öppet chauvinistisk, rasistisk och aggressiv. Det är viktigare än någonsin att ställa sig på folkrättens sida och försvara länder och folk som attackeras av imperialismen.
Attacken mot Iran syftar till att underkuva Iran som självständig stat, att slita sönder landet och göra det till ett nytt Libyen, Syrien eller Irak. Liksom vi försvarat dessa och andra länder mot imperialismens angrepp, försvarar vi Iran och Irans folks rätt att välja sin egen väg. Det betyder inte att vi försvarar det teokratiska styret eller övergrepp som begås mot Irans befolkning.
I Proletären har vi flera gånger lyft arbetarkampen och protesterna mot regeringen, bland annat genom intervjuer med facklliga aktivister som Reza Shahabi. Detta samtidigt som vi motsatt oss imperialismens sanktioner och hot.
Nu lever Iran och Irans folk under terrorbombningar från USA och Israel, där målet för imperialisterna är att krossa Iran som självständig stat.
I detta sammanhang ser Kommunistiska Partiet Irans officiella nationsflagga som en symbol för nationen Iran snarare än dess regering. Precis som vi deltagit i demonstrationer med Libanons, Iraks, Syriens och andra staters flaggor genom åren, utan att vi för den delen nödvändigvus sympatiserat med dessa staters regeringar.
Vi menar att det är vikttigt att att samla till brett motstånd mot krig och krigshets. I en sådan proteströrelse är det ofrånkomligt att vi också demonstrerar tillsammans även med de som inte gör samma analys som vi av till exempel Irans styre.
Vad gäller Proletärens intervju med Irans ambassadör så ser vi det som självklart att i ett läge där Iran attackeras av imperialismen också ge representanter för det iranska styret sin syn på kriget och situationen. I intervjun med ambassadören ställde vi också kritiska frågor om de iranska säkerhetsstyrkornas dödande av demonstranter i januari liksom vi ställde frågor om den berättigade kritik som finns mot kvinnoförtrycket och bristen på demokrati i landet. Men dessa frågor, eller frågor om till exempel historiska händelser i Iran, kan inte vara huvudsidan i en sådan intervju.
Det är viktigt att komma ihåg att imperialismen, och dess medier, försöker svartmåla styret i Iran i syfte att rättfärdiga ett krig. Där ser vi det som Proletärens uppgift att också bemöta imperialismens propaganda och visa på överdrifter och ibland rena lögner. Inte heller detta betyder att vi stödjer styret eller försvarar övergrepp.
Filip Astvald
partisekreterare i Kommunistiska Partiet
August Eliasson
chefredaktör för Proletären
