Tommy Sundvall, mannen bakom de otyglade seriealbumen På äventyr i senkapitalismen (2022) och Folkbokförd i rännstenen (2024) är tillbaka med en ny bok. Den mest personliga hittills.

Mina drömmars mack är en självbiografisk story om flytten från storstan till glesbygden, om klass och förväntningar på livet och om bensinmacken som arbetsplats – och inte minst mötesplats. Socialt nav, till och med.

Boken berättar också bensinstationens historia i Sverige – och hur macken gått från att vara en symbol för framtiden och den bilburna friheten till att, inte minst i trendkänsliga storstadsbors ögon, betraktas som en sunkig relik och påminnelse om den stundande klimatundergången.

Det är modern arbetarlitteratur at its finest – snärtig, humoristisk och lättillgänglig, men också klassmässigt intressant. Och så har vi Sundvalls flärdfria, barnsligt enkla tecknarstil, som skänker en lekfull värme åt berättelsen och det härligt knäppa persongalleriet.

Det känns också befriande att läsa en jobbskildring som inte är alltigenom eländig, en där berättaren faktiskt trivs på sitt anspråkslösa jobb. Ett jobb som ibland är lite enformigt, ibland helt jävla kaotiskt, men på det stora hela ganska trivsamt – och fyller en viktig social funktion i bygden. Det är ingen wallraffande kulturknutte eller sympatisökande svåris som pennat ner den här historien efter ett sommarvikariat.

Sundvall är den första serietecknaren som vunnit Aftonbladets litteraturpris. Men framför allt är han det första bensinstationsbiträdet. Och av det man sett, läst och hört får man känslan av att det hellre är så han vill titulera sig.

Så hade också boken releasefest på macken. Det var viktigare vad arbetskamraterna och stammisarna tyckte än vad recensenterna plitade ned.

Fyra tvålitersflaskor groggvirke inköpa strax innan stängning av fem möjliga. Sundvalls bästa hittills.