När det pågår ett folkmord inför våra ögon och samveten är det svårt att reagera på andra nyheter.
Men det är ett par inhemska nyheter som inte ger mig någon ro denna sommar. Hur vackert än koltrasten sjunger i sommarkvällen.
Nyheter som fladdrar förbi utan att det blir ramaskrin eller ens kommentarer, än mindre obekväma frågor till ansvariga politiker. Det är som om det inte funnes politiker ansvariga för avvecklingen av den gemensamma välfärden i Sverige.
Det ena handlar om Brås rapport som tydliggör att nio av tio barn under 15 år som begår allvarliga brott sedan tidigare är kända av socialtjänsten. Vilka brott hade kunnat förhindras, vilka människor hade klarat sig från att bli brottsoffer och vilka unga hade kunnat räddas från en brottslig bana?
Ungdomarna som involverats i kriminella nätverk och som intervjuats av Brå säger att insatserna hade behövts sättas in långt tidigare. När de väl hunnit in i tonåren är det inte lika lätt för de unga att ta till sig stödinsatser.
Visste vi inte detta, att insatser måste till tidigt? Visste vi inte att det inte räcker med att vissa insatser görs, utan att det måste handla om intensiva och långvariga insatser grundade på kunskap och som ges av personal som får både utbildning och stöd i sitt viktiga jobb.
Hur går det att blunda för att systemet med vinstdrivande företag som kommunen upphandlar, helst det företag som är kassako för någon av de egna politikerna, inte kan garantera detta? Långsiktighet och professionella insatser är dyrt.
Tanken svindlar, det är ett halvt sekel sedan lokalpoliser kom ut till oss som arbetade i Angereds förskolor och pratade om hur viktigt det var att vi såg vårt jobb också som ett förebyggande arbete. För att förhindra att barnen senare hamnade snett. Poliserna hade också siffror på hur mycket pengar vi sparade åt samhället genom att ”rädda” ett barn.
Den andra nyheten har förvisso blivit mer kommenterad men utan att ifrågasätta grundorsakerna.
Det handlar om det förslag som regeringens samordnare för arbetet mot utanförskap, liberalen Gulan Avci, lagt fram. Förslaget innehåller ett nyetableringsstopp för fristående förskolor i utsatta områden och ett förslag om obligatorisk förskola för barn i utsatta områden från tre år.
Kanske kan det låta som att något verkligen görs, men det hela är ett förrädiskt grepp som visar vilka skilda världar som den svenska befolkningen lever i. Och det har liberalerna ingen vilja att ifrågasätta.
Ville politikerna verkligen göra något åt utanförskap, inför då genast ett förbud mot privat ägd och eller driven förskola. Överallt och genast. De befintliga ska överföras i kommunal regi och kommunerna ska ges resurser att förbättra kvaliteten i förskolorna. Överallt och genast.
Efter den kvalitetsförstärkningen kan det börja diskuteras om förskolan ska vara obligatorisk från lägre åldrar eller inte, för alla.
När resurser ges att förstärka kvalitet generellt har de områden som behöver mest resurser en chans att nå god och likvärdighet kvalitet utan att behöva befästas som utsatta områden.
