I lördags var det Sveriges nationaldag. Det fick mig att tänka på människorna som får Sverige att fungera. Jag tänkte på undersköterskan som börjar sitt pass innan solen gått upp. På byggnadsarbetaren som dricker sitt morgonkaffe i bilen.
På busschauffören, lagerarbetaren, städaren, läraren och industriarbetaren. På alla oss som går till jobbet, betalar hyran, handlar mat, hämtar barnen och försöker få livet att gå ihop.
Det är så de flesta av oss lever. Och det är därför det är så viktigt med fred.
För krig börjar sällan i vår vardag. Det börjar med stora ord. Om nationer, säkerhet, inflytande och intressen. Men när kriget väl kommer är det inte de mäktiga som betalar det högsta priset. Det är vanliga människor. Det är arbetare som förlorar sina hem.
Det är mammor och pappor som förlorar sina barn. Det är unga människor som skickas ut för att döda andra unga människor som egentligen hade kunnat vara deras arbetskamrater, grannar eller vänner.
Det är svårt att förstå hur det kan vara så lätt att få arbetare att ställas mot arbetare. För vem är egentligen vår fiende? Är det arbetaren i ett annat land som går upp tidigt på morgonen precis som du och jag? Är det sjuksköterskan som oroar sig för sina barns framtid? Är det fabriksarbetaren som hoppas att lönen ska räcka månaden ut?
Nej. Människor som arbetar har ofta mer gemensamt med varandra än med dem som fattar besluten om krig. Vi vill samma saker. Trygghet. Arbete. Ett hem. En framtid för våra barn.
Ändå är det gång på gång vanliga människor som får bära konsekvenserna när konflikter trappas upp. Vi vet vem som får fly när bomberna faller. Vi vet vem som skickas ut att döda och dö.
Och vi vet också att det finns människor som tjänar pengar på krig. Som tjänar pengar på rädsla, på upprustning och på att världen delas upp i fiender, medan vanliga människor förlorar sina hem, sina familjer och sina liv. Det är fel.
I dagarna har Tidö-regeringen beslutat om att skänka 16 Jas-plan till Ukraina och att köpa in fregatter för hisnande 40 miljarder kronor. Samtliga riksdagspartier står bakom de fortsatta och utökade vapensändningarna och upprustningen av det svenska försvaret.
Kommunistiska Partiet är idag något så ovanligt som ett parti som förespråkar fred istället för krig. Vi säger nej till svenska vapensändningar till Ukraina. Vi säger nej till vapenaffärer med folkmords- och apartheidstaten Israel. Vi säger: Välfärd istället för vapen!
Fred är inte naivt. Fred är praktiskt. Fred är ett måste.
Fred är att människor får leva sina liv. Gå till jobbet. Att komma hem till dem man älskar. Planera nästa vecka istället för att överleva nästa dag.
Olof Palme sa en gång att ”det är ett oerhört misslyckande om människor dödar varandra”. De orden känns lika sanna idag som då.
Låt oss stå upp för fred. Inte bara som en vacker idé, utan som något som angår oss alla. För arbetare ska inte skickas ut att kriga mot andra arbetare.
Vår uppgift är inte att förstöra varandras liv. Vår uppgift är att bygga dem. Att bygga samhällen. Att bygga trygghet. Att bygga framtid.
Och att visa solidaritet med människor som arbetar, oavsett vilket land de råkar vara födda i. För det som förenar oss är större än det som skiljer oss åt. Och det är där freden börjar.
Malin Åkerström
Kommunistiska Partiet, Stockholm
