Mordet på högerkonservative debattören Charlie Kirk används nu av Donald Trump och hans gäng i ett försök att införa mer repression och för att gå hårdare åt den amerikanska vänstern. Det är inte så förvånande. Kanske var det just något sånt här Trump väntade på?
En förevändning för att göra USA ännu mer till en polisstat där den starke ledaren, Donald Trump, kan använda polis och militär för att tysta oppositionen. Eller kanske för att kunna mobilisera sina egna vapentokiga hejdukar inom magarörelsen till att tysta för Trump misshagliga meningsmotståndare.
Redan har flera demokratanstrukna liberaler och vänsteraktivister aviserat att de ställer in offentliga framträdanden i rädsla för att deras möten ska bemötas av våld.
Det exakta motivet som Charlie Kirks baneman, Tyler Robinson, hade är höjt i dunkel. Det som framkommit är att Tyler kommer från en vapentokig och Trump-hängiven familj och att han radikaliserats genom sociala medier och internet. Vad han radikaliserats till är mer svårbegripligt.
Svenska Dagbladets Andreas Hökmark resonerar i en krönika om en internetkultur bland en del missanpassade unga män som bara de redan övertygade kan förstå där “internets meme-soldater kan få en låt som sjöngs av den italienska motståndsrörelsen mot nazisterna att plötsligt vara en skämtsam kamplåt för nazister”.
En hyperindividualistisk kultur med ett totalt förakt för svaghet och med starka högerextrema uttryck. Samma kultur som svenska skolskjutare befinner sig i och som Proletären granskade efter massakern på Risbergska skolan i Örebro i februari. Det spekuleras också en del om Tyler Robinson i själva verket tyckte att Charlie Kirk inte var tillräckligt högerradikal.
De historiska exemplen på hur mord och terror används av makten för att stärka repressionen saknas inte. Oavsett om makten planerat det eller bara fångat tillfället.
Det tydligaste exemplet är kanske hur nazisterna i Tyskland kunde mobilisera sina brunskjortor efter mordet på SA-medlemmen Horst Wessel för att slutligen kunna använda riksdagshusbranden 1933 som förevändning för att ta makten och införa sin brutala diktatur.
Mer närtida exempel är hur den italienska underrättelsetjänsten underblåste terrorn från Röda brigaderna eller hur den västtyska staten kunde införa mer repressiva lagar i kölvattnet av Baader-Meinhof-ligans härjningar. Eller när övervakningssamhället tog fart på allvar efter terrorattacken i USA den 11 september 2001 då George Bush förklarade sitt ”krig mot terrorismen”.
Politisk terror sätter arbetarklassen och massorna på åskådarläktaren istället för att mobilisera dessa i politisk kamp. Terrorism är den yttersta reaktionens skötebarn, vilket en skrockande Weiron Holmberg förklarar för Anders Lönnbro i kultfilmen Lyftet från 1978 när Lönnbros rollfigur Kenneth spekulerar i om man inte skulle gå upp på kontoret och skjuta av hela företagsledningen.
Oavsett motiv är mordet på Charlie Kirk djupt tragiskt och måste fördömas. Det kommer knappast gynna vänstern eller progressiva krafter i USA.
