Den totala arbetslösheten ligger på 9,3 procent. Under det döljs en läskigare verklighet för unga. 23 procent av alla under 25 år, ungefär en fjärdedel, är arbetslösa. Vi har alltså en generation där en fjärdedel står utanför arbetsmarknaden.
Mycket av det beror på att arbetsrättslagarna inte hänger med tekniken. Men, det är också på grund av att företagens bekvämlighet och vinst prioriteras över arbetssökande. Artificiell intelligens (AI) har blivit en del av varje rekryterares verktygslåda. 28-37 procent av alla arbetsgivare använder någon form av AI för att sortera jobbansökningar.
Tekniken är snabb och effektiv, men den har en människokostnad. För unga som söker sitt första jobb kan AI-system bli en vägbom. Utan tidigare erfarenheter eller traditionella meritförteckningar hamnar deras ansökningar längst ned i högen.
AI-verktyg används också vid första kontakt, alltså när någon skickar in ett CV så bestämmer en AI-tjänst om rekryteraren ens kommer att se det. Användning av AI-verktyg för arbetssökandet har också ökat lavinartat. Därför blir företagen tvungna att använda AI-verktygen för att sålla flera tusentals ansökningar per tjänst. Detta leder till en slags digital ouroboros där arbetssökandet handlar om vem som kan lura AI-verktygen bäst för att landa en intervju. Anställningar baseras inte längre på merit, erfarenhet eller personlighet som de traditionellt har gjort.
Samtidigt har fackförbunden tappat greppet om de unga. För ungdomar under 25 år är organisationsgraden under 40 procent. Många unga står utan skydd när de behöver det som mest, när de upptäcker att arbetsrättslagarna har sprickor och gynnar företag mer än arbetare. Många företag utnyttjar systemet genom att ge unga för lite arbetstid eller för korta uppehåll mellan kontrakten. På så vis undviker de att nå den gräns där en tillsvidareanställning måste erbjudas. Andra företag har ett rullande band av provanställda för att utnyttja lönebidragen som staten erbjuder.
Systemets brister har större samhällskonsekvenser än vad de flesta vågar erkänna. En arbetslös ungdom är inte bara en förlorad skattekrona, utan en människa som söker mening och tillhörighet. När den legitima vägen in i samhället stängs öppnas andra, farligare dörrar. För en ungdom utan hopp om framtiden kan ett erbjudande om snabba pengar och status vara starkt lockande, trots riskerna.
Regeringen lovar att ta tag i krisen, men inget konkret görs för att stoppa den här utvecklingen. Istället läggs det fokus på hårdare straff och längre fängelsetider för unga som hamnat i kriminella miljöer, när det egentligen behövs presenteras lösningar mot rotorsaken. Det blir som att sätta ett plåster på ett infekterat sår, det stoppar blödningen temporärt men till slut kommer infektionen att ta kål på dig.
Vi måste prioritera den arbetslösa ungdomen istället för näringslivet i arbetsrättslagstiftningen, reglera AI-verktyg i arbetssökandet, sparka ut privata rekryterings– och konsultbolag och bygga om arbetsförmedlingen från grunden till en myndighet som faktiskt kan sänka arbetslösheten och hålla den låg. Fasta tjänster för unga sänker inte bara arbetslöshetssiffrorna, de skyddar mot kriminalitet.
Det handlar om att ge unga en plats i samhället, en känsla av mening, och en anledning att välja den smala vägen och integrera sig i det svenska samhället. Bakom varje procentenhet av arbetslöshet står unga människor med drömmar och potential som riskerar att gå till spillo. Deras röster förtjänar att höras innan det är för sent. Om inget görs idag så kommer vi se konsekvenserna inom nästkommande fem-tio år i form av mer kriminalitet, ojämställdhet och extremistiskt våld.
