Messi, Messi, Messi. Det har gått 20 år sedan Lionel Messis första VM-mål, och mot Algeriet visar det lilla fotbollsgeniet från Argentina att han fortfarande är bäst. Med sitt hattrick bär han återigen Argentinas guldhopp på sina axlar.
För ett kort ögonblick glömmer man bort att värdnationen USA för några månader sedan kidnappade den venezuelanska presidenten, försöker svälta ut det kubanska folket, är medskyldigt till folkmordet i Palestina och bedriver ett pågående krig mot ett av deltagarländerna, Iran.
I mars var Lionel Messi, som i dag spelar för Inter Miami, i Vita huset för att traditionsenligt fira ligasegern tillsammans med den amerikanska presidenten. På bilder syns Messi leende bredvid Trump när denne skryter om sitt krig mot Iran och att amerikanernas nästa mål är att störta det socialistiska Kuba. Detta väckte vrede bland många latinamerikaner, men som så ofta lyckas Messi få oss att glömma alltihop med sina konster på planen.
Samtidigt är det omöjligt att inte tänka på och sakna den störste genom tiderna, Diego Armando Maradona. I år är det 40 år sedan Maradona ledde det argentinska landslaget till VM-guld 1986. Med sina historiska mål – ett med handen och ett efter en historisk soloräd – sköt han Argentina till seger över England i kvartsfinalen. Framför allt var målet med handen, det som senare kom att kallas ”Guds hand”, för Maradona ett slag i ansiktet på engelsmännen och en form av revansch för Falklandskriget.
Antiimperialisten Maradona stöttade öppet Iran och Kuba. När Maradona prisades av både USA och Kuba bad han, som den gatugrabb han var, USA att ta sitt pris och dra åt helvete – för han skulle till Kuba.
Trumps nära vän och Fifa-president Gianni Infantino besökte de iranska spelarna i omklädningsrummet efter premiärmatchen. Infantino hyllade helt skamlöst det iranska laget och menade att fotbollsvärlden är stolt över dem. Samtidigt har flera medlemmar av det iranska laget inte fått visum för att komma in i landet, och efter matchen tvingades spelarna snabbt lämna USA och återvända till Mexiko, där det mexikanska folket har visat den iranska truppen ett enormt stöd.
Samma villkor gäller inte för alla i Trumps och Infantinos VM. Tystnaden bland spelare, tränare och förbund är total. Maradona däremot kallade alltid Fifa vid dess rätta namn: maffian.
Medan argentinare jublar över segern mot Algeriet fortsätter de nyliberala attackerna i landet. När peronisten Alberto Fernández vann presidentvalet 2019 fanns Maradona på plats för att visa sitt stöd. Maradona sade att han vet vad det innebär att vara hungrig och att han därför alltid kommer att kämpa mot fattigdomen i landet. Han avslutade, något naivt, sitt besök hos Fernández med orden: ”Aldrig mer nyliberalism.”
Ja, saknaden efter Maradona är enorm. Maradona representerade så mycket mer än bara Argentina. Han var en av oss. Hans långfinger mot överheten var vårt långfinger.
Samtidigt fortsätter Trumps, Infantinos och Messis fotbolls-VM.
The show must go on.
Hasta siempre, Maradona!
Alexander Alvarado
Socialarbetare, tidigare Proletärenjournalist och före detta professionell fotbollsspelare
